Skaldjurslasagne med räkor & tomat, spenat & ostsås

Etiketter

, ,

Det är något särskilt med en riktig lasagne. Den smakar liksom omtanke… Lite som de varma kanelbullarna gjorde hemma i köket när man var barn.

Kanske är det den mjuka och runda smaken av ostsås. Kanske spenaten och räkorna. Eller kanske handlar det bara om att lasagne är en speciell rätt – det är inget man trycker ner i en kastrull en tisdagskväll när man ska äta middag själv.

För det tar lite tid att fixa en lasagne – och då är det läge att njuta den tillsammans med andra.

Det här behövs till 4, kanske 5 personer:
300 g färska lasagneplattor
olivolja
300 g räkor eller andra skaldjur

450 g spenat
olivolja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar

Tomatsås
1 gul lök, skalad och hackad
olivolja
1 burk tomater, hela eller krossade
2 vitlöksklyftor, skalade
salt & svartpeppar
½ tsk honung
1 näve strimlade  örtkryddor, t ex basilika, oregano, persilja, timjan

Ostsås
4 dl mjölk
1 msk smör eller Bregott
2 msk vetemjöl
1 dl crème fraiche, 34 %
salt & svartpeppar
2 dl riven lagrad ost, t ex cheddar eller Herrgård

1 dl riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Tina spenat och räkor om de är frysta. Sätt ugnen på 225 grader.

Tomatsåsen. Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olja. Häll i tomaterna (klipp sönder dem med en sax om de är hela). Krydda med salt, peppar och aningen honung. Pressa i vitlöken. Låt såsen koka ihop medan du förbereder resten. Rör ner örtkryddorna på slutet.

Spenaten. Fräs den i olja. På med vitlök, salt & peppar. Fräs tills vätskan har dunstat bort.

Ostsåsen. Häll hälften av mjölken i en kastrull. I med smör och mjöl. Vispa sönder mjölet. Värm tills såsen tjocknar (vispa under tiden). Häll i crème fraiche och resten av mjölken. Krydda med salt & peppar. Värm tills såsen börjar tjockna (vispa). Småkoka såsen ett par minuter. Rör ner den lagrade osten. Spara parmesan-osten.

Lasagnen. Olja en stor ugnsform. Bottna med lite tomatsås. Varva lasagneplattor, tomatsås, spenat, räkor & ostsås. Avsluta med lasagneplattor och ostsås. Strö över parmesan.

Grädda i ugnen i 25 minuter, eller så länge som det står på förpackningen.

Idag plockade jag kantareller. Jag valde ut de finaste och lät dem slinka ner i påsen… Ja alltså, det var på en mataffär jag valde ut mina svampar.

Men det gjorde inget. De var goda ändå när hustrun stekt dem i smör och vi åt dem som en liten förrätt.

Men det födde en tanke. Man kanske skulle byta ut räkorna mot svamp och göra en svamplasagne…

Någon gång ska jag testa.

Annonser

Allt på en plåt – torskrygg & ratatouille-grönsaker

Etiketter

, , ,

Nu är det bara några timmar kvar tills jobbet börjar efter sommarens ledighet. Det är ju inte precis så man tittar på klockan och hoppas att den ska gå fortare, så att man får börja jobba igen…

Men sommarens har varit bra. De sista njutningsfulla dagarna var vi i sommarstugan vid Kalmarsund. (En sliten och flagnande stol från köket syns på bilden här ovanför.) I väskan hade jag med mig ett gäng kokböcker med hälsosam mat, så jag sa till hustrun att nu ska vi leva sunt: äta vegetarisk mat med mycket baljväxter och så ska vi röra på oss.

Hon såg skeptisk ut. Hörde bara att jag skulle stoppa en massa (vita och svarta) bönor i maten, något hon tycker är ungefär lika idiotiskt som att äta ärtsoppa.

Men hon kunde tagit det lugnt. Inte en enda liten böna hittade vägen ner i grytor och ugnsformar. Och det där med att röra på oss – det blev mest promenaden mellan solstolen och matbordet.

En kväll käkade vi hyfsat nyttig mat: torskrygg med ratatouille-grönsaker. Allt gjort på en plåt i ugnen – praktiskt och så blir det mindre disk.

Vi åt den när maten med bröd och crème fraichesås. Det funkar bra om man vill ha ganska ”snäll” mat, men vill man ha mer kraft och lite mer Medelhavsvibbar så tror jag salsa verde funkar bättre.

Det här behövs till 3 personer:
500 – 600 g torskrygg, tinad om den varit fryst
1 fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
1 (mindre) aubergine
½ vitlök, oskalade klyftor
2 knipplökar
1 paprika, röd eller gul
1 (mindre) squash
300 g goda tomater
1 näve hackade örtkryddor, t ex timjan, oregano, persilja

Crème fraiche-sås
2 dl crème fraiche, 17 % funkar bra
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
1 näve hackade örtkryddor, persilja, oregano, timjan…

Eller örtoljan salsa verde

Och så ett gott bröd, t ex vitt surdegsbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skala, skölj och ansa grönsakerna. Skiva lök och fänkål. Skär aubergine, paprika, squash och tomater i mindre bitar.

Olja en långpanna eller stor ugnsform. Lägg ner fänkålen och oskalade vitlöksklyftor, kör i ugnen i ca 35 minuter, rör om ibland. Lägg i de andra grönsakerna efter hand. Aubergin efter 5 minuter, lök efter 15 minuter, squash och paprika efter 20 minuter. Efter 25 minuter lägger du ner tomaterna. Salta, peppra och blanda ner örtkryddorna.

Sänk värmen till 175 grader. Salta & svartpeppra torsken och lägg den ovanpå grönsakerna. Ugnsbaka ytterligare ca 15 minuter. Torsken är klar när den skivar sig fint.

Blanda crème fraiche med örtkryddor, salt & svartpeppar. Pressa i vitlöken.

Vi har en sorts arbetsfördelning hemma.  Jag handlar och lagar mat. Hustrun tvättar och diskar. (Okej, jag ska kanske erkänna att ingen har huvudansvaret för städningen – det märks om man säger så…)

Jag trodde hon skulle bli glad när jag hade hittat på en maträtt som lagas på bara en enda plåt, minimalt med disk alltså. Men hon muttrade bara om all disk som fanns ändå: skärbräda och vitlökspress, ugnsform och knivar.

Ibland är det svårt att vara profet i sitt eget kök.

Filets de porc à la moutarde – fläskfilé med dijonsenap

Etiketter

, , ,

Hur gör man för att lyxa till en fredag i augusti när sommaren håller på att ta slut och många bara ser höstens långa motorväg av arbete framför sig?

Här kommer ett anspråkslöst förslag:

Ta en vanlig fläskfilé. Skär den i knubbiga bitar och bryn bitarna ordentligt. Låt dem koka ett par minuter i senapskryddad crème fraiche, och servera med klyftpotatis och gröna bönor stekta i olivolja.

Ta ett glas vin till maten och en deckare (film eller bok) efteråt. Livet behöver faktiskt inte vara helt kört bara för att semestertiden är över.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g fläskfilé eller fläskytterfilé
olivolja
salt & svartpeppar
(drygt) 2 dl crème fraiche, 34 %
ca 1 dl vatten
(drygt) 1 msk fransk dijonsenap
1 – 2 klyftor citron, pressade

500 g gröna bönor, haricots verts
olivolja
flingsalt

Klyftpotatis

Gör så här:
Putsa bort ev hinnor från fläskfilén och skär den i skivor tjocka som fläskkotletter. Bryn dem i olivolja så att de får bra färg. Krydda med salt & svartpeppar.

Lägg skivorna i en gryta med crème fraiche och pressad citron. Skumma bort fettet från stekpannan, häll lite vatten i stekpannan. Skrapa/häll spadet med de goda steksmakerna i grytan med fläskfilé. Låt den koka några minuter tills köttet är genomstekt.Smaka av med salt & peppar. Kanske lite mera senap?

Gröna bönor. Koka dem al dente i ordentligt saltat vatten. Häll av bönorna och stek/woka dem ett par minuter i olivolja. Smula över flingsalt.

Även om du hatar fläskkött och tycker att senap är det äckligaste matguden har uppfunnit – testa de gröna bönorna. Det blir så mycket mer smak om man steker (wokar) dem i olivolja eller smör!

Använder du färska bönor som du snoppar själv, så har du en liten delikatess att lägga på tallriken.

Autoroute du soleil – vinvägen genom Rhonedalen

Etiketter

, , ,

Ta bilen någon gång och kör motorvägen söderut från Lyon. Följ vägen med det vackraste namnet: Autoroute du soleil, Solens motorväg.

Det är en benämning den nästan inte förtjänar, för det här är pulsådern som förbinder Paris med Marseille. Men strunta i parisarna som glider förbi i 134 kilometer i timmen i en nytvättad Peugeot 3008, precis under den gräns där man får böter för fortkörning. Lägg dig i högerfilen, anpassa farten efter lastbilarna och försök få en glimt av landskapet som flyter förbi.

I början leker vägen tafatt med floden Rhone. Slingrar sig efter den ena flodbanken, hoppar över till andra sidan och doppar nästan vägrenen i floden. På de branta bergssluttningarna klänger vinstockarna och nere vid floden kurar byarna.

Längre söderut sträcker sig motorvägen över Alpernas låga utlöpare och landar i Rhonedeltats flacka landskap med fält färgade av blå lavendel. Men innan du kommit så långt. Ta av mot Cave de Tain i staden Tain-l’Hermitage.

Cave de Tain är en jättelik vinanläggning som täcker ett helt kvarter. Men trots storleken är det ett kooperativ som satsar på kvalitetsviner från Norra Rhone. Här vinifieras druvor från alla områdets cru-lägen, från nordligaste Côte-Rotie till Coronas strax utanför Valence.

Koopertivet har 330 vinbönder som kör sina skördade druvor till vinanläggningen. Dessutom äger Cave de Tain stora egna marker.

Även om allt rött vin görs uteslutande på Syrah-druvan, så varierar jordmånen. Och det är en variationsrikedom som märks. När man kliver in i Cave de Tains butik är det som om man förvandlats till ett fem-årigt barn igen – och kommit in i världens största godisbutik.

Butiken är stor som en större livsmedelsaffär och i rad efter rad trängs godsakerna. Saint-Joseph, Crozes-Hermitage, Saint-Peray. Mest rött, men även vitt och lite rosé. Olika appellationer och så viner som säljs under den enklare etiketten IGP.

Just ett av dessa ’enklare’ viner blir ett aV sommarens mest prisvärda inköp. Domaine des Gardes är fruktigt och lätt att gilla, men ändå med en bra ryggrad.

Naturligtvis köper vi med oss Crozes-Hermitage, det enda av Cave de Tains viner som finns på Systemet. Ett vin som jag drack första gången för länge sedan – och tänkte: ”Det är som en slank och elegant parisiska med tillräckligt självförtroende för att be en buse från Front National dra åt helvete”.

Fortfarande finns kärleken till vinet kvar, i alla fall från min sida. För det är ett vin som både är följsamt och självständigt.

Men ge dig ut på vägen igen och fortsätt Autoroute du soleil söderut. Strax innan Avignon håller du höger och väljer motorvägen mot Montpellier och Barcelona. Då kan du efter en mil eller så ta av mot Tavel och kooperativet Les Vignerons de Tavel & Lirac.

Här är skalan mindre men Tavel producerar kanske de bästa rosévinerna i Frankrike. Frågar du en fransman så säger han att området gör de bästa i världen.

Testa det vanliga vinet Lauzeraies (kooperativets enda vin på Bolaget). Testa också skillnaden mellan hur vinet smakar beroende på jordmånen där druvorna vuxit. Kul aktivitet och så kan du få med dig några flaskor hem till salladen eller den grillade fisken.

Skulle du ännu inte fått nog av vinprovning så kan du köra småvägar öster ut till Chateaneuf-du-Pape. På en kulle ligger den lilla vinbyn. Välvårdad och ansiktslyft som en fransk Nancy Pelosi – eller välbärgad adelsdam som bara knappt accepterar den nya tiden, om du hellre gillar den jämförelsen.

Här det fullt med vinbutiker, fullt med restauranger och fullt med folk. Dessutom fullt med svenskar som sniffar och gurglar.

I den vackra byn Chateauneuf-du-Pape finns massor av bra – och dyrt – vin. Men för mig känns det för renskrubbat och välordnat. Jag saknar vitlökslukten från vinbönderna när de återvänder till arbetet efter lunch. Jag saknar deras skitiga arbetskläder, och deras närhet till vinet och vinmakandet.

Ett sista tillägg. Vill man komma riktigt nära vinfälten och byarna så ska man naturligtvis välja de små vägarna genom Rhone-dalen.

Jag har aldrig åkt dem. Kanske för att jag är så löjligt förälskad i motorvägen med det vackraste namnet Autoroute du soleil.

Melon & halloumi – klassiker på nytt sätt

Etiketter

, ,

Man måste inte ha parmaskinka som tillbehör om man vill äta vattenmelon till förrätt. Salta ostar funkar också bra.

Testa med stekt halloumi. Känn hur ostens sälta bryter mot melonens sötma. Droppa gärna över lite olivolja, strö lite färsk oregano och ta med en klyfta citron för de som vill höja syran.

Krångligare än så behöver det inte vara – i alla fall inte en solvarm dag när de fläckiga semestershortsen får hänga med ett tag till.

Det här behövs till 2 personer som förrätt:
2 skivor vattenmelon
ca 80 g halloumi
olivolja
svartpeppar
ett par nypor färsk oregano
ett par klyftor citron

Gör så här:
Klyfta vattenmelon och citron. Skär halloumin i ganska tunna skivor. Stek den i olja. Hög värme, kort tid.

Lägg upp melon, halloumi och citronklyfta på tallrikar. Ringla över lite olivolja, ta några varv med svartpepparkvarnen och strö över lite oregano.

Klart.

Skulle du nu ha käkat halloumi på längden och tvären i sommar, så testa med fetaost istället. Kör den i ugnen tills den blir ljummen. Lägg upp den på tallrikar som med halloumin.

Jag tror att det funkar bra. Men jag vet inte för jag har inte testat – ännu.

Allt man behöver – ett litet ”skjul” i Provence

Etiketter

, ,

Skulle du få för dig att hyra ett semesterhus i Provence så kan vi rekommendera ett litet ”skjul” fyra mil öster om Marseille. Där bodde vi två veckor i början av sommaren.

Man kör två kilometer upp från Medelhavet strax öster La Ciotat. Följer en väg som slingrar sig efter en uttorkad bäck. Vid nummer 230, Chemin de Civade Verde (som med fransk oordning gränsar till nummer 166) ligger Gites & Chambres d’hôtes L’Oustalet med två små hus till uthyrning. Ett av dem kallar värdparet för the Shed, alltså skjulet, och det blir vårt provencalska kryp in.

Det är ett kompakt sandstenshus med det man behöver för en semester: bad och kök, sovrum och terrass. En vänlig hyresvärd och en blommande trädgård med skuggande pinjeträd. Och så en svalkande pool – något som är välkommet i en värmebölja där termometern klättrar över 35 grader.

När man ligger där och flyter runt i poolen kommer lukter av pinje, rosmarin och frukt. Mest luktar det nektariner. Kanske är det någon granne som har en liten nektarinodling – eller också kommer lukten från någon av alla blommorna runt omkring. Jag travar runt med näsan före – som en galen vetenskapsman – och luktar på blommorna. Men jag blir inte klar över vad som ger den lukten.

La Ciotat är en levande stad med alldeles vanliga människor som skyndar till jobbet och bär hem en baguette från bagaren. Fjärran från de sönderexploaterade semesterorter där kypare är de enda bofasta som syns. Ändå finns här stränder, caféer och fullt med restauranger som ligger runt den gamla hamnen.

Det är också staden som såg den rörliga filmen födas. Bröderna Lumière hade sommarnöje här och filmade trädgårdsmästaren när han vattnade växterna för 125 år sedan. Tågstationen är den samma som såg tåget komma in i en av filmerna. Och fortfarande kan man besöka Eden Theatre, den lokal där filmbröderna hade den första riktigt publika visningen av sina filmer.

Om man är intresserad av vin (och det är man!) så ligger Bandol bara ett stenkast bort. Det är en kvalitetsappellation med kraftiga rödviner där druvan Mourvèdre får spela huvudrollen. Skyltar med cave och degustation (vinkällare och vinprovning) kantar de smala vägarna mellan kullar och låga berg.

För att få veta var man ska handla så kan man kolla vart lokalbefolkningen åker för att köpa vin. Och påfallande många kunder rattar sin Renault mot kooperativet La Cadièrenne.

Vi gör på likadant och styr vår Megane i samma rikting. Det är inget dumt val för inne på kooperativet samsas helt olika typer av vinköpare. Det är bullriga provencaler som kommer med en dunk för att köpa vin i ”lösvikt”. De tar bensinpumpen och fyller kärlen med rött, kraftigt lantvin. ”2,20 euro för en liter, minst 4 liter” står det på skyltarna.

Andra kunder travar runt bland vinflaskor och informationsskyltar. Framme vid disken står några som sniffar och gurglar.

Vi fyller bakluckan med några lådor vin, både de lite billigare sorterna röd- och rosévin och de mer kvalitetsinriktade rödvinerna gjorda nästan bara med Mourvèdre.

En kväll tar vi bilen till Saint-Cyr-sur-Mer. Men vi stannar inte i den nybyggda turistdelen utan fortsätter lite upp från stranden till den ursprungliga staden. Vid det gamla torget ligger restaurangerna i en halvcirkel under de skyddande platanerna.

Skymningen börjar sänka sig. Cikadorna gnider sina bakben och kvällen är alldeles sammetsljummen.

Den vänlige servitören som pratar spansk-franska med oss (för spanska kan han men inte engelska, synd bara att vi inte pratar spanska) kommer med en saftig och mör entrecote. I glasen finns en skvätt lokalt Bandol-vin.

– Det här ska jag komma ihåg från semestern, säger hustrun.

Det är lätt att hålla med henne.

Salsa verde med grillad blomkål, lök & morot

Etiketter

, , ,

Letar du fortfarande efter andra saker än kött som ska läggas på grillen? Testa med blomkål och primörer som färsk lök och späda morötter.

Gör du dessutom örtoljan salsa verde, så är du helt hemma. Smaken av persilja, vitlök och salt kapris bryter fint mot de späda grönsakerna.

Den här gången var jag i sommarstugan vid Kalmarsund och fick köra med en hackande kniv för att få till salsan. Men använd en mixer eller matberedare om du har. Det går mycket fortare.

Det här behövs till 4 personer:
1 blomkålshuvud
1 knippe späda morötter
1 knippe färsk lök, gul eller röd
olivolja
salt & svartpeppar

Salsa verde
1 kruka persilja
1 vitlöksklyfta
2 msk kapris
1 dl olivolja
svartpeppar & kanske lite salt

Gör så här:
Tänd grillen. Skrapa morötterna och skala löken. Bryt blomkålen i stora buketter. Skiva lök och blomkål, halvera morötterna om de är tjocka. Lägg grönsakerna i halster (annars får du plocka grönsaksbitar på grillen fram till höstlovet, ungefär).

Pensla grönsakerna med olja, salta & peppra. Grilla tills de är färdiga. Tar så där 10 –  15 minuter på inte alltför varm grill. Eller grilla först grönsakerna på direkt värme så de får lite färg. Låt de sedan bli färdiga vid sidan av värmen. Lägg på locket så funkar grillen som en vanlig ugn.

Salsa verde. Skala vitlöken. Finhacka vitlök, persilja och kapris. Blanda med olivolja. Smaka av med peppar och kanske lite salt.

Ät & njut. Gärna tillsammans med klyftpotatis – eller ta små färskpotatisar som du skrubbar och kör direkt i ugnen.

 

Veckomeny – Medelhavskost för en sommarvecka XXX

Etiketter

, , , , , , ,

Hustrun är inte alltid en så finkänslig person. När jag fyllde 30 (ja, jag vet att det är länge sedan) så fick jag en cykel av henne i födelsedagspresent. Bra tyckte jag för min gamla var just det – gammal.

Men när jag fyllde 31 så fick jag en badrumsvåg. Och man kan säga att jag fattade budskapet fast det inte var särskilt subtilt.

Sedan dess har många goda kalorier passerat genom min mun – och mitten av mig har liksom vuxit. Ändå äter jag ganska bra mat; ganska mycket grönt och fisk, ganska lite rött kött.

Men det är bara att inse: äter man mycket och gott – och vill fortsätta med det – så finns det bara ett sätt att hålla vikten. Då får man röra på sig, och följa medelhavskostens regel om 30 minuters daglig rörelse.

På sommaren finns det en chans att göra det utan att svettas på ett gym. Det är bara att kliva upp från solstolen och simma ett tag, eller klippa gräset, eller cykla eller leka med barnen eller ta en promenad med hunden.

Jag tror jag kör på det spåret de kommande veckorna. Men lite undrar jag vad jag ska få av hustrun i födelsedagspresent när jag fyller 61 om några veckor…

Måndag: Sommarpasta med kantareller & spenat
Kantareller är en höjdare. Oavsett om du plockar dem i skogen eller som jag i grönsaksdisken på Ica. Här kommer de tillsammans med lök och spenat, vitlök och parmesan. Gott och inte så fett att hustrun höjer ett varnande pekfinger.

Tisdag: Gratinerad strömming med fänkål & Pernod
Den lätta anissmaken hos Pernod och fänkål måste bara funka bra ihop, tänkte jag och knåpade ihop den här rätten. Jag var mycket stolt över den lyckade kombinationen och trodde att jag hade uppfunnit en ny ”fransk” maträtt – ända till jag kollade på webben. Där det fanns det fullt med sådana recept.

Onsdag: Spaghetti alla carbonara med halloumi
Pasta carbonara måste inte innehålla bacon. Det går faktiskt lika bra med halloumi. Men stek halloumin kort tid på hög värme. Annars gnisslar den bara mellan tänderna som ett osmort gångjärn. Och koka inte ärtorna. Stek dem, då smakar de mycket mer.

Torsdag: Fiskburgare med örtdressing
Varför gör man inte fiskburgare oftare? Det faktiskt inte särskilt svårt – och det smakar som om Gud var på gott humör när han uppfann rätten. (Ont om tid? Okej då, man kan köpa färdiga i fiskdisken. Där finns också goda fiskburgare.)

Fredag: Örtbakad potatissallad med soltorkade tomater
Riktigt god potatissallad är en favorit, om du frågar mig. Dessutom är det mat som kan kombineras med det mesta: charkuterier som salami och lufttorkad skinka; en god linssallad; lättkokta (primör)grönsaker; rökt fisk…

Lördag: Getosttoast – Chevre chaud med apelsin
Om man vill bjuda hustrun på mat med goda – och många – kalorier utan att mötas av det onda ögat, då ska man satsa på ost. Det får henne att smälta snabbt som en schweizisk ostfondue. Och, oss emellan sagt, är det chèvre chaud, så njuter jag gärna av osten.

Söndag: Pestosallad med tomater, knipplök & bönor
Vita bönor är godast om du kokar dem själv. Men skulle tiden tryta så funkar det även med färdigkokta. Här bildar de bas tillsammans med tomater, lök och gröna bönor. Funkar som en lättare ensamrätt. Supergott till ugnsbakad eller grillad lax.

Marinerad strömming – sardines grillées på svenska

Etiketter

, , ,

Slut på fantasin när det kommer till vad som ska läggas på grillen? Testa den här marinerade strömmingen med smak av balsamvinäger och rosmarin.

Eller lägg fisken i en form och kör den i ugnen. Då blir det en saftigare fisk, men utan grillsmak så klart.

Receptet är inspirerat av sardines grillées, grillade sardiner. Men det är förbannat dyrt och krångligt att köpa färsk Medelhavsfisk i Sverige, så jag tog den nordiska kusinen strömming istället.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800 g strömmingsfilé
4 kvistar rosmarin, hackade ”barr”
salt & svartpeppar
3 msk vit balsamvinäger
5 – 6 msk olivolja

2 citroner, halverade

Gör så här:
Klipp bort ryggfenan på strömmingen. Lägg dem med köttsidan upp. Salta & peppra. Strö över rosmarin. Vik ihop strömmingarna och lägg dem i en skål. Blanda vinäger & olja. Häll marinade över fisken och låt den stå 1 – 2 timmar i kylen.

Lägg fisken ihopvikt i ett halster (annars får du plocka fiskbitar till midsommar nästa år, ungefär). Grilla 3 – 5 minuter per sida. Eller värm ugnen till 200 grader och ugnsstek den i ca 8 – 9 minuter. Kör ett varv med saltkaret och pepparkvarnen.

Grilla halverade citroner. Värmen gör dem sötare och godare.

Ät och njut i skymningen en sommarkväll när det ännu är långt till jobb och höst. Kanske med ett glas rosé. Kanske med provencalsk kikärtssallad.

Lyxig fransk pasta med pilgrimsmusslor

Etiketter

, ,

En dag i Provence lyxar vi till maten. Inne på Carrefour i La Ciotat handlar vi pilgrimsmusslor och svamp, grädde och färsk tagliatelli. Och så lite Petit Chablis för att få något i glasen.

Hemma i ”skjulet” svettas vi en smula vid spisen (det är fortfarande riktigt, riktigt varmt). Och så sätter vi oss ute i skymningen och njuter av den här pastan med fylliga, runda smaker.

Om du undrar varför det inte finns något foto på maten, så handlar det om just den franska skymningen. Den kom så snabbt att fotograferingen blev omöjlig.

Men bättre att misslyckas med fotot än att misslyckas med maten.

Det här behövs till 3 (inte jättehungriga) personer:
1 mild lök, silverlök, knipplök eller schalottenlök
3 – 4 vitlöksklyftor
250 g champinjoner
olivolja och smör
salt & svartpeppar
1,5 dl grädde eller crème fraiche
1,5 dl vitt torrt vin
½ citron, pressad saft
300 g pilgrimsmusslor
1 litet knippe persilja, finhackad

Pasta av en sort som du gillar

Gör så här:
Tina musslorna om de är frysta. Skala och hacka löken. Skala och finhacka vitlöken. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Fräs löken en stund i olja och smör. Lägg champinjoner och vitlök. Fräs tills vätskan kokat in. Salta & svartpeppra. Häll på grädde och vin, koka ihop såsen en stund.

Stek pilgrimsmusslorna i smör, ca 1 minut per sida. Salta & svartpeppra. Lägg ner musslorna och hackad persilja i såsen. Låt allt koka upp.

Koka pastan.

Idén till den här maten kommer från franska recept där just grädde, vin och champinjoner gör sällskap med pilgrimsmusslor. Om man vill kan man köpa musslorna i sina skal och sedan gratinera dem i ugnen.

Men det är komplicerad matlagning som inte riktigt hör hemma i ett torftigt semesterkök i ett provencalskt ”skjul”.