Veckomatsedel – Medelhavskost som i Provence XIX

Etiketter

, , , , , ,

Peter Mayle skriver i Alltid Provence om hur matvanorna förändrades när han flyttade till södra Frankrike. Stort utbud på billiga och bra grönsaker – och höga priser på kött – gjorde att han anpassade sig efter det lokala köket.

”…kött varje dag är en svunnen vana. Det finns så mycket annat: fisk från Medelhavet, färsk pasta, oräkneliga recept på alla de där grönsakerna, dussintals brödsorter, hundratals ostar…”

Men maten blir inte bara mer vegetarisk. Den kommer också närmare de lokala producenterna och de växlande årstiderna.

”Vi har glidit in i Provence gastronomiska rytm och utnyttjar naturens specialerbjudanden året om: sparris, haricots verts tunna som tändstickor, trinda bönor, körsbär, auberginer, courgetter, paprika, persikor och aprikoser och meloner och druvor, svamp, oliver…”

Vill du flytta lite närmare Provence – eller i alla fall äta mat som liknar den provencalska – så kommer här en vecka inspirerad av Provence och medelhavskosten.

Måndag: Pasta Bohémienne med grillad aubergine, paprika & pesto
Börja veckan med lättlagad pasta och grönsaker. Vill du göra egen pesto finns ett recept, annars funkar den som kommer från affären.

Tisdag: Torsk med tapenade, aubergine & tomater
Jag tror Gud hade en bra dag när han uppfann tapenade. Tillsammans med aubergine och tomater blir det en smakrik vardagsrätt.

Onsdag: Provencalsk ratatouille med ägg
Grönsaksröra med ägg är enkelt och gott – och det finns ingenting som säger att det måste vara aubergine, paprika och squash (courgette på franska). Lite lök eller morötter som ligger och skräpar i grönsakslådan? Tryck ner det i ratatouillen.

Torsdag: Gratin de courgettes provencal – squashgratäng med tomatsås & ost
Det här är värmande bonnakäk från södra Frankrike. Men är du som jag – känslig för trista kärnor – så skrapa ur kärnhuset ur squashen.

Fredag: Ugnsbakad torskrygg med tomat, fänkål & örtolja
Få rätter är både lätta att fixa till – och och tillräckligt ”fina” för att funka som bjudmat. Den här torskryggen är en av dem… Behöver jag säga mer?

Lördag: Grand aioli – maten runt vitlöksmajonnäsen
Snurra igång matberedare och gör lite aioli (lättare än du tror) – och bjud kompisarna på provencalsk festmat. Glöm inte att titta förbi Bolaget för ett par flaskor rosé.

Söndag: Kyckling som i Provence med tomater & oliver
Henrik av Navarra lär ha sagt att varje arbetande man ska ha en kyckling i grytan – åtminstone varje söndag. I Provence kan den ha sett ut såhär.

 

Annonser

Alouette sans tete – oxrullader med vitlök & rökt sidfläsk

Etiketter

, , ,

Alouette sans tete betyder ”lärkor utan huvud”, men författaren Peter Mayle har inte gett sig ut på en skogstur för att skjuta småfågel när han skriver om rätten i Alltid Provence. Istället är han på vinprovning i Chateauneuf-du-Pape. Och när man provar vin så blir man… just det  hungrig. Så vinprovarna beger sig till en restaurang med traditionell provencalsk mat, och där väntar alouette sans tete.

”Trots det gruvliga namnet – bokstavligen lärkor utan huvud – rör det sig om oxrullader fyllda med salt fläsk, hackad vitlök och persilja; de badar i olivolja, torrt vitt vin och tomatsås och serveras prydligt ombundna med bomullsgarn. De ser inte alls ut som lärkor, snarare som välgödda korvar, men någon kreativ provencalsk kock måste ha tyckt att det lät aptitligare med lärkor än med oxrullader…”

Jag läser, och som vanligt blir jag hungrig och sugen på att testa. Så jag börjar leta recept och ingredienser till ”lärkorna utan huvud”. Fransk bacon, lard, som fyllningen ska innehålla, hittar jag inte i de vanliga matbutikerna, så jag köper alspånsrökt sidfläsk istället – vansinnigt gott! Och bomullsgarnet hittar jag inte så jag fäster ihop mina rullader med vanliga tandstickor istället.

Men det spelar ingen roll. Det blir saftiga oxrullader med en tydlig smak av rökt fläsk. Kanske inte helt fransk – men gott.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
550 g lövbiff
ca 80 g rökt sidfläsk i riktigt tunna skivor (ska egentligen vara lard, fransk bacon)
1 knippe slätbladig persilja, strimlade blad
2 vitlöksklyftor, skalade och rivna
olivolja
svartpeppar & lite salt
tandpetare av trä

Tomatsås
1 rödlök
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater (eller krossade)
½ burk torrt, vitt vin
1 vitlöksklyfta, skalad
1 liten bunt timjan + 1 liten bunt slätbladig persilja
¼ tsk honung

Ugnsstekta grönsaker
1 aubergine
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
bara aningen cayennepeppar
1 stor röd paprika
1 (mindre) squash

Gärna klyftpotatis till rulladerna

Gör så här:
Börja med tomatsåsen. Skala och hacka rödlöken. Fräs den glansig i olivolja. Tryck i tomatpuré, salta, peppra & pressa i vitlöksklyftan. Fräs lite till. Klipp sönder tomaterna i burken med en sax. Häll i tomaterna och vinet, lägg i persilja och timjan. Ta med lite, lite honung. Låt tomatsåsen koka på svag värme 30 minuter under tiden du pysslar med rullader och grönsaker.

Grönsakerna: Sätt ugnen på 225 grader. Skölj och tärna auberginen i ganska små bitar. Lägg i en stor oljad ugnsform. På med salt, svartpeppar och aningen cayennepeppar. Ringla över olivolja. Blanda runt så oljan fördelas. Sätt in formen i ugnen och ugnsstek i ca 35 minuter. Rör runt ibland.

Skölj paprikan och ta bort fäste och kärnor. Skär i ungefär lika stora bitar som auberginen. Låt paprikan steka med i ca 15 minuter. Skölj squashen, dela den på längden och skrapa ur kärnorna med en matsked. Skär i lika stora bitar och lår den steka med ca 10 minuter.

Rulladerna: Lägg ev lövbiffarna mellan två lager plastfolie och platta ut dem lite. Finstrimla sidfläsket. Blanda fläsk med strimlad persilja och riven vitlök.

Ta en klick fläsk-persilja-vitlöksblandning och lägg på varje lövbiff (ganska nära ena kortsidan). Krydda med svartpeppar och lite salt (fläsket är salt). Vik ihop lövbiffen från alla sidor så det blir som ett paket. Fäst ihop med tandpetare.

Bryn lövbiffen på alla sidor i olivolja. Lägg över lövbiffarna i tomatsåsen och låt såsen koka ytterligare 10 minuter.

Vi åt de här oxrulladerna en fredagskväll när forsythian lyste gult nere vid grinden och en ensam duva trumpetade sitt oh-ooo, oh-ooo utanför fönstret. Oxrulladerna var milda men fylliga, i glaset fanns en skvätt fylligt rödvin.

Och ja, vi njöt.

Hungrigare kan ingen bli – än den som läser Peter Mayle

Etiketter

, ,

Vad gör man om man är i medelåldern, har skrivklåda i fingrarna och älskar mat, vin och Provence – och är vid tämligen god kassa? Naturligtvis flyttar man dit och börjar skriva om livet i Provence; om maten, vinet och alla människorna.

Det är i alla fall vad Peter Mayle gör. På 1980-talet är han en knappt medelålders man som har slutat som copywriter och sålt den framgångsrika, engelska reklambyrån. Under några år har han försörjt sig på att skriva faktaböcker, men vill liksom något mer.

Han slår sig ner i ett gammalt hus utanför Ménerbes i Provence. Det är en by i Luberon-dalen, en timme eller två från Rivieran och alla turisterna. Ett landskap där lantbruk fortfarande är den dominerande sysselsättningen och husen är byggda av stenblock.

Här skapar han ett eget litet universum som han beskriver i böckerna Ett år i Provence och Alltid Provence.  Som läsare får man följa den eftertänksamma bonden Faustin och det listiga originalet Massot, mannen som tänker sälja sitt fallfärdiga hus till någon av alla de tyska turister som ändå kommer och förpestar hans tillvaro.

Man får följa hur Peter Mayles hus renoveras av alla de provencalska hantverkarna – som funkar som hantverkare överallt i världen: det vill säga bra, bara de kommer någon gång.

Böckerna kommer ut i slutet på 80-talet – och de gör braksuccé. I Sverige läser ”alla” dem, i England går de till och med som serie i en tidning. Själv faller jag pladask för det nyfiket, vänliga tilltalet och det kåserande språket. Det är som att äta bakelser; man vill bara ha mer.

Mest fastnar jag för alla sidor om mat och vin (surprise!). Peter Mayle äter sig igenom rätt många luncher och middagar. Och han kan knappt gå förbi en vinnörd utan att beskriva hur personen gurglar och tuggar och pratar om vinet.

En av de mer oförglömliga gångerna är när det engelska paret blir inbjudna till grannen Faustin första gången. Det är en historia om bleka och frusna engelsmän (mistralen blåser hårt utanför dörren) och provencalska bönder som äter på det sätt som kroppsarbetande människor gjort i alla tider – mycket – men också gott och med stort intresse. De är ju trots allt i Frankrike.

En annan gång åker Pater Mayle till saluhallen i Avignon, Les Halles. Där vandrar han mellan drivor av paprika och oliver, förbi pyramider av snäckor och bläckfisk.

”Under min korta promenad hade jag satt i mig ett helt dussin tänkta måltider. En skål bruna sprättägg förvandlades till en pipérade, en sorts bondomelett, med bayonneskinka från ståndet intill och paprika från nästa. Den höll svälten från dörren tills jag kom fram till rökt lax och kaviar. Men så var det ostarna, korvarna, patéerna på kanin och hare och fläsk, härliga bleka rillettes, ankbröst inlagda i smör…”

Skulle du ännu inte ha hittat fram till Peter Mayle, så är det bara att gratulera. Du har många timmar av underhållande läsning framför dig. Visst, det är bagateller han skriver om, och ibland är färgen lite rosenröd. Men det är underhållande och det är skrivet med bra spänst i språket.

Och har du tagit dig igenom Ett år i Provence och Alltid Provence så återstår en hel räcka med romaner lätta som petit fours; Hotell Pastis, A good year, The vintage caper, The Marseille caper

Men lova mig en sak: åk inte iväg till Luberon-dalen för att se allt med egna ögon. Det gjorde jag. Tog den svindlande vackra vägen från Aix och norr ut över bergen. Passerade Bonnieux och svängde in i Ménerbes en eftermiddag i juli för snart tio år sedan.

Jag blev grymt besviken. Den levande, bullriga byn med det rustika caféet där bönder satt med en pastis hade ersatts med ännu en turistshop. Platanerna skuggade inte längre bastanta hemmafruar på väg till marknaden, utan istället Coca cola-sörplande turister. Och allt var skinande välordnat – kanske med pengar från turister som Peter Mayle dragit dit.

Men framför allt. Det såg inte alls ut som bilderna gjorde i mitt huvud.

Ugnsstekt lax med fänkål, tomat & citronsmör

Etiketter

, ,

Alla dagar i veckan väljer jag den milda spetskålen före den fränare vitkålen. Men det finns några gånger på våren och försommaren när jag gör undantag.

Ett sådant tillfälle var när jag kikade runt i den lokala grönsaksaffären – och plötsligt låg den där, sommarkålen, alltså den färska, späda vitkålen. Det är en delikatess som är svår att motstå, så ett huvud fick slinka ner i kassen där jag redan hade fänkål och lax.

Hemma körde jag allt i ugnen och serverade med citronsmör och stekta citronhalvor. Just citron mår väldigt bra av en stund i stekpannan eller på grillen. Värmen lockar fram en mildare och sötare smak, och när man pressar citronen över maten sjunger det för smaklökarna.

Det här behövs till 4 personer:
700 g laxfilé
salt & svartpeppar
olivolja
350 g fänkål
350 g färsk vitkål/sommarkål
300 g körsbärstomater
2 citroner

Citronsmör
ca 100 g smör eller Bregott
1 – 2 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
1 (liten) näve persilja, hackad
salt & svartpeppar
1 citron, rivet skal
ca ½ citron, pressad

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop ingredienserna till citronsmöret. Värm smöret lite om det är för hårt. Mosa med en gaffel och ställ i frysen.

Skär bort ev fula delar på fänkål och sommarkål, skär av ”rören” på fänkålen. Dela i klyftor, skär bort rotstocken och strimla fint. Lägg fänkålen i en oljad ugnsform, salta och peppra. Ställ in i ugnen i 25 minuter. Låt sommarkålen ugnsstekas i 20 minuter och tomaterna i 10 minuter. Men stick hål i tomaterna först.

Lägg laxen i en oljad ugnsform, droppa gärna över lite olivolja. Salt & peppra. Kör i ugnen tills laxen skivar sig fint, tar kanske 15 minuter.

Vi åt den här laxen en fredagskväll när våren var mild och ljum. I kylen hittade vi en skvätt vin som fick skölja ner maten. Det var bara Pontus, vår cockerspaniel, som var missnöjd; han fick bara en liten bit lax och då såg han så där olyckligt hungrig ut som bara en utsvulten cockerspaniel kan göra.

Altschuh Riesling – sommarbox för buffé & stora kalas

Etiketter

När man tittar på bilden här ovan kan man tro att det är vinter, men det stämmer inte. Bilden är tagen för en dryg vecka sedan. I bakgrunden syns min ”stora vinodling”, alltså den enda vinrankan jag äger. Nu för den en tynande tillvaro med knoppar bara på enstaka grenar.

Till det kalla i bilden hör också boxens exteriör. Den är stram, enkel och tydlig. Går helt i vitt och svart, och ingen människa kan missta sig på vad den innehåller. Det är torr Riesling från Pfalz i sydvästra Tyskland – understruket med fyra linjer.

Jag gillar den här designen, just för att den är så stilren, nästan minimalistisk. Men det är också en kongenial formgivning för den berättar något om vinet. Altschuh Riesling 2017 (249 kronor på Systemet) är ett rakt och hederligt vin med hög Rieslingsyra. I lukten finns rejält med syra men också lite blommor och aningen av något som drar mot päron och honung. Citrussmaken och syran följer med i munnen tillsammans med en hint om päron.

Sammantaget är det här ett vin som pekar med hela handen; drick det till mat, gärna skaldjur eller fisk. Köp gärna en box om ni är många som ska äta – då får du pengar över till maten också. Men förvänta dig inget ”stort” vin; det här är en hederlig standard-Riesling.

Det konstigaste med vinet är nog namnet på vinets producent, Altschuh, som betyder gammal sko (jag vet för jag är gift med en tysklärare). Tänk dig att vara den här vinmakaren och så presenteras du för nya människor på en fest. Du räcker fram handen och säger:

– Eugen Altschuh.

Vad tror du svaret blir…

– Ja, själv heter jag dojja, höhö.

 

 

 

Gratin de courgettes provencal – squashgratäng med tomatsås & ost

Etiketter

, , ,

För ett par år sedan gjorde sonen i familjen som vanligt: han grejade med mobilen och så tappade han den. Visserligen på en sandstrand, men den gick ändå sönder. Och en tonåring utan mobil, det står man inte ut med särskilt många timmar – särskilt inte om man är på semester i Provence och hans kompisar är fler hundra mil bort.

Så vi började leta efter någon som kunde laga mobilen. Ett par mil bort i Saint-Cyr-sur-Mer hittade vi en telefonfixarbutik som som gjorde telefonen brukbar igen.

På väg tillbaka var jag glad och nöjd (sonen hade fått en fungerande mobil och lät inte längre som en missnöjd hesa-Fredrik) men då insisterade hustrun på att hon skulle titta på dukar. Alltså sådana där som man lägger på bord.

Det var ungefär de sista jag ville göra. Jag menar vem vill skippa vingårdsbesök och naturscenerier, stränder och pittoreska sydfranska byar för att titta på dukar? Det kan man väl göra hemma?

Men icke. Hustrun gick som målsökande robot genom affärens förråd av olikfärgade tygstycken. Höll upp en gul duk och lät som piccadorerna i Tjuren Fredinand: ”Denna ska vi ha!”

Vid det laget hade jag gått med på vad som helst – inklusive att åka till Marseille och käka middag på Ikea – bara jag kom därifrån. Så jag bara nickade utan att titta efter.

Det skulle dröja ända tills vi kom tillbaka från semestern innan jag verkligen tittade på duken. Men då blev jag lite småförälskad i den här gula duken med en lätt romantiserad version av Provence. Citroner, lavendel & oliver, och varma gula färger som gör en glad.

Duken – som finns på bilden ovan – och squashgratängen delar inte bara färger. De är soulmates; bägge är milda, varma och lätta att tycka om.

Det här behövs till 4 (huvudrätt) – 6 personer (tillbehör):
2 stora squash
olivolja
salt, svartpeppar & aningen cayennepeppar

3 dl riven smakrik ost, comté eller lagrad herrgård

Tomatsås
1 röd lök, skalad
olivolja
salt & svartpeppar
6 stora tomater
3 vitlöksklyftor, skalade
1 tsk honung
½ dl torrt vitt vin
drygt ½ dl hackad persilja
drygt 2 msk hackad basilika eller timjan

Gör så här:
Börja med tomatsåsen. Hacka löken och fräs den i olivolja, krydda med salt & peppar. Skär tomaterna i små bitar, tryck ner dem i lökkastrullen. Pressa ner vitlök, häll i vinet och krydda med lite honung. Låt allt koka ihop till en tomatsås. Tar så där 20 – 30 minuter. Krydda med persilja och basilika på slutet.

Sätt ugnen på 225 grader. Dela squashen på längden och skrapa ur kärnorna med en matsked. Skiva squashen i ½ cm tjocka skivor. Stek dem på ganska hög värme i olivolja tills de får lite färg. Krydda med lite salt & svartpeppar – och bara aningen cayennepeppar.

Ta en stor ugnsform. Olja den och lägg hälften av squashen i botten. Fyll på med hälften av tomatsåsen och osten. Lägg på resten av squashen och tomatsåsen. Toppa med osten. Kör i ugnen i ca 25 minuter.

Det var det där med mobilen… Sonen, som nu snart fyller 20, har köpt en ny Iphone och tyckte att jag kunde få överta hans gamla telefon.

Det var bara en sak som måste fixas innan jag kunde använda den. Den var tvungen att lagas – han hade nämligen tappat den…

Tortellini med grönkål, crème fraiche & valnötter

Etiketter

, , ,

Än är inte säsongen över för färsk grönkål. Jag hittade prydliga påsar på Coop i förra veckan och blev så glad så jag köpte med mig en laddning.

Hemma i köket fick det bli en pastasås till tortellini. Pigga smaker med lite len syra från crème fraiche. Testa gärna med rivet citronskal – det förstärker citrussmaken i pastasåsen – men själv kunde jag inte prova. Kylskåpet var helt tomt på de gula citrusfrukterna .

Det här behövs till 3 personer:
200 g färsk grönkål
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 vitlöksklyfta, skalad
3 dl crème fraiche (och ja, det blir godare med den feta varianten)
1,5 dl kokvatten från pastan
1 dl riven smakrik oct, t ex lagrad Herrgård
2 (små) nävar valnötter, hackade
ev rivet skal av citron, bara det gula

3 portioner tortellini

Gör så här:
Skölj grönkålen. Dra bort bladen från de tjocka stjälkarna. Strimla grönkålen. Skala och hacka schalottenlök. Fräs löken i olivolja. Pressa i vitlöken, krydda med salt & peppar. Lägg i grönkålen och fräs tills den faller ihop.

I med crème fraiche och låt såsen puttra under tiden som tortellinin kokar. Häll i pastavatten i såsen och lägg i valnötterna. Koka upp och dra såsen från värmen. Blanda ner osten och rivet citronskal.

Oftast tycker jag att torkad pasta är godare än färsk. Det är som om den färska blir lite mjuk och mesig i smaken. Men det finns ett undantag: den färska tortellinin har mycket mer smak och känns både rustikare och fräschare. Tycker i alla fall jag och mina smakreceptorer.

Röd-grön festmeny för valborg & 1:a maj

Etiketter

, ,

Ja, jag får erkänna att jag lutar mer åt vänster än åt höger – och det händer att jag demonstrerar på Första maj.

Första gången var i Stockholm på 1970-talet. Jag gick i syndikalisternas tåg och lärde mig snabbt ramsan ”Krossa staten, krossa kapitalet”, men jag insåg att de mer rabiata (eller kanske bara lata) gjorde om ropen till ”Krossa, krossa, krossa”.

När vi passerade Sergels torg stod det en ensam punkare som höll upp en skylt med ”Ner med allt”. Han såg ut att vara väldigt liten och övergiven.

Här i Göteborg finns det en annan rörelse som utmärker sig. Förr kallades de alltid r-arna, men nu tror jag att de bytt namn till kommunistiska partiet. De brukar samlas på Kungstorget och man hör hyggligt bra vad som sägs om man tar en våffla i Trädgårdsföreningen.

Och det mest förvånande hos talarna är tonläget. De låter så arga hela tiden.

Visst, det finns mycket att uppröras över i världen: Den galopperande klimatkrisen, inbördeskriget i Syrien, föraktet för de små människorna runt om planeten.

Men ändå, måste man låta så arg? Finns det inget att glädjas över?

Jag tror man kan behöva lite mer Hasse å Tage: ”Våld och förtryck, det gör mig ledsen, men kaffe och bullar gör mig glad”.

Men i min värld är det maten som gör mig glad – så oavsett om du går ut på gatorna på Första maj eller viftar med studentkepsen kvällen innan:

Trevlig Valborg och Första maj. Njut av god mat, kanske med följande meny.

 

Stekt grön sparris med parmesan & parmaskinka
Sparris är en fantastisk primör. Men koka den inte, stek den istället så blir smaken koncentrerad. Hoppa över förslaget på risotto, det gäller bara om man äta sparrisen som huvudrätt. Men lägg till parmaskinka, den smaken bryter fint mot sparrisen.

Fyllig linguine med musslor, räkor, crème fraiche & vin
Testa färdiga, frysta musslor. Enkelt & bekvämt. På bara 15 minuter fixar du till den lyxiga pastarätten – ja, i alla fall om du har kommit ihåg att tina musslorna innan.

Yoghurt med hallon marinerade i rom
Hallon är inte riktigt i säsong ännu, men det finns bra bär också i frysdisken. Enkelt, smakrikt och faktiskt en snabb efterrätt om man bara lagt bären i rom en stund innan.

Ugnsbakad torskrygg med tomat, fänkål & örtolja

Etiketter

, ,

Fräschare vårmat får man leta efter. Saftig torskrygg, pigg fänkål och en smakrik örtolja med bara aningen vitlök. Kanske någonting för helgen inför 1 maj.

Fast själv får jag nog hålla mig till annan mat…

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600  – 700 g torskrygg eller annan vit fisk
salt & svartpeppar
olivolja

Grönsaker
1 fänkål
4 dl hemkokta bönor (vita, svarta eller de du gillar) eller 1 pkt färdigkokta bönor
250 g körsbärstomater
½ vitlöksklyfta, riven
olivolja
salt & svartpeppar

Örtolja
2 dl färska grovhackade örter, t ex timjan, oregano, persilja…
1,5 dl olivolja
½ vitlöksklyfta, riven
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Skölj och grovhacka örterna. Mixa dem i olja med salt, svartpeppar och lite riven vitlök.

Bryn fisken i en olja i stekpanna. Salta & dra ett par varv svartpeppar. Lägg i en oljad ugnsform. Kör i ugnen ca 10 – 12 minuter.

Ansa fänkålen, skär bort ”rören” och ev fula delar. Dela i kvartar, skär bort roten och strimla fänkålen tunt. Skölj och skär tomaterna i kvartar. Stek i olja i 10 – 12 minuter. Krydda med salt, svartpeppar & lite riven vitlök. Lägg i tomater och bönor. Stek en minut så allt blir varmt.

…det var det där med annan mat. Hustrun reser bort över långhelgen, och då brukar jag passa på att äta allt det som hon ratar: isterband och gravad lax med dillstuvad potatis och en god salsiccia-korv.

Vem vet jag kanske till och med unnar mig en förrätt. Lite god sill, en liten nubbe OP Andersson som jag dricker inte alltför kyld och i små, små klunkar så man hinner med att njuta av den kryddade smaken.

Det finns mycket gott i Vår Herres skafferi.

Veckomatsedel – Medelhavskost på svenska XVIII

Etiketter

, , , , , , , ,


Nu är det vår på riktigt, i alla fall i vår lilla trädgård. Snödroppar och krokus har fått ge vika för ett litet blått hav av scilla. Vid uteplatsen har klätterrosen fått blad och nere vid grinden lyser Forsythian gult.

I förra veckan var det nästan sommar. 22 grader varmt och läge för solstolen och en bok, men nu verkar april gå mot mer ombytligt aprilväder.

Bäst att garderas sig med vegetarisk chiligryta och torsk på norsk. När värmen återvänder väntar kycklingsallad och tonfisksallad gjord på ”riktig” tonfisk.

 

Måndag: Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing
Vårlig sallad med pigg vitlöksaioli. Perfekt om det finns lite kycklingrester efter helgen.

Tisdag: Vegetarisk chili med linser & mörk choklad
Har du aldrig smält mörk choklad i en chili är det dags att börja nu. Poff! Så exploderar smaken – blir både fylligare och djupare.

Onsdag: Torsk på norsk med persiljesmör & rödvinskokta linser
Torsk kokad i riktigt salt vatten och linser kokade i rödvin. Ja, det funkar riktigt bra.

Torsdag: Fyllig pasta med soltorkade tomater, spenat & halloumi
Det här är min senaste favoriträtt. Salt halloumi bryter fint mot tomaternas sötma.

Fredag: Torskrygg med smak av Provence
Torskrygg, tomater, oliver, citron… Sommaren är nära – och ja, jag längtar efter semester och Frankrike.

Lördag: Pasta med stekt blomkål, wokad broccoli & broccolicrème
Det finns de som säger att de inte gillar kål… Då säger jag bara: prova den här variationen av blomkål och broccoli

Söndag: Salade nicoise- tonfisksallad
Har du aldrig testat tonfisksallad med ”riktig” tonfisk (inte burkvarianten), så är det läge nu. Väljer du fryst fisk är det inte ens dyrt.