Grillade revbensspjäll med kryddig BBQ-glaze

Etiketter

, , ,

grillade revben m bbq2

Det skulle bli grillpremiär i helgen. Jag hade gjort allt: Köpt grillkol och tittat till grillen. Köpt revben och kokat dem i 1,5 timmar. Låtit dem svalna i lagen. Gjort egen BBQ-sås. Letat upp mina gamla recept på fransk potatissallad och mangosallad.

Men just när jag skulle kliva ut till grillen började små droppar falla från den nyss blåa himlen. WTF.

Revbenen fick köras under grillelementet i ugnen istället. Det funkade bra det också; de blev just så där supermöra och kryddiga som det var meningen.

Det här behövs till 4 personer:
1,2 kg långa, tunna revbensspjäll
vatten så det täcker
1 morot, skalad
1 gul lök, skalad
2 vitlöksklyftor, skalade
1 lagerblad
ganska mycket salt, kanske 1 msk
gärna en skvätt vitt, torrt vin

BBQ-glaze & sås
1 schalottenlök, skalad
2 + 2 msk olivolja
1 chili, spansk peppar, sköljd och urkärnad
½ dl tomatpuré
2 tomater, urkärnade
3 + 1 vitlöksklyftor, skalade
2 msk honung
½ dl mörk soja
2 – 3 msk vit balsamvinäger
mycket svartpeppar
lite salt

Gör så här:
Lägg revbenen i en gryta (dela dem om det är ett långt spjäll). Häll på vatten så att det täcker. Koka upp och skumma bort allt skum som bildas. Lägg i morot, lök, vitlök och lagerblad. Salta och häll i en skvätt vin. Koka på ganska svag värme i 1,5 timmar. Låt revbenen svalna i lagen.

BBQ-glaze
Hacka lök. Strimla chili. Halvera tomaterna och tryck ut kärnorna med fingrarna.  Skär dem i små bitar.

Fräs löken i olja. Lägg i chili och tomatpuré, fräs en stund till. I med tomater, vitlök honung, soja och vinäger. Krydda med salt & svartpeppar. Koka i 20 minuter. Ha i ytterligare vitlök och lite olja för att höja smaken på slutet.

Pensla de kalla revbenen med glazen. Grilla om vädret är okej. Annars får du göra som jag och köra dem ett par minuter på varje sida under ugnens grillelement. Revbenen ska bli varma – och glazen ska liksom ”fastna”.

Ställ fram resten av BBQ-såsen/glazen på bordet. Ät och njut. Gärna tillsammans med Fransk potatissallad och Mangosallad.

Släng inte buljongen! Det är fantastiskt god om man tillsätter lite mer syra, t ex en pressad citronklyfta, och reducerar den lite. Den här gången kokade jag ner ca 2 liter buljong till 1,5 dl och frös in den i en istärningslåda. (Det gäller bara att inte ta fel om man vill ha en isbit i drinken!)

Apelsinmorötter med rosmarin, belugalinser & bacon

Etiketter

, , , , ,

apelsinmorötter m bacon o linser 3

Krydda morötter med rosmarin och apelsin. Det blir en perfect match. Om du ugnssteker morötterna blir smaken dessutom mycket mer fyllig.

Tillsammans med bacon blir det en bra lunchrätt – vill man ha den vegetarisk är det såklart bara att utesluta bacon. Men morötterna blir också ett härligt tillbehör till fläskkött. Jag tror jag ska testa det, nu när det börjar klia i fingrarna efter grilltången.

Det här behövs till 2 personer:
ca 6 morötter, skalade
olivolja
1 – 1,5 tsk torkad rosmarin
salt & svartpeppar
ca 0,5 – 1 dl pressad apelsin
rivet skal av ½ apelsin

1 pkt bacon

2,5 dl goda linser, t ex svarta belugalinser
vatten & salt
1 gul lök, skalad
1 vitlöksklyfta, skalad
1 liten bunt timjan
1 lagerblad

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Dela morötterna på längden och skär dem i klyftor. Lägg i en oljad ugnsform. Krydda med rosmarin, salt & svartpeppar. Häll på apelsinsaft och rivet apelsinskal. OBS Bara orange skal, ta inte med det vita. Kör i ugnen i ca 30 minuter. Blanda runt ibland.

Koka linserna efter anvisningar på paketet. Ta med lök, vitlök, timjan och lagerblad. Det höjer smaken flera grader.

Stek bacon.

Vi bestämmer fortfarande maten var tredje vecka här hemma. Och jag har fortfarande svårt att stå ut med 16-åringens veckor. Varje vecka återkommer Spaghetti alla carbonara. Det är inget fel på den rätten, men jag är väldigt trött på kolarhustruns pasta.

Så jag snodde åt mig lite bacon – och så gick jag loss med apelsinstekta morötter och linser. Det var en lyckad lösning. Sonen fick sin Carbonara – och jag fick äta något gott.

Ugnstekt lax med fräsch citronhollandaise

Etiketter

, ,

lax m citronhollandaise 2

Utanför dörren värmer solen på uteplatsen, och nere vid grinden lyser forsythians gula blommor.

Inne i köket är det också en ny årstid. Borta är långkok och grytor.   Till laxen blir det en fräsch – och gul – citronhollandaise.

Äntligen är det vår på riktigt.

Det här behövs till 4 personer:
700 g laxfilé
olivolja
salt & lite vitpeppar

Citronhollandaise:
150 g smör
3 äggulor
1 eko-citron, rivet skal
2 – 2,5 msk pressad citron
1 msk vatten
salt & lite vitpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Olja en ugnsform. Lägg ner laxfilén, salt & vitpeppra försiktigt. Skjut in i ugnen i ca 15 minuter. (Jag brukar peta på fisken och se när den skivar sig, då är den färdig. I nödfall öppnar jag lite och kollar.)

Finriv citronen, ta bara det gula av skalet. Pressa citronen. Dela gulor och vitor. Smält smöret och ta av det från värmen.

Gör ett vattenbad. Ställ en större kastrull med småkokande vatten på spisen. Häll äggulor, pressad citron, vatten och citronskal i en mindre kastrull. Ställ den i den större och vispa tills äggulorna börjar tjockna.

Ställ den mindre kastrullen på en blöt disktrasa eller handduk så att den står stadigt. Vispa ner det smälta smöret – först droppvis, sedan i en tunn stråle. Salt & vitpeppra efter smak.

Om hollandaisen blir för tjock kan man hälla i 1 msk kallt vatten.

Den här citronhollandaisen har ganska hög citrussmak. Det blir fräscht & gott, men kräver ett vin som spelar i samma division – bra med syra, alltså. Vi drack en flaska Petit Chablis till laxen och hollandaisen. Och syran i vinet kände igen sig i citrussåsen.

Inte en smaklök var ledsen.

Petit Chablis – fräsch, frisk & fruktig

Etiketter

petit chablis

Om det skulle finnas någon kvar av det utdöende släktet som ogillar Chardonnayviner efter att ha druckit australiska tutti-frutti-bomber, så ta en sväng över Chablis. Det är rent, fräscht, och rent ut sagt förbannat gott. Köper man de lite mindre dyra vinerna, Petit Chablis, så kommer man nästan helskinnad ut från Bolaget.

Petit Chablis från kooperativet La Chablisienne är inget undantag. Visserligen får man punga ut med 113 kronor, men i utbyte får man ett fantastiskt användbart matvin. Lukten är klart trevlig med lite mineral, päron och melon. Smaken är sympatiskt citrusartad, men tonerna av päron och melon hänger med in i munnen. Det är fräsch, friskt och fruktigt.

Vi delade på en flaska till ugnsbakad lax med citronhollandaise. Det var ett lyckat äktenskap; citronen i hollandaisen kände igen sin citruskompis i vinet – och smörsmaken rundade av vinet så att det var redo att möta laxen.

Ja, det var gott.

Och nej, det blev ingenting kvar varken på faten eller i flaskan.

Långkokt revbensspjäll med tomat, vin, timjan & vita bönor

Etiketter

, , ,

långkokt revben med vita bönor

Husmanskost är mat med ingredienser som passar fantastiskt bra ihop – trots att det inte låter så om man beskriver rätterna. Ta ”Ägg med majonnäs” som exempel. Tänk dig den kock som skulle sälja in det första gången.

– Ja, alltså hmmm. Man tar lite äggula som man blandar med olja och så lägger man det på ett hårdkokt ägg.

Någon som tror att han lyckades sälja in det?

I den här rätten har jag tagit sydfransk husmanskost – tomater, vin, vita bönor, timjan och vitlök – och kombinerat det med revbensspjäll som fått koka i 2,5 timmar. Ur grytan kommer tomatsåsen med ett smältande mört och saftigt kött.

Jag ska väl inte påstå att jag skapat en ny ”Ägg med majonnäs”, men sydfranskt är det, mustigt är det – och faktiskt, en slags husmanskost är det.

Det här behövs till 5 personer:
1,1 kg tjocka revben
olivolja
salt & svartpeppar
2 gula lökar
3 + 1 skalade vitlöksklyftor
2 chili, spansk peppar
1 pkt bacontärningar
2 msk tomatpuré
1,5 dl kokspad från de vita bönorna
2 dl + några droppar rött vin
2 burkar hela tomater
2 lagerblad
bouquet garni med en ganska stor bunt timjan och persilja
7,5 dl kokta vita bönor

Gör så här:
Börja med att blötlägga 3 dl vita bönor. (Det ger ungefär 7,5 kokta). Koka dem enligt anvisningar på paketet, men ta med gul lök, vitlöksklyfta och torkad timjan.

Skala och skiva gul lök. Halvera, kärna ur och strimla chili. Skär revbenen i stora grytbitar.

Fräs bacontärningar i en gryta. Ta upp dem. Häll i lite olivolja och bryn revbenen ganska ordentligt runt om. Krydda med salt & peppar. Ta upp revbenen.

Fräs löken utan att den tar färg. Låt tomatpuré fräsa med på slutet. Lägg ner revben och strimlad chili. Pressa i 3 vitlöksklyftor. Häll i vin och kokspad från de vita bönorna.

Klipp sönder tomaterna när de ligger kvar i burkarna (det är enklaste sättet). Bind ihop en bunt timjan och persilja med ett steksnöre till en bouquet garni. Häll i tomaterna i grytan. Lägg i timjan & persilja, plus lagerblad.

Koka upp och koka på svag värme. Lägg i bacontärningar och vita bönorna efter 2 timmar och koka sammanlagt i 2,5 timmar. Pressa i den sista vitlöksklyftan när det inte är så mycket koktid kvar. Smaka av med lite vin på slutet.

Både extra vitlök och lite mer vin höjer smaken flera grader.

Jag gjorde dubbel sats av den här grytan – vi hade bjudit nästan ett helt fotbollslag på middag. Det funkade bra eftersom grytan i stort sett skötte sig själv på spisen; den skickade bara runt fantastiska dofter i huset.

Vi åt pilaffris till de långkokta revbenen, men det funkar lika bra med bara rustikbaguette.

Det goda franska köket – kollektivt matminne

Etiketter

,

Skärmklipp Julia Child

Min 92-åriga mamma gillar inte mat. Visst, hon gillar att äta god mat, men hon struntar egentligen i allt annat än att det ska vara gott. Hur maten har kommit till, eller hur den kan varieras – allt det är oväsentligt.

Ibland sammanfattar hon sin inställning med orden:

– Jag äter för att leva, jag lever inte för att äta.

Man kan inte säga att vi är särskilt lika. Jag kan leva med en maträtt i flera dagar. Fundera ut bästa sättet att tillaga den, fundera över råvarorna, längta efter nya variationer.

Därför blir mat aldrig ”färdig” för mig. Det finns ständigt nya rätter att hitta på, nya sätt att vara kreativ i köket.

Min mamma däremot kan titta upp från skärbrädan när hon tärnar potatis och rödbetor till julens sillsallad och säga saker som:

– Sillsallad, det lärde jag mig göra av moster Anna.

Jag tror att det här är ganska typisk för skillnaden mellan de som fostrades i köket före 1970 och senare generationer. Förr var en Jansson alltid en Jansson. Man kunde ha åsikter om mängden ansjovis, men maträtten var redan uppfunnen. Det gällde bara att göra den så bra som möjligt.

Idag kan en Jansson innehålla fetaost, böckling eller vara vegansk. Allt beror på den individuella kreativiteten.

Nu kommer Julia Childs ”Det goda franska köket” i nyutgåva, 35 år efter den första svenska utgåvan. (213 kronor på nätbokhandel). Det är den kokbok som ligger till grund för feel good-filmen Julie & Julia.

I filmen kämpar en matbloggande New York-tjej med att ta sig igenom Julia Childs alla klassiska franska maträtter. Bland annat har hon ett helvete med att få till den urbenade ankan.

Och om man ska laga all maten får man hålla på ett tag, för här finns ALL klassisk fransk mat uthälld över 700 sidor. Dessutom är Julia Child – milt uttryckt – noggrann. Konsten att göra en omelett kräver åtta sidor. Konsten att vispa ägg avhandlas på en sida, konsten att hälla upp omeletten tar ytterligare en sida.

Hur man fixar en hollandaisesås, går lite snabbare. Till det behövs bara fyra sidor.

Det som förundrar mig är bokens kultstatus. Här lever vi i en värld där kockar är kändisar, där minsta restaurant skapar egna rätter, och ingen – utom möjligen pizzerian på hörnet – påstår att de lagar maten på det sätt som de blivit lärda.

Mat har blivit ett individuellt uttryck – eller som Gordon Ramsey har sagt:

–  Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.

Och så kommer det en bok av amerikansk diplomathustru från förra seklet, som påstår att hon har lärt sig det riktiga, franska sättet att tillreda en Sauce Hollandaise. Och så köper människor boken, läser den, pratar om den – och ibland snobbar de med den.

Har de glömt den nya individuella världen där hipster-idealet är att skapa sin egen korv. Inte att följa mainstream-recept.

Till slut slår det mig: om man inte kan göra en hollandaisesås, så kan man heller inte förnya den. Då vet man inte att rivet citronskal ger en annan sås än den med bara lite pressad citron. Den individuella kreativiteten har alltid en bakgrund i det kollektiva minnet.

Dessutom är det en bra bok att ha när hollandaisen skär sig – eller när den inte tjocknar som den ska. Julia Child förklarar det ingående; det gör inte alla kokböcker.

”Det goda franska köket” är en användbar kokbok – om man läser den med ett roat småleende. Tar den med en nypa salt, som min mamma skulle uttrycka det.

Men försök inte laga allt i boken. Då får man vara utrustad med ett tålamod som är minst lika stort som New York-tjejen i Julie & Julia.

Semestertips i Alsace – korsvirkeshus och vinbönder

Etiketter

, ,

grand cru muenchberg

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Vi kommer inte att cykla där i sommar. Möjligen cyklar vi runt några korta sträckor i Normandie, för det är där vi kommer att vara ett par veckor i skiftet juli-augusti. Men mer troligt – än cyklandet – är väl att vi befinner oss i närheten av en äppellund, kanske en gård med cidertillverkning. Annars försöker vi väl bada i den kalla Atlanten eller tittar på Bayeux-tapeten.

Men är du sugen på Alsace, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på 5 – 6 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra vin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Bech-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Ska du åka till flera delar av Frankrike så är standardverket Vinlandet Frankrike en bra investering. Boken kostar ca 330 kronor på nätbokhandlarna, men då får du också en fantastisk genomgång av alla de franska vinregionerna.

Boende
Hotell

Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna brukar inte de franska lågpriskedjorna finnas med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får VÄLDIGT mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Ett lågprishotell är Première Classe i Colmar. Fullt funktionellt. Badrum och riktiga sängar. Ett dubbelrum kostar 47 euro i sommar, och då ingår frukost.

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det sju gånger – tre gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

http://www.sembo.se/

Vente vin d'Alsace

Torskrygg med lök, paprika, spenat & pocherat ägg

Etiketter

,

torskrygg med spenat o pocherat ägg

Tycker du det är knepigt att laga fisk? Använd torskrygg, lättare fisk finns inte. Skjut in några saltade bitar i ugnen. Ta ut efter 12 – 15 minuter – då ligger det fint skivig torsk i ugnsformen.

Här får torsken samsas med kryddig spenat, pocherat ägg och en lök- & paprikablandning med aningen naturlig sötma.

Även om listan med ingredienser är ganska lång, så är det här ingen krånglig mat. Okej, man behöver kniv och skärbräda, men sedan är det inte krångligare än att skiva korv.

Det här behövs till 4 personer:
650 g torskrygg i portionsbitar
olivolja
salt & vitpeppar

450 g hel spenat
olivolja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & vitpeppar

2 gula lökar
1 röd paprika
olivolja
salt & vitpeppar

4 ägg
salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.

Skala och skiva löken. Skölj, kärna ur och strimla paprikan. Fräs löken i olivolja till den börjar bli mjuk. Lägg i paprika. Sala & peppra. Fräs till paprikan är nästan genomstekt.

Lägg spenaten i en kastrull tillsammans med olivolja. Pressa i vitlöksklyftan, salta & peppra. Fräs tills all vätska kokat bort.

Lägg torskryggen i en oljad ugnsform. Salta och ta några få tag med pepparkvarnen. Sätt in fisken i ugnen i 12 – 15 minuter. Tryck lite lätt på den med pekfingret. När den skivar sig fint, så är den färdig.

Koka upp vatten i en kastrull. Salta. Knäck ett ägg i skål, låt det glida ner i det kokande vattnet. Gör på samma sätt med de andra äggen. Låt de småkoka i 4 – 5 minuter, beroende på hur hård gulan ska vara.

Är inte torskrygg ganska dyrt? Jo, om man köper färsk fisk från fiskhandlaren. Men för en vanlig torsdag i april funkar det faktiskt riktigt bra med fryst torskrygg – i alla fall för oss. Och då blir det hyfsat billig mat.

Pastasås med bacon, vin & ugnsrostad tomat

Etiketter

,

pastasås m bacon o ugnsrostad tomat

Sällan har jag gjort en fulare tomatsås. När jag släpade fram kameran för att fota tomatsåsen, tittade jag på den brunaktiga röran och tänkte ”Det här funkar aldrig”.

Men låt den dig inte luras av utseendet. Det här ett mustigt långkok från det lantliga köket. Tomat och lök är ugnsrostade, bacon har lite sälta & vinet lite syra. Tillsammans blir det en ovanligt fyllig tomatsås.

Det här behövs till 5, kanske 6 personer:
700 g goda tomater
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
2 tsk socker
1 tsk timjan
salt & svartpeppar
olivolja

1 pkt bacontärningar (140 g)
1 selleristjälk
1 stor morot
lite salt, svartpeppar & timjan
2 msk tomatpuré
2,5 dl rött vin
2,5 dl kycklingbuljong (vatten + tärning eller fond)
några droppar balsamvinäger
oregano
Pasta

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skölj tomaterna, skala lök och vitlök. Skär allt i mindre bitar. Lägg dem i en ugnssäker form. På med socker, timjan, salt & svartpeppar. Häll över ganska generöst med olivolja. Blanda runt. Ställ in i ugnen i 45 minuter.

Mixa det ugnsrostade till en slät sås.

Skölj selleristjälken. Skala moroten. Finhacka dem – och här snackar vi verkligen finhacka.

Fräs bacontärningarna i lite olivolja tills de börjar bli lite genomstekta. Lägg i selleri och fräs en stund. Lägg i morot och fräs ytterligare. Lägg i tomatpurén + kryddor och fräs.

Skrapa ner den mixade tomat-lök-blandningen. Häll i vin och kycklingbuljong. Koka på svag värme i 60 minuter.

Justera smaken med några droppar balsamvinäger – syran ska bryta av mot sötman. Strö över oregano.

Smaka! Visst får man lite vibbar av italienskt bondkök.

Portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter & knaprig kavring

Etiketter

portvinskokt päron 1

Det är inte så ofta det blir efterrätter här hemma, men ibland ser man ett recept som triggar alla smaklökar man har. Man lägger sig liksom i läge för att avancera mot köket.

Portvinskokta päron är just en sådan rätt. Sötma möter aningen syra. Milt päron möter valnötter och knapriga kavring-krutonger. Och så Saint Agur, grönmögelosten som är både mildare och mer smakrik än Roquefort.

Nu kör vi ut på vägen mot den milda och smakrika efterrätten.

Det här behövs till 4 personer:
4 päron
knappt 2 dl strösocker
4 dl vatten
2,5 dl portvin (det billigaste Red Port funkar utmärkt)
½ dl rött vin (eller lite mer syra från citron)
saft och strimlat skal av ½ citron + lite mer citronsaft

150 g Saint Agur
1 (liten) näve valnötter
2 – 3 skivor kavring
smör

Gör så här:
Häll strösocker, vatten, portvin och rött vin i en kastrull. Strimla citronskalet och pressa den halva citronen. Häll ner i kastrullen och koka upp så sockret löser sig.

Skala päronen men låt skaftet sitta kvar. Skär av en bit att botten på päronen, så att de kan stå upp. Lägg päronen i kastrullen och koka tills de är ganska mjuka, ca 15 minuter. Prova med provsticka. Låt päronen svalna i lagen ett par timmar.

Koka ihop lagen till en lite trögflytande konsistens, smaka av med lite pressad citronsaft. Skär kavringen i små bitar och stek dem knapriga i smör. Skär Saint Agur i mindre bitar. Bryt sönder valnötterna.

Ställ ett päron i mitten och lägg kavring, ost, och valnötter runt omkring. Droppa över portvinslagen – eller ha den som en sås bredvid.

Ät & njut. Visst kan efterrätt vara fantastiskt gott.

Det här receptet kommer från början från Allt om Vin, men jag har grejar runt lite med smaksättningen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 28 andra följare