Torsk med mango & srirachamayo – roligare vardagsmat

Etiketter

,

Aldrig har det getts ut så många kokböcker i det här landet. Aldrig har det funnits så många tv-program och mässor och matbloggar som nu…

Och aldrig har det lagats så lite mat som nu. Vilken paradox.

Jag tror att många liksom har delat upp maten. På helgerna är det timmar framför spisen innan maten står på bordet. Men i veckorna så blir det en macka framför kylskåpet eller möjligen pasta & ketchup. (Tro det eller inte, men det är faktiskt en av Sveriges vanligaste middagsrätter.)

Mitt första anspråkslösa vardagsförslag är: våga använda frysta råvaror och halvfabrikat när du står där framför spisen en vanlig tisdag. Den här maten är lagad på (styck)fryst torsk, fryst mango och färdig majonnäs.

Och det gick ner, till och med i min kräsna mage.

Mitt andra anspråkslösa vardagsförslag är: våga testa. Strimla chili över onsdagens potatismos (inte bara över mangon som här). Pigga upp torsdagens kokta broccoli med ett par skedar pesto av den där burken som står i kylen och ser ledsen ut.

Det här behövs till 4 personer:
600 g torskfilé eller annan vit fisk
olja
salt & svartpeppar
2 chili, spansk peppar, urkärnad och skivad
½ gurka
ett par små nävar hackad salladslök, purjo eller blast från knipplök
250 g mango
1 – 2 avokado

Srirachamayo
1,5 dl majonnäs
½ dl turkisk yoghurt eller crème fraiche
ca 1 msk srirachasås (eller mer om man gillar chilihetta)

Ris eller nudlar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Tina torsk och mango – om de kommer från frysdisken. Lägg torsken i en oljad ugnsform. Salta, peppra och strö över hälften av den skivade chilin. Lägg ett bakplåtspapper över formen och kör i ugnen ca 12 – 15 minuter.

Tärna gurkan. Strimla salladslök eller knipplöksblast. Dela avokado, gröp ur köttet och skiva det. Tärna mangon. Blanda srirachamayon.

Koka ris eller nudlar under tiden.

Idén att kombinera torsk och mango kommer från bloggen Min lilla Kokvrå. Där finns ett repcept på torsk med mango, avokado och fetaost.

Rätten har en underrubrik – vardagsmat behöver inte alls vara tråkigt : )

Det är den stafett-pinnen jag har plockat upp. Kanske finns det någon där ute i cyberrymden som vill ta den vidare och bidra med mer rolig vardagsmat.

För det är väl något som angår oss…

Glass med Kahlúa & chokladsås med havssalt

Etiketter

Det här är en efterrätt i min smak. Man tar lite god vaniljglass, en skvätt Kahlúa kaffelikör och ringlar man över lite chokladsås.

Det är matlagning som är så enkel att till och med Homer Simpson hade klarat av den.

Men gör gärna chokladsåsen själv. Det är inte svårt – och det ger en sås med mycket mer ”vuxensmak”. Rejält med kakao och så lite havssalt ger både djup och lite motstånd i smaken

Det här behövs till 4 personer:
4 – 8 kulor vaniljglas
4 – 8 cl Kahlúa
8 strängar chokladsås

Chokladsås
2 msk smör
1/2 dl + 1 msk kakao
1/2 dl strösocker
1/2 dl mjölk, 3 %
1 msk vatten
2 tsk havssalt (flingsalt)

Gör så här:
Börja med såsen. Smält smör, kakao och strösocker i en kastrull. Vispa ner mjölk och vatten. Låt småkoka ett par minuter. Smaka av med salt.

Ta glas eller efterrättskoppar (eller gammaldags kaffekoppar). Skeda upp 1 – 2 kulor glass per person. Häll på 1 – 2 cl Kahlúa och dringla över såsen.

Ät & njut. Men gör inte som jag gjorde på bilden här ovan. Där finns det med två blad basilika – och det funkar absolut inte till den här desserten. Möjligen lite citronmeliss…

Men det såg så rasande tomt ut på fotot, så jag letade efter något grönt. Och då gjorde jag som Kajsa Varg, tog det som fanns till hands.


Pietro di Campo Barbera Silenzio – ett vin som inte håller tyst

Etiketter

Kan ett vin vara som ett språk? I så fall vet jag ett vin som skulle vara som en glad norsk. Lättsam och trevligt – och med den sjungande intonationen hos en gutt från Oslo. (Här pratar vi inte om de tunga dialekterna från Vestlandet, du vet skorrande r och ett svårmod som hos en örebroare).

Det vinet heter Pietro di Campo Barbera Silenzio 2018 (92 kronor, rött) och har letat sig in på Systemets hyllor från Piemonte i norra Italien.

Vinet görs – som framgår av namnet – på druvan Barbera. Men det är inget vin som håller tyst, trots namnet Silenzio.

Istället talar det direkt till den som sitter med glaset. Lukten har massor av frukt och en rejäl dos mörka körsbär. Lite pepprigt, så där som basilika kan vara, och en aning rökighet.

I munnen är det ett fruktigt vin med en ryggrad av fruktsyra. Körsbärstonerna hänger med, och vinet blir lättdrucket och liksom utan krusiduller.

Det är sällan som man tycker att Bolagets hemsida har tvärfel. Men när det gäller Barbera Silenzio måste den som skrivit texten tryckt på fel knappar. Där står att vinet ska serveras till ”rätter av lamm- eller nötkött”.

Jag håller inte alls med. Istället tror jag på grillad fläskkarré eller en god Salsiccia. Kanske lasagne eller som i vårt fall spaghetti med gorgonzolasås.

Vinet var tillräckligt fräscht för att pigga upp den gräddiga såsen. Den strimlade basilikan hittade en kompis i vinets örtkryddighet.

Vi åt och trivdes. Testa gärna du också. Jag menar, en glad Fredrik Skavlan på flaska – kan det bli bättre fredagsunderhållning?

Lyxig pasta – Strozzapreti med räkor & sparris

Etiketter

, ,

För många år sedan – och nu pratar vi den tiden när Televerket hade monopol och reklam-radio var förbjudet – hälsade jag på en kompis. Han visade stolt upp kvällens middag:

– Rotmos och rårivna morötter. Verkligen supergott, sade han.

Jag var aningen tveksam: ”Jaja, det kan man väl äta en gång om man måste” tänkte jag.

– Ja, alltså. Jag kom på det här i måndags. Så idag blir fjärde dagen med den här maten. Man tröttnar aldrig.

Sade han.

Själv tröttnar jag alltid. Inte på att äta mat, men på att äta samma mat. Senaste saken är pasta. Nu har vi kört med Barillas fullkornsspaghetti så länge att kommer någon dragande med ännu ett paket, då drar jag min kockkniv och skriker:

– Backa för helvete! Inte ett enda paket kommer över tröskeln till mitt kök.

Det är här strozzapreti kommer in i bilden. Ny form, bra al dente-egenskaper. Och kombinerar man pastan med räkor, sparris och en sås gjord på räkfond och grädde – då är man helt hemma.

Det här behövs till 4 personer:
500 g räkor med skal
1 liten morot
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
olivolja
svartpeppar & aningen cayennepeppar
2 dl torrt, vitt vin
2 dl vatten
några droppar hummerfond
2 dl vispgrädde
2 dl kokvatten från pastan
skalet från 1 eko-citron + saften från halva
2 dl riven parmesan

400 – 500 g grön sparris
olivolja
flingsalt & svartpeppar

400 g strozzapreti (eller annan pasta som du inte har tröttnat på)

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Tina räkorna om de är frysta. Skala dem, men spara skalen. Skala och fintärna morot, lök & vitlök. Fräs morot, lök och vitlök tillsammans med räkskal i olivolja tills löken är mjuk och räkskalen börjar vitna.

Häll i vin & vatten. Koka utan lock på medelvärme till ca hälften har kokat bort. Sila bort räkskal och grönsaker. Häll tillbaka såsen i kastrullen. Tillsätt grädden och rivet citronskal, låt såsen fortsätta koka utan lock.

Koka pastan under tiden. Häll av pastan, men spara pastavattnet. Häll ca 2 dl pastavatten i såsen. Smaka av med pressad citron och lite hummerfond. Smaken ska vara hög och rund.

Blanda ner pastan & parmesan i såsen. Rör runt så osten smälter. Lägg ner räkorna och låt dem bli varma. Toppa med sparris (när den är klar).

Sparris. Bryt av den nedre, träiga delen. (Lika enkelt som det låter – bara böj, så bryts sparrisen på rätt ställe). Skär varje sparris i 2 – 4 delar. Lägg dem i en ugnsform, sprinkla över lite olivolja och blanda runt. Kör i ugnen i ca 12 minuter. Strö över flingsalt och kör ett par varv med pepparkvarnen.

Tänker du ”Guuud, va långt och jobbigt recept”, så kan man göra såsen på vatten, vin & grädde + färdig hummerfond, istället för att koka en egen räkfond. Jag vet, för jag har prövat.

Strozzapreti med sparris och räkor var vår middag förra fredagen. Vi njöt av räkor & färsk sparris. Och vi njöt av smakbrytningen mellan gräddens sötma och citronens syra.

Till maten delade vi en flaska riesling, Brand från Cave de Turckheim, som vi köpte i Alsace för några somrar sedan. Vinet hade fått en avrundad ton, och en läcker balans mellan syra och en liten, liten restsötma. Det var en – i mitt tycke – perfect match.

Brand går inte att köpa i Sverige. Men letar du vin till den här maten så välj gärna en riesling med aningen restsötma. Kanske något från Turckheim eller från den tyska kusinen von Winning i Pfaltz.

Bibeleskäs – fräsch sås till grillat, fisk & klyftpotatis

Etiketter

, , ,

Visst bli man lite nyfiken på en rätt som låter som om den börjar på Bibel… Men låt dig inte luras. Bibeleskäs har inget med religion att göra. Det är allemanniska, alltså den tyska dialekt som förr pratades i sydvästra Tyskland och i Alsace. Där betyder Bibeleskäs kvarg, alltså den mjölkprodukt som går under namnet Kesella i Sverige.

Namnet Bibeleskäs är också en regional specialitet, där man kryddar kvargen med örter och äter den som sås till andra godsaker. Funkar bra som en vegetarisk rätt med klyftpotatis och en sallad. Eller testa den en varm sommardag till fisk. Fräscht och gott.

Men jag är ändå nyfiken på ordet, så jag letar mig in på tyskspråkiga Wikipedia och läser på min knaggliga tyska. Där får jag veta att det heter Bibeleskäs för att ostmassan när man gör kvarg ser ut som Knubbel. Jag trycker på Google-translate och finner att ordet ”översätts” med Knubbel. Mycket klargörande.

Men det ska bli värre. På allemanniska är Bibbele ett ord för Hünerküken. Och där blir jag klart konsternerad. Hüner har väl något med hönor att göra, men küken. Det kan väl inte vara tuppens… Ja du fattar?

Den här gången har jag viss nytta av farbror Googels översättning. Hünerküken översätts med kycklingungar. Och det var de små kycklingarna (Bibbele) som käkade kvargen (käs). Det är därför rätten heter Bibeleskäs.

Det här behövs till 4 – 5 personer (beroende på vad du äter till):
250 g Kesella
2,5 dl crème fraiche
2 vitlöksklyftor
2 schalottenlökar
salt & svartpeppar
ca 1 – 1,5 dl hackade örter, mest persilja och gräslök, men gärna även lite timjan
ev några droppar pressad citron eller lite dijonsenap

Ät med klyftpotatis, sallad, grönsaker, fisk, ägg…

Gör så här:
Skala vitlök och schalottenlök. Finhacka schalottenlöken. Hacka örterna.

Blanda Kesella med crème fraiche, schalottenlök och örtkryddor. Pressa ner vitlöken. Smaka av med salt & svartpeppar. Om du vill kan du testa med aningen citron eller fransk dijonsenap.

Laxburgare – fräsch burgare med hög fisksmak

Etiketter

,

Välgjorda hamburgare kan vara fantastiskt gott. Grovmald, saftig högrev… (Ja, nu snackar vi inte de där hamburgarna i skosuletjocklek som man får på våra vanligaste snabbmatställen.)

Men när man går där och hallicunerar om kött är det lätt att glömma bort allt annat gott som får plats mellan två hamburgerbröd. Portabelloburgare på utvecklade champinjoner (portabella) till exempel. Eller fiskburgare som jag skrev om för några år sedan.

Den här gången bytte jag ut fryst torsk mot färsk lax. Vilket lyft! Burgaren fick en rund, tydlig fisksmak som gjorde att smaklökarna liksom ställde sig i givakt.

Men ta min varning. Den här burgaren är panerad; den funkar inte på grillen, utan du får allt hålla dig till en vanlig stekpanna.

Det här behövs till 4 personer:
600 g lax utan skinn och ben
2 ägg
0,5 dl kaffegrädde eller gräddmjölk
3 msk ströbröd
1,5 tsk salt
svartpeppar efter behov, kanske 15 varv på kvarnen
ströbröd
olivolja

Örtdressing
2 dl turkisk yoghurt eller crème fraiche
1 stor näve örtkryddor, hackade, till exempel oregano, timjan, basilika, persilja
1 liten vitlöksklyfta, pressad
salt & peppar

Körsbärstomat, sallad, lök & hamburgerbröd

Gör så här:
Skär fisken i mindre bitar. Lägg den i en matberedare tillsammans med ägg, grädde och ströbröd. Salta & peppra. Puls-mixa till det har blivit en grov fiskfärs. Låt färsen vila ett par minuter.

Häll upp ströbröd på en tallrik. Forma burgare av fiskfärsen (använd våta händer). Vänd burgarna i ströbröd och lägg direkt ner dem i stekpannan. Stek 8 – 9 minuter på strax under medelvärme.

(Man kan utesluta ströbrödet i färsen, men då blir det ännu kladdigare.)

Blanda ihop örtdressingen. Skär upp grönsakerna.

Delas Saint-Esprit 2014 – mognare, djupare

Etiketter

En dag för så där en tre år sedan så svängde jag förbi Bolaget och fick med mig ett par flaskor Delas Saint-Esprit 2014. De langades snabbt in i vår källarskrubb – och glömdes bort i några år.

I veckan som gick var jag åter på Systemet – ja, det var alltså inte första gången på tre år som jag var där. Den här gången kom jag hem med samma vin men årgång 2017.

Tanken var att vi skulle ha vinet till middagen, men också se hur det här Côtes-du-Rhône-vinet hade förändrats efter några år på nedersta våningen i vårt hus.

Det unga vinet var piggare och mer potent. Tydligt blårött och med aromer av mörka bär och fatlagring. Vinet trivdes med köttbiten på tallriken. Den gjorde att vinets strävhet fick en sparringpartner.

Delas Saint-Esprit 2014 hade åldrats med hyfsad värdighet. Lite som en sirlig gammal dam som bytt klänning till en tegelröd färg.

Djup, fyllig lukt av mörka bär,. Det drar mot bigaråer eller kanske björnbär. Fortfarande kan kan man ana att vinet legat på fat innen det kom i flaska.

Jag vet inte om min näsa är felinställd, men jag kan nästan inte hitta något av de vibbar av örtkryddor som vinet en gång haft. Däremot finns det toner av något som – i brist på bättre ord – kan beskrivas som aska.

I munnen är det ett avrundat vin där strävheten har gått ner. Istället är det en lite syrlig ton som bär vinet genom smakresan ner i svalget.

Men tyvärr blir den resan ganska kort; eftersmaken sitter inte kvar i munnen så länge.

Det här med att jämföra vinerna blev en liten snackis under middagen. Vissa fördrog den avrundade värdigheten hos det äldre vinet. Andra favoriserade det unga för den högre strävheten.

Men att kora en vinnare är inte helt enkelt. Däremot var det en trevlig – och inte minst god – aktivitet att jämföra de två vinerna.

Så om du har lust. Knata ner till Bolaget och handla på dig ett gäng vinflaskor som du stoppar undan i garderoben eller källaren. Det är bra om det är mörkt och temperaturen jämn.

Däremot måste man inte köpa en dyr vinkyl…

Vänta några år – sedan är det bara att dra korken ur flaskorna och börja jämförelsen.

Tiramisù – guldkant på helgmiddagen

Etiketter

Jag har skrivit det förut: när det kommer till efterrätter är jag osäker som en skotträdd skidskytt på skjutvallen.

”Men en klassisk och lättfixad tiramisù ska man väl klara av” tänkte jag och gick loss i köket. Googlade och bläddrade runt bland recept, men bestämde mig för att ta mindre socker och lite mindre grädde än vad som är vanligt. Inte av en plötslig hälsokostfanatism – utan bara för att det smakar bättre.

Och ja, till slut blev det en dessert som satte guldkant på vår helgmiddag. Den skötte sig bra. De söta kexen hade sugit upp kaffe- & likörblandningen. Kakao gav en liten bitter touch till den lena mascarponeblandningen.

Vi tyckte den funkade bra. Både jag och mina smaklökar.

Det här behövs till 7 – 8 personer:
200 g savioardokex
2 dl starkt kaffe eller espresso
1/2 dl Kahlúa (eller mandellikör)
2 äggvitor
4 äggulor
1/2 dl socker
500g Mascarpone
1 dl vispgrädde
kakaopulver att strö över

Gör så här:
Vispa äggvitorna till ett skum. Ta en annan skål och vispa grädden fast. Fram med tredje skålen, modell större. Vispa äggulor och socker. Blanda ner Mascarpone och vispa till en slät smet. Vänd ner vispade äggvitor och grädde i smeten och blanda runt.

Blanda starkt kaffe med likören. Lägg hälften av kexen i botten på en form. Droppa över hälften av kaffeblandningen. Bred hälften av mascarponesmeten över kexen. Lägg resten av kexen i ett nytt lager. Droppa över resten av kaffeblandningen. Bred ut resten av mascarponeblandningen.

Toppa med kakaopulver. Går lättast om du fyller en tesil och skakar ut ett lager. Ställ in tiramisùn i kylen ett par timmar.

Voilà, din dessert är färdig.

Mellangrovt surdegsbröd som funkar bra att rosta

Etiketter

Vilken sorts människa är du – när det kommer till mat, alltså? Börjar du med att titta i kylen och liksom kolla vad som kan lagas idag – eller tänker du ”nu jävlar ska här handlas”?

Jag får erkänna att jag ofta kvalat in i kategori två. Mina smaklökar har gjort mig till slav och krävt nya smaker för att inte protestera.

Men den nuvarande pandemin har ändrat på det – liksom på så mycket annat. Numera kollar vi ofta vad som finns i kyl och frys – och det är ganska mycket, som sd-ledamoten sade om 40 000 miljader kronor. Först därefter funderar på vad som kan lagas av den mat som redan finns hemma

Den här självhushålningstanken har också förändrat min inställning till brödet. Från ”nu jäklar ska jag köpa ett gott valnötbröd” till ”ska kolla hur surdegen i kylen mår”.

Fortsätter det så här så slutar jag väl som en Mandelmann-epigon. Tänk dig TV4 en vardagskväll på bästa sändningstid, vad står det i tablån?

Jo ”Dahlströms radhus”

Det här behövs till 2 stora bröd:
3 dl rågkross
2 dl grahamsmjöl
5 dl kokhett vatten

1/2 pkt jäst (25 g)
1 msk honung
5 dl ljummet vatten
2 dl surdeg
1 dl grahamsmjöl
ca 15 dl vetemjöl
1 rågad msk salt

2 raka brödformar som rymmer 2 l
smör till formarna
bakplåtspapper

Gör så här:
Blanda rågkross och grahamsmjöl i en bunke. Häll kokhett vatten (skålla) mjölet och låt det svalna 1 – 2 timmar.

Smöra brödformarna. Klipp ut bakplåtspapper så att de täcker formarnas botten. Lägg dit papperet.

Häll ljummet vatten i en stor bunke. (Det ska varken kännas varmt eller kallt när du sticker ner ett finger). Lös upp jästen och honungen. Blanda i surdegen och den skållade ”gröten”. Ha i saltet. Häll i mjölet lite i taget och bearbeta degen med träsked. Degen ska släppa fint från kanterna, men inte bli ”mjölstinn”.

Stjälp upp degen på ett väl mjölat bakbord. (Det här blir en ganska kladdig deg). Knåda degen med mycket mjöl ett par gånger. Dela degen i två lika stora delar. Forma till 2 bröd som du lägger i formarna. Låt dem jäsa under bakduk i 2 timmar.

Värm ugnen till 200 grader. Sätt in bröden och grädde i 50 minuter. Ta ut bröden och vänd de upp och ner. Grädda undersidan i 10 minuter.

Låt bröden svalna under bakduk.

Vegansk Shephard’s pie – gardener’s pie

Etiketter

,

För en tid sedan skulle vi ha vegansk vecka här hemma. Jag var på den idén, hustrun hängde aningen motvilligt med. Och sonen, han tyckte det var en strålande idé – för sina föräldrar.

Det gick – som jag skrev för strax innan påsk – helt åt helvete. Först kom jag på sonen när han käkade ägg, sedan började hustrun yra om grillat kött och rödvin. Själv läste jag påskrecept och fick hallucinationer om sill och rökt lax, lammstek och påsklunch…

Kort sagt. Vi avbröt.

Men innan the break up, så käkade vi vegansk Shepard’s pie, en habil husmansrätt som skickade oss mätta och nöjda till tv-soffan.

Det här behövs till 4 personer:
1 kg mjölig potatis
salt & peppar
3 – 4  msk olivolja
större delen av kokspadet från potatiskoket
1 chili (spansk peppar), strimlad

500 – 600 g champinjoner
2 stora schalottenlökar eller 1 lök, gul eller röd
salt & svartpeppar
1 chili (spansk peppar), strimlad
½ tsk chipotlechili eller annan chili
1 – 2 vitlöksklyftor, skalade
2 tsk vetemjöl eller majsstärkelse
2 dl vatten
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja

500 – 600 g oumph i bitar eller bollar eller annan form
olivolja
aningen salt & peppar
aningen chilipeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader.

Potatismos. Kärna ur och strimla chilin. Skala och skiva potatisen. Koka potaisen mjuk i riktigt salt vatten. Häll av potatisen men spara kokvattnet. Tillsätt olja, mosa och späd med kokvatten. Krydda med aningen salt, peppar och chili. Vispa med en vanlig handvisp, så slipper du klumpar i moset.

Svampröran. Skala och hacka löken. Kärna ur och strimla chilin. Skölj/torka av svampen. Skiva den och stek i olja tills vätskan börjar koka in. Lägg då i lök, riven vitlök och chili. Krydda med salt, peppar & chipotlechili eller annan chilipulver. Fräs tills löken är glansig och svampen får lite stekyta, Tillsätt mjölet och rör runt så allt blandas. Häll i soja och vatten och låt allt koka ett par minuter.

Oumph. Stek den enligt anvisningar på påsen. Krydda med salt, peppar och chili efter smak och behag.

Gratinering. Olja en stor ugnsform. Lägg svampröra och oumph i botten. Toppa med potatismoset. Kör i ugnen tills allt är genomvarmt och potatismoset börjar få lite färg. Tar kanske en 15 minuter.

Om vi har tagit upp det där med vegansk vecka igen… Vi kan väl säga så här. Vi tar veganska dagar. Igår till exempel, åt vi svamprisotto med spenat fräst i olivolja.

Gott. Och jag hann inte få en enda hallucination om annan mat.