All den goda julmaten – men akta dig för stressen

Etiketter

, , , , ,

Okej, idag är det andra advent och för en del kryper stressen som en spindel över ryggen. ”Bara två veckor kvar till jul och jag måste göra köttbullar och köpa julklappar och städa hela huset och komma ihåg skinkan och leta upp den bästa sillen och skriva julhälsningar och…”

Tro mig, jag vet. Stress är en av mina paradgrenar – men faktiskt inte inför jul. Hustrun julpyntar. Framför allt klär hon julgranen ensam, annars hade vi varit skilda sedan många år.

Jag tar hand om julmaten, och det gör jag tillsammans med en kompis, som kommer på besök nästa söndag. Då kavlar vi upp ärmarna och sätter igång med nu-fixar-vi-det-mesta-av-julmaten.

Det är faktiskt kul, avstressande och socialt. Man viker hela eftermiddagen. Lagar, blandar, steker och smakar – och efter fem timmar ser köket ut som om ett gäng galna nybörjare i Simpsons har gått loss i skolans undervisningskök.

Det är högar av disk, men också tronande fat med paté och trinda köttbullar, glänsande revben och gräddig grönkål. Och själva är vi mäta som efter ett julbord, vilket är precis vad vi är. Vi har ätit av maten och firat en slags lillejulafton.

Nu kommer vi inte att göra allt som finns här nedanför – julen är ju faktiskt till för att ta det lugnt, inte för att stressa ihjäl sig. Men vi har fixat en del av av julmaten, och vi har gjort det tillsammans.

Paté gör vi varje år, oftast Hemlagad paté – lättaste receptet, just för att det är enkelt att fixa. Man slipper mala lever och man slipper laga patén i vattenbad. Tyvärr finns inte den här patén med senare upplagor av Vår kokbok, där jag en gång hittade receptet.

Ingen jul utan köttbullar, det gäller här hemma också. Därför trillar vi en större mängd med de trinda bollarna. Har vi viltkött brukar vi mala det, annars går det faktiskt lika bra med nötfärs – och om vill blandar man i fläskfärs för att få lite fetare bollar som håller ihop. I receptet Älgköttbullar med vitlök och timjan & med fläskfärs finns två olika varianter som man kan utgå ifrån.

Vad det gäller revbensspjäll så har vi testat några olika recept under åren. Har du tillgång till vildsvin så testa gärna Revbensspjäll av vildsvin – smakrikt, kryddigt & gott på julbordet. Skulle det stå en slatt rom hemma, så kan du använda den till Tunna revben med rom-glaze. Receptet har jag inte hittat på själv, men det är gott ändå…

Idén att använda apelsin som smaksättare har jag dock hittat på. Det finns i Revbensspjäll med honung & apelsinglaze.

Varje år vid jultid kommer man hem med grönkål i matkassen – och varje år säger vi tillvarandra ”Varför äter man inte det här oftare?”. Grönkål förtjänar verkligen ett bättre öde än att vara bortglömt elva månader om året.

Skulle du drabbas av akut grönkålssug så kan man laga den smakrika portugisiska soppan Caldo verde. Eller blanda ost, grönkål och valnötter till fyllning i Grönkålspaj med valnötter.

Annars kan du vänta till julafton och avnjuta juvelen på julbordet Gräddkokt grönkål – godaste grönsaken tillsammans med skinkan. Men tänk på att receptet är avpassat för fryst grönkål. Har du färsk behövs inte lika mycket grönkål, och den måste kokas innan. Om du använder färdigskuren färsk grönkål så brukar den vara ganska grovt strimlad. Kan vara värt att hacka den en extra gång.

Men julens gröna är inte bara kålen. Rödlöksmarmelad är fantastiskt till patén, Apelsinmarinerade morötter är överraskande gott. Det gäller också Glaserad kålrot, och Ugnsbakade rödbetor, smörstekt grönkål & chèvre-crème.

Den svenska rödkålen har jag aldrig gillat, det är liksom för mycket socker som klistrar igen smaklökarna. En fräschare variant är Alsassisk rödkål med lök, vin & valnötter. (Även om det egentligen ska vara kastanjer i den franska rödkålen).

För mer hard core-vegetarianer kan man satsa på Wokad brysselkål och lacto-ouvo vegetarianer hittar en bra rätt i Örtkryddad paté med linser & morötter, rosmarin-crème fraiche.

Men allt fixar vi inte nästa söndag; julskinkan spar vi till dagen före julafton. Om du ska tillaga den själv, välj gärna Vinkokt skinka och koka den då i vin och äppeljuice. Då får den en fylligare smak, dessutom får du en fantastisk buljong att använda i grytor.

Trevligt julmatsstökande!

Annonser

Boulard cidre – massor av äpple & en liten bitterhet

Etiketter

Det är med cider som med Askungen och balen. Det kan vara hemsk tråkigt och långtråkigt… och alldeles underbart.

Tråkigt är de svenska cidersorter som finns på Bolaget, i alla fall de jag har smakat. De verkar innehålla fruktessens, alkohol och en massa socker. Egentligen är det alkoläsk som har klätt ut sig till cider.

Alldeles underbart… Det är riktig cider. Franska Boulard Cidre Biologique är inget undantag. (49 kronor för en ekologisk helflaska på Systeme, väl värd varenda krona). Lukten är som att stiga in i en äppelkällare. Massor av friskt äpple, såklart, men också en aning dov källardoft.

Jag brukar säga att sonen – som har vuxit till en 20-åring – har familjens bästa näsa. Han påstår att cidern luktar som veteöl när man just hällt upp den och kolsyran fortfarande ”hoppar” i glaset.

I munnen är Boulard cider trevligt med en torr och ren äppelsmak. Bäst gillar jag den lilla, lilla bitterheten på slutet som liksom stramar upp smaken. Just den lilla detaljen gör att cidern funkar bra till mat.

Och då menar jag inte bara crepes… Testa den med alla mat där äpplen ingår, men även kycklinggryta från Normandie och ugnsbakad fläskytterfilé med äpple, potatis & cider.

Veckomeny – Medelhavskost för en decembervecka XXIV

Etiketter

, , , , , , , ,

Jag vet inte vad du har förhållande till mat, men mitt eget förhållande är gott – ibland till och med lite för gott (det syns när man tittar på mitten av mig där kroppen liksom borde svänga in till en midja).

Jag kan längta efter mat. Jag kan drömma om mat. Och jag kan minnas den mat jag åt utanför Chartre en varm junikväll 1987.

Men jag kan också läsa om mat – liksom känna hur det skulle smaka i munnen och hur hungern växer till sig i hela kroppen. Just så är det nu när jag sitter och väljer recept…

Selleristomp med kryddiga kikärter… Mmm. Stekt strömming på hårt bröd… Yes. Kycklinggryta med surkål… Det vill jag ha!

Men kommer jag att äta den här menyn under veckan? Inte en chans!

Jag har varit hos käkkirugen och fått en titanskruv inskruvad i tandbenet, så min kosthållning för den närmaste tiden är potatismos och äggröra. Har jag tur kanske kokt fisk kan smyga sig in på en tallrik nära mig.

Tyck synd om mig! En matälskare som får leva på potatisavkok (nästan). Det är lika elakt som att steka köttbullar och sedan inte låta Pontus, vår hungriga cockerspaniel, få en smakbit.

Då ser han så där ledsen ut som bara en hungrig cocker kan göra – ja, skulle vara en hungrig bloggare då…

 

Måndag: Grönkålspaj med valnötter
Fyllighet från ägg & grädde. Crunch från valnötterna. Och så grönkålen. Ja tack, det äter jag gärna. (Men pajen har kanske lite mycket aminaliskt fett för att riktigt platsa i Medelhavskosten),

Tisdag: Strömming med pesto – husman med twist från Medelhavet
Strömming är fantastiskt. Först när man äter den till middag. och sedan när man smyger ut i köket på kvällen och lägga en firre på en knäckemacka…

Onsdag: Ugnsbakade rödbetor, smörstekt grönkål & chèvre-crème
Behandlar man råvaror väl, så blir man rikt belönar. Rödbetor som bakats i ugn och grönkål som stekts i smör är inget undantag.

Torsdag: Torsk på norsk med persiljesmör & rödvinskokta linser
Linser som får koka i rödvin blir överraskande bra. Det gäller också för torsk som är kokt på norsk, alltså i starkt saltat vatten. Testa så får du se!

Fredag: Kycklinggryta med surkål från Alsace
Hustrun, som ibland är lite konventionell, brukar protesterar när jag vill bjuda matgäster på surkålsgryta. Har aldrig fattat varför, surkål som är så gott.

Lördag: Wokad spetskål med halloumi & kornotto
Det här är rätten som förvandlade min hustru från en rabiat kålhatare till någon som i alla fall accepterar den milda spetskålen. Man får vara glad för det lilla…

Söndag: Selleristomp med spenat, lök & stekt kikärtor
En middag mild och god som om mormor hade gjort den – men med turkiskt kryddiga kikärtor och ett stomp med olivolja.

Efterrätt: Turkisk yoghurt med honung, äpple & mandel
Runt jul äter man ofta efterrätter med frukt – ris à la Malta, fruktsallad… Här kommer en enklare variant med äpple, mandel & honung.

Bianchi – den bussiga kompisen

Etiketter

Den som har läst den här bloggen tidigare har kanske förstått att jag är en liten smula frankofil. Gillar fransk mat, dricker franskt vin. Åker gärna till Frankrike på semester…

Men även om Rhône och Bordeaux naturligtvis är allt rött vins måttstock (Bourgogne har jag faktiskt lite svårare för…), så får jag erkänna att man kan göra vin även i andra länder – Italien till exempel.

Ett bra exempel är Bianchi Montepulciano d’Abruzzo 2017 från Umani Ronchi. Det är ett vin man kan unna sig utan att bli skinnad. 79 kronor vill Systemet ha för det ekologiska vinet. Men låt dig inte luras av namnet; det heter Bianchi men är ett rött vin.

Lukten av rödvin är också påtaglig med mörk frukt och ett djup som drar mot hösttoner. Där finns mörka körsbär (heter det moreller) och nästan lite drag av charkuterier.

De här sensationerna följer med in i munnen, men där kan man också hitta en liten örtighet. Jag drack vinet till en pasta kryddad med färsk timjan (fyllig pasta med soltorkade tomater & halloumi) och man kan säga att timjan och vinets örtighet klickade. Det var liksom ”Tjena, här ska vi umgås och stärka varandra”.

Men viktigast är nog att smaken är snäll och lätt att tycka om, en smula fylligt med en antydan till sötma som liksom rundar av smaken. Det är helt enkelt ett vin som påminner om den bussiga kompisen. Du vet den som alltid ställer upp när det behövs – den som själv ringer när man ska flytta och frågar om man behöver hjälp med något.

Eller i mitt fall den här hösten – den som erbjuder hjälp när min gamla mamma ska flytta till äldreboende.

Vin chaud – som glögg men godare

Etiketter

Första gången jag bjöd min mamma på vin chaud så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon fyller snart 96 och har testat glöggsorter i över 70 år…

Det här receptet har varit med i Vin, mat & Alsace flera gånger tidigare. Men det är så gott att det vore synd om någon missade det. För en ”glögg”  med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj. Vem kan motstå det?

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut av att till helgen är det första advent och snart, snart blir det lite välbehövlig julledighet.

Ugnsbakad fläskytterfilé med äpple, potatis & cider

Etiketter

, ,

För några år sedan lagade jag en alsassisk rätt med fläskytterfilé som ugnsbakades med potatis, lök och äpple. Ja, det var så klart vitt Alsacevin i ugnsformen.

Men vad händer om man drar den rätten västerut till Normandie och ersätter vinet med cider… Äpple måste väl funka bra tillsammans med den jästa äppeldrycken…

Så där har jag gått och funderat ett tag.

Häromdagen tog jag mod till mig. Svängde förbi Bolaget för lite cider. Åkte hem och skivade fläskytterfilé och potatis, äpple och lök. Tryckte in allt i ugnen och höll tummarna för att det skulle bli så gott som jag trodde.

Efter en dryg timme drog jag fram maten ur ugnen – smältande mört kött, lite ugnskrispig potatis, samt lök och äpple som smält samman till en enhet. Det blev en lättgillad rätt, som man gärna tar en extra portion av.

Men gillar man inte kryddighet från timjan, tror jag man ska utesluta de kvistarna.

Det här behövs till 3 (inte jättehungriga) personer:
450 g fläskytterfilé, fläskfilé eller annat skivat fläskkött
smör
salt & svartpeppar
2 gula lökar
2 små äpplen, ganska syrliga
500 g fast potatis
ett par kvistar timjan
30 – 35 cl cider, OBS torr cider

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva fläskköttet i samma tjocklek som fläskkotletter. Stek i smör, krydda med salt & svartpeppar.

Skala och skiva löken tunt. Skala potatisen och skiva den ganska tunt (ungefär som till potatisgratäng). Skär äpplen i klyftor. Ta bort kärnhusen och skär i tunna skivor. Repa/hacka timjan.

Smöra en stor ugnsform. Lägg ett lager potatis i botten. På med kött, lök och äpple. Toppa med potatis. Salta & peppra. Häll på cider och ev köttsaft.

Kör i ugnen i 70 – 75 minuter. Lägg på ugnsfolie om potatisen riskerar att bli bränd.

Ät & njut, gärna tillsammans med en cider – t ex den franska Boulard Cidre Biologique.

Handen på hjärtat: Hur många gånger har du köpt potatis i din vanliga affär och tyckt att den varit riktigt god?

Vi brukar köra med ekologisk potatis här hemma. I  vår grönsakslåda längst ner i kylskåpet ligger alltid en påse med vanlig I love eko-potatis – och jag blir lika besviken varje gång jag äter den.

Då är det bättre att lägga på ett par kronor och köpa något gott. Ja, om du inte odlar själv såklart.

Till den här fläskytterfilén köpte jag amandinepotatis – och den var värd varenda krona. Fast, smakrik och krispig.

Dessutom är även ”dyr” potatis en ganska billig råvara som man kan kosta på sig utan att gå i personlig konkurs.

Strömming med pesto – husman med twist från Medelhavet

Etiketter

, ,

Ta helt vanlig strömming. Lägg på lite pesto och stek dubbel som strömmingsflundra. Stolt kan du duka fram en ovanligt saftig fisk med pigga toner av basilika.

Om du vill äter du den som vanligt med potatismos och ärtor. Men om längtan efter semester och Medelhav skulle vara alltför stor så funkar det med stekt fänkål, oliver och surdegsbröd. Och kanske ett glas rosé.

Det här behövs till 4 personer:
700 g strömming
drygt ½ dl pesto
rågmjöl
salt & peppar
olivolja & smör

Om du vill: potatismos & stekta ärtor

Gör så här:
Skölj strömmingen och låt den rinna av. Lägg strömmingarna på en skärbräda med köttsidan upp. Bred ut en liten klick pesto på varannan, och lägg ihop filéerna.

Häll upp rågmjöl så att det väl täcker en tallrik. Salta & peppra, blanda kryddor och mjöl. Vänd de dubbla strömmingarna i mjölet. Stek i olja & smör, ca 2 – 3 minuter per sida.

Om du vill ha ärtor till – stek dem al dente! Då får de en fylligare smak och tydligare sötma.

I Frankrike steker man färska sardiner med den provencalska basilikaröran pistou. (Här hittar du ett pistou-recept). Men färsk Medelhavsfisk finns inte i Sverige, så det får bli strömming istället. Det är ett byte som funkar bra; strömming är sardinens nordiska kusin.

Dessutom är det här mat som ger en anledning att smyga ut i köket senare på kvällen…

Bred smör på en knäckemacka och lägg dit en avsvalnad strömming. Ta en tugga – det är en once-in-a-liftime-upplevelse. Eller för att hålla sig till svenska: det är jävligt gott.

Soppgryta med linser, chorizo & rökta smaker

Etiketter

, ,

Grått och regn utanför dörren – och ännu en höstförkylning… Kan det vara läge för en gryta som är tillräckligt snabb för en vanlig vardag?

Det tyckte vi här hemma och knåpade ihop den här höstliga soppgrytan. Det blev djupa smaker av kött och korv, rökighet och paprika.

Men använd gärna en skinka med rejäl rökighet. Vi hade en bit rökt rådjursskinka som låg och luktade tjära i kylskåpet – och den passade perfekt. Nu kanske inte alla har så goda kontakter med jägare, men smaka på skinkan när du handlar – det är verkligen skillnad. Eller välj en bit alspånsrökt sidfläsk. Det kan vara en liten delikatess.

Det här behövs till 3 personer:
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
2 morötter
1 tsk timjan
1 msk paprika pulver
aningen chilipulver/chipotlechili
1,5 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor, skalade
6 dl buljong, t ex kycklingbuljong
1 lagerblad
3 potatisar
250 g chorizo
50 g rökt skinka i bit eller tjocka skivor, gärna med kraftig röksmak
1 pkt linser

Gör så här:
Skala och hacka löken och morot ganska fint. Fräs löken i olivolja. Salta & peppra. Tryck ner moroten, krydda med timjan, paprikapulver, chili och tomatpuré. Fräs en stund till. Häll i buljongen, pressa ner vitlöken, lägg i lagerbladet och låt grytan koka i ca 30 minuter.

Skala och skär potatisen i stora biter. Låt den koka i grytan ca 15 minuter.

Skiva chorizo och fräs den i olja. Lägg över korven i grytan. Ta lite vatten i stekpannan, vispa loss de goda stekresterna och häll ner det i grytan . Skölj de färdigkokta linserna och tärna skinkan. Låt linser, korv och skinka koka i ca 5 – 10 minuter.

Jag ska erkänna att det här inte är min originalidé. Utgångspunkten är en spansk soppgryta Lentejas con chorizo, som Jens Linder skrev om i DN.

Han gillar långkok och hans linsgryta görs från grunden och ska koka i 1,5 timmar. Det är hedervärt och bra, men funkar kanske inte så bra en vanlig tisdag – så jag gjorde rätten lite snabbare och mer lättlagad.

Ugnsbakad tonfisk med körsbärstomater, rosmarin & kapris

Etiketter

, ,

Tonfisk känns lite lyxigt. Lite som om man lämnar mellanmjölkens land och gör ett tillfälligt besök vid Medelhavet.

Väljer man fryst tonfisk är den utflykten inte ens dyr, men man får en trevlig resa. Smakrik tonfisk, fyllig tomatsås och pigga toner av vitlök, kapris och rosmarin.

Nu börjar vi.

Det här behövs till 4 personer:
800 g tonfisk
2 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 burkar körsbärstomater
5 vitlöksklyftor
1 – 2 kvistar rosmarin
1 msk kapris

Ris, bulgur eller korngrýn till maten. Eller bara sallad och ett gott surdegsbröd.

Gör så här:
Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olivolja. Salt & peppra. Häll i körsbärstomaterna (behåll de gärna hela). Koka på svag värme tills smakerna har gått ihop, ca 30 minuter.

Sätt ugnen på 175 grader. Skala vitlöken. Riv eller finhacka den. Hacka kapris och ”barren” från rosmarin. Blanda ihop kryddorna.

Skär snitt i tonfisken och stoppa ner en mindre del av kryddröran i snitten. Lägg resten i tomatsåsen. Salta & peppra fisken.

Häll tomatsåsen i en stor ugnsform. Lägg tonfisken i såsen och kör i ugn ca 9 – 10 minuter.

Ibland är det enkla också det goda. Det gäller inte för all mat, men just för den här tonfisken tycker jag det stämmer.

Dessutom är det här mat jag blir glad över. Men det följer inte alls med in i bilden – trots att jag dukar med min allra gladaste, gula duk från Provence.

Knepet är såklart att bottna formen med tomatsåsen och lägga tonfisken över. (Jag gjorde tvärtom.) Men det är svårt att börja om när man står där med en färdig ugnsform och kameran redo…

Den som inspirerade mig att laga tonfisk i tomatsås var Bo Hagström. I den utmärkta kokboken Solens mat har han ett recept på siciliansk tonfisk där fisken får koka i 30 minuter för att sedan ätas kall. Jag förkortade tiden, uteslöt sardeller och körde den i ugnen. Lite enklare, men väl så gott.

Daube provençale – sydfransk högrevsgryta

Etiketter

, , ,

Jag vet inte om du har tänkt på det, men gamla tanter äter nästan ingenting. En liten lunchportion kan de dela så att den räcker till två dagar – på tallriken blir det liksom bara en liten klick med något som ska föreställa dagen huvudmål.

Det här gäller i alla fall för min 95-åriga mamma. Men det gäller inte när det maten är god och inte när man äter tillsammans.

Häromdagen firade vi mörkhöstens ankomst hemma hos oss. I glasen fanns en skvätt rödvin och på tallriken den sydfranska högrevsgrytan. Min mamma tog en portion, sedan en till och så några slevar ur grytan under tiden vi satt och pratade.

Jag tog det som ett gott betyg för maten – och det är inte så konstigt. Djupa smaker av kött marinerat i rödvin, pigg rökighet från sidfläsk och så kryddighet från timjan och lagerblad.

Med andra ord just en sådan gryta man kan ställa på bordet när landet är sänkt i mörker och regnet trummar på fönsterblecket.

Det här behövs till 6 personer:
1 kg högrev skuret i grytbitar
5 dl rödvin (inte alltför strävt) + en liten skvätt på slutet
½ vitlök, alltså en 5 – 6 klyftor
½ kruka timjan ihopbundet med steksnöre till en bukett
3 lagerblad
½ ekologisk apelsin, bara det brandgula skalet
ca 175 g rökt sidfläsk, skuret i strimlor
olivolja
salt & svartpeppar
1 – 2 msk tomatpuré
2 stora gula lökar
4 – 5 dl vatten eller ganska svag köttbuljong
2 morötter
500 g svamp, t ex champinjoner

Ät med ris, bulgur eller potatismos. Ställ fram ett gäng goda oliver till grytan.

Gör så här:
Skala och skiva ½ vitlök. Skär det brandgula skalet från ½ ekologisk apelsin. Lägg köttet i en bunke. Häll på 5 dl rödvin och blanda ner vitlök, apelsinskal, lagerblad och buketten med timjan. Låt marinera i 6 – 12 timmar.

Ta upp köttet och låt det droppa av. (Spar marinaden). Bryn strimlat sidfläsk i lite olivolja. Ta upp och låt det rinna av på hushållspapper. Bryn köttet i samma panna (i omgångar). Ta upp köttet. Skala och skiva löken och bryn den. Lägg allt i en stor gryta. Rör ner tomatpurén och stekt alltsammans en kort stund.

Häll i marinaden med kryddor, men ta bort apelsinskalet. I med vatten eller svag köttbuljong. Skumma av ev skum som bildas. Låt koka på svag värme minst 2 timmar.

Skala och fintärna under tiden morötterna. Stek dem i olivolja och låt dem koka med de sista 20 – 30 minuterna. Torka av/skölj svampen. Skär den i mindre bitar och bryn i olja. Salta och peppra.

Lägg i svamp och sidfläsk och låt det koka med grytan de sista 10 – 15 minuterna. Häll gärna i en skvätt rödvin mot slutet för att höja syran.

Koka ris, bulgur eller potatis under tiden.

Daube provençal har förmodligen ungefär lika många recept som det finns matlagare i Provence. Grytan kan innehålla nöt eller lamm, rökt fläsk eller svamp – eller alltihop.

I ganska många recept ingår oliver, men det är något jag brukar avstå ifrån – för annars protesterar hustrun högljutt, och petar över alla oliverna på min tallrik.

Men det här är mat för den mörka årstiden, både i Provence och Göteborg. Fjärran från sommarmaten med Salade Niçoise vid Medelhavet och räkor på en klipphäll i Bohuslän.