Meinklang, en pigg österrikare – men först en borgruin

Etiketter

I Partille, utanför Göteborg, reser sig urberget som en vägg alldeles norr om centrum. Längst uppe på klippan vilar en borgruin med gapande hål till fönster och rustika stenar till väggar.

Varje gång jag kört förbi har jag kika på borgen och undrat hur man tar sig dit.

Nu vet jag. Man kör Paradisvägen, tar höger mot Kyrkåsliden och svänger in på Sankte Pers (!) backe. Sedan väntar 100-tals trappsteg uppåt – och iland nedåt – innan man är framme,

Vi klev runt där en av de där dagarna när gräset ser ut som om det är vår, men kulingen gör att man tror att Nordpolen är nära.

Själva borgruinen är egentligen inte så mycket att se, men historien är ett exempel på vad entreprenörer gör när de har för mycket pengar.

Historien handlar om kemisten och industrialisten (alltså det som nu kallas entreprenör) Ernst Harbeck. Han var gift med en tysk kvinna, som led av svår hemlängtan efter Rhen och borgarna längs floden. Därför lät han bygga en borgruin längst upp på klippan, så att hans hustru kunde sitta där (i blåsten) och titta ner över Säveån, Göta älv och Göteborgs centrum.

Om man ska tro att den taniga Säveån är Rhen, och se Göteborg som en hägring av Koblenz – då måste man antingen lida av väldigt dålig syn eller också har man inte alla hästar hemma.

Hustrun – men egen alltså – har visserligen varit au pair i Tyskland för länge sedan, men hon är inte tyska. Och, Gud förbjude, hon har ännu inte krävt att jag ska bygga en borgruin på ett berg för att hon ska kunna sitta där och drömma.

Nu undrar den normalbegåvade läsaren vad det här har med österrikiskt vin att göra. Egentligen ingenting, men kanske blev vi lite inspirerade av det tyskspråkiga för vi köpte med oss en flaska Meinklang 2019 (129 kronor, rött, ekologiskt) på hemvägen.

Det är ett sympatiskt och lättklunkat vin, lätt men ändå smakrikt. Lukten är full av bär och blommor. När man trycker ner näsan i glaset är sommarängen nära, men det finns också en uppstramande känsla, kanske av mineral.

Vinet är gjort på pinot noir, en druva som jag haft fördomar mot. Tyckt att smaken alltför ofta varit ”spetsig” och lite snipig. I Meinklang märks ingenting av det. Istället är det ett varmt och inbjudande vin som funkade utmärkt till vår middag med sydfranska gratäng med aubergine & squash.

Jo, förresten. Vinet kommer från förbundslandet Burgenland som sträcker sig från slovakiska gränsen och ned över alperna. Men växtplatsen är plattlandet runt Neusiedlersee, och där finns det inte en borg så långt ögat når. Inte så många slott heller.

Veckomeny – Medelhavskost med mycket fisk XXXXIII

Etiketter

, , , , , ,

Det finns en trevlig myt om att man blir smart av att äta fisk, ungefär som att man blir stark av att äta spenat. Du vet som där som Karl-Alfred gjorde innan han visade upp sina svällande muskler.

Spenatmyten tror jag aldrig har spelat någon roll i vetenskapen, men det har den där idén om fisk. Forskarna trodde länge att fiskätandet var väsentligt för människans utveckling.

Det hela började för så där en 100 000 år sedan när ‘människan’ började använda symboler för att kommunicera och bygga en gemensam berättelse. Detta kvalitativa språng i vår historia skedde på olika platser, men gemensamt för dem alla var att de låg vid vatten där det fanns fisk och skaldjur.

Teorin byggde på att våra förfäder fick i sig en massa nyttiga fettsyror av alla fisk, och då kunde hjärnan utvecklas. De tidiga människorna blev smarta av att äta fisk, alltså.

Tyvärr håller inte den trevliga teorin skriver Karin Bojs i DN-krönikan Man kan bli människa utan att äta fisk – där hon berättar om de tidiga människorna i Kalhari-öknen, som tog samma kvalitativa språng utan fisk i magen.

Synd på en så trevlig teori, tycker jag. Men man kan trösta sig med att fisk är nyttigt. Full med bra fetter som vi behöver, och dessutom gott om D-vitamin som vi pinade nordbor behöver under alla de mörka månaderna.

Dessutom är det gott. Tycker i alla fall jag.

Måndag: Caesarsallad med lax & kapriskryddad aioli
Lax är suveränt, aioli kan vara gudomlig och kapris har ett trevligt bett av sälta. Hur det blir om man kombinerar de sakerna till en vårlig sallad? Gott, så klart.

Tisdag: Mat för enastående – stekt ris med spetskål & ägg
Sitter du hemma och jobbar? Ta en paus och fixa en riktig lunch, så går eftermiddagen lättare. Lite rester, grönsaker och ris. Ett ägg och så sving på kryddborkarna – lunchen är klar.

Onsdag: Torsk på norsk med persiljesmör & rödvinskokta linser
Torsk på norsk, det är torsk kokad i riktigt salt vatten så att fisken blir fast och vit. Här med rödvinskokta linser och örtsmör. Inte ens en norrman skulle protestera mot det sällskapet.

Torsdag: Marinerad oumph – vego på buffén
Visst, marinerad oumph gör sin bra på buffén. Men det funkar också bra en helt vanlig torsdag. Kanske tillsammans med tabbouleh, eller bara med sallad, bröd och småplock.

Fredag: Ugnsbakad torskrygg med tomat, fänkål & örtolja
Jodå, fräschare vårmat får man leta efter. Saftig torskrygg, pigg fänkål och en smakrik örtolja med bara aningen vitlök. Dessutom är det snabbt och enkelt, alltså riktig fredagsmat.

Lördag: Omelett med lök & paprika – perfekt till lunch eller lätt middag
Ta en rödlök, en paprika och några ägg. Kör i en stekpanna med lite olja. Svårare än så är det inte att fixa en god lunch eller en lätt middag. Ja, okej då. Man kanske ska ha lite bröd också.

Söndag: Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg
De här är kökets fiskburgare som har fått på sig en lite snyggare skjorta och hamnat i finrummet. Gott är det i alla fall. Och inte ett dugg svårt.

Lammrostbiff med ugnsstekta grönsaker & sky på rostade tomater

Etiketter

, , ,

Jag vet inte om det var närheten till påsk, men i förra veckan drabbades jag av akut lammbehov. Jag började leta recept på skivad lammstek med vitlökssmör och lammlägg och lammentrecote och lammkotletter med örtolja – och suget bara tilltog. Det var bara att kapitulera och knata iväg till Ica-butiken för att se vad de hade inne.

Lammrostbiff. Jo, jag tackar. Det är ett mört kött med finstämd smak – som gjort för en fredagsmiddag eller kanske en rätt på påskbordet.

Vi åt lammet med två sorters kål, men skulle du tillhöra kålhatarnas skara går det naturligtvis lika bra med andra ugnsstekta grönsaker och klyftpotatis.

Men missa inte den suveränt enkla tomatskyn. Smakrik och fyllig, och så enkel att en sjuåring kan laga den. Och testa i alla fall kombon ugnsstekt spetskål och rostade hasselnötter.

Till och med hustrun – som är ”kålskeptiker” – log förnöjt när hon åt.

Det här behövs till 3 personer:
400 g lammrostbiff
olivolja
salt & svartpeppar
½ kruka timjan, repad och hackad
en skvätt vatten
300 g blomkål, ca ½ huvud
300 – 400 g spetskål, ca ½ stort huvud
1 – 2 hela vitlökar
300 – 350 g krsbärstomater eller Romanticatomater på kvist
59 . 60 g smör
1 (stor) näve hasselnötter, grovhackad

Tomatsky
ca 7 rostade tomater
ca 6 bitar rostad vitlök
skyn från stekpannan med timjan

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skölj grönsakerna och skär spetskålen i klyftor. Bryt blomkålen i stora buketter. Dela vitlöken i halvor. Lägg allt i en oljad ugnsform. Ringla över lite olja. Salta & peppra. Skjut in i ugnen i ca 25 minuter (kortare tid för mindre delar), vänd efter halva tiden. Låt tomaterna steka med i ca 20 minuter.

Rosta hackade hasselnötter i en torr stekpanna tills nötterna blir lite varma och börjar få färg.

Stek lammrostbiffen i en stor stekpanna/traktörpanna. Det kan ta allt 2 minuter per sida till en bra stund, beroende på hur tjocka skivorna/rostbiffen är. Känn på köttet med ett finger. Det ska kännas stummare än när du trycker dig på kinden, men inte så stumt som när du trycker på näsbenet.

Mot slutet av stekningen strör du över hackad timjan, vänder lammbitarna ett par gånger och häller över en skvätt vatten som får koka upp.

Tomatsky: Häll skyn från stekpannan i en kastrull (skrapa ur så du får med alla goda smaker). Lägg i ett gäng tomater som rostats i ugnen och ett gäng vitlöksklyftor. Låt skyn koka upp. Mixa med en mixer eller vispa sönder grönsakerna. Häll i ett par droppar vatten om skyn är för tjock.

Den här lammrostbiffen kommer inte att äta i påsk. Istället blir det lammstek med örtkryddor och… Tja, vi får se vad vi hittar på.

Glad Påsk önskar jag i alla fall!

Påsk – dags för vårmat med ägg, lax & lamm

Etiketter

, , , , , ,

För en del år sedan hörde jag talas om en mycket disträ person, som liksom inte höll rätt på sina saker. Det här var vid påsktid, närmare bestämt på skärtorsdagen. Han letade igenom lägenheten i jakt på passet, men insåg att det låg inlåst i bankfacket – aningen knöligt eftersom han skulle flyga till värmen på påskdagen, bara två dagar senare.

– Men. Vad gjorde du då? frågade hans ressällskap.

– Janssons frestelse, svarade mannen oberört.

Det gick som det brukar för de tankspridda men kreativa. Han letade upp en bankkontakt, som letade upp en ansvarig person som åkte till banken och låste upp bankfacket på påskafton. Och han kom iväg på sin resa.

Just Janssons frestelse kommer vi nog inte att göra i påsk – inte slarva bort passet heller. Men visst blir det lite extra matlagning. Säkert lax på långfredagen, Snabbgravad ugnslax med godaste gräslökssåsen eller Ugnsstekt lax, romsås med vin & dill är de recept som vi väljer mellan.

Skulle du vilja variera dig och laga röding så tycker jag att Ugnsbakad röding med citronsås är en rätt med massor av fräschör och vårkänsla.

Vill du variera långfredagens mat så kan man faktiskt äta lasagne den dagen, gärna en ugnspasta med lax som i Smakrik lasagne med lax och grönkål. Känner du ett behov av ännu mer vår (och ännu mera lyx) så kan du slå till med en Risotto med sparris & räkor – lyxigare vardagsmat.

Här är det helg så ordet vardagsmat får nog stykas. Men lite lyxigt, det är det.

Påskafton är lite av en smakmässig mellandag, tycker jag. Visst, man ska äta ägg. Men hur kul är det att slå sig ner vid ett buffébord och längt efter patéer och gratänger och lax och sill – och så får man ett kokta ägg framför sig på tallriken? Och handen på hjärtat, hur kul är det att kladda vattenfärg på äggen? Jag menar, om du inte är sju år gammal och älskar när färgerna rinner ihop och motivet på ägget är ungefär lika tydligt som Liberalernas hållning i regeringsfrågan.

Bättre då att hålla sig till kombon ägg, lax och spenat i en liten kopp, egg florentine är en annan favorit som jag undrar varför man inte gör oftare. Kanske är det tid för de helt ljuvliga rätterna gravad lax och laxpudding. Men gå inte på det där om att man kan göra laxpudding på rökt lax. Den blir hård när man tillagar den och inte så där härligt smältande som den gravade.

När det kommer till lammet så finns det faktiskt inget som säger att det måste vara en stek. Man kan knata ner till Ica och rycka med sig ett paket lammfärs som får bli lammburgare med risotto & ugnsrostad sötpotatis. Eller också tar man skivor av lammstek, steker dem i en panna och äter med chèvre-crème & rödvinssås.

Men om du nu har en lammstek liggande i kylen och liksom bara väntar på att den ska tillagas, så är fransk lammstek – med citron, vitlök & örter, fräscht med tydliga toner av vitlök och örtkryddor. Jag tror att det är där vi landar här hemma. Om vi inte får feeling, kör igång grillen och gör en grillad lammstek marinerad i vin och örtkryddor. Men vi åt faktiskt lammrostbiff i helgen – ett recept kommer snart på en blogg nära dig.

På slutet av en påskmiddag så funkar det bra med en lättare dessert. Fräsch äppelsorbet med calvados och turkisk yoghurt med honung, äpple & mandel kan rekommenderas. Men längtar du efter lite mer sötma och en mer ‘efterrättig’ efterrätt så är citronmousse ett bra alternativ. Det bästa för de ‘sötskeptiska’ – som jag själv – är att man enkelt kan justera sötman till angenäm styrka och smak.

Hoppas du får några lugna dagar under påsken – och att alla andra håller sig på sin kant och tillämpar social distansering.

Biecher Riesling 2019 – som en tonartshöjning i Eurovision

Etiketter

Kan ett vin vara som en tonartshöjning i Eurovision? Jag vet inte, men det var faktiskt så jag upplevde Biecher Riesling 2019 (99 kronor, vitt, ekologiskt).

Jag ska försöka förklara: Vi käkade finmiddag tillsammans med min 98-åriga mamma. Det var skaldjur och torskrygg, stekta svampar och sås. All maten inrullad som take away från en hyfsad fiskekrog. Klart som tusan att man måste ha ett bra vin då. Så jag hade varit en sväng till Bolaget och hämtat hem en flaska lite dyrare vin som såg lovande ut.

Innan maten fotade jag flaskan och tänkte att ”det här ska bli kul att skriva om”. Men när vi satt där och åt, så var det som om vinet var… Vad ska jag säga? Lite ofokuserat och oinstressant. Dovt, lite platt med bristande syra. Tråkigt, helt enkelt.

Så jag hämtade en flaska Biecher Riesling – en standard-riesling till ett mer humant pris – för att kunna jämföra. Och helt plötsligt kickade smaklökarna och humöret i gång. I Biecher-flaskan fanns lite citrus och honungsmelon. Lite gröna äpplen och mineral – och ett mycket mer levande och glatt vin. Ungefär som när tonartshöjningen kommer i en Eurovision-låt.

Om man ska fortsätta med halsbrytande metaforer, så kan man säga att vinet var som Baloo i Djungelboken. Du vet när han rycker Baghera i svansen och säger:

– Kom igen katten, det svänger ju!

Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg

Etiketter

,

Husmanskost, det är mat med rötterna i den svenska traditionen och munnen vänd mot framtiden. Men det är också mat man lagar med omsorg.

Havets Wallenbergare är en del i den traditionen, även om man liksom tagit på sig en snyggare tröja och ersatt kökets fiskfärsbiffar med finrummets Wallenbergare. Men det är fortfarande husmanskost, och det är fortfarande mat man lagar med omsorg – men det inte är ett dugg svårt.

För mig är det den ultimata söndsagsmaten.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g torsk- och laxtärningar utan skinn och ben
1 äggula
1 dl matlagningsgrädde
ca 0,8 tsk salt
svartpeppar
(knappt) 1 krm cayennepeppar
ca 0,5 dl hackad dill
smör & kallpressad rapsolja

Gärna potatismos och stekta ärtor (smakar mycket mer än kokta)
Severa med citronklyftor och kanske smält smör. Och granatäpplekärnor om du vill.

Gör så här:
Tina fisken om den är fryst. Hacka dillen.

Lägg fisk, äggula och grädde i en mixer/matberedare. Krydda med en (större) del av salt, peppar och cayenne, Pulsmixa till en grovmalen konsistens. Blanda ner den hackade dillen. Stek ett smakprov och kolla om det behövs mer kryddor.

Forma små biffar med vattensköljda händer och lägg på en vattensköljd skärbräda eller direkt i en stekpanna. Du behöver inte forma dem som hamburgare, det funkar att mest bara klicka ner dem. Stek i olja & smör på medlelvärme i 5 – 6 minuter. Vänd fiskbiffarna efter halva tiden,

Ät & njut. Snart är det vår och sol och varmt och lage att ta fram grillen. Och är det ”maj är snart sommaren här” som Ulf Lundell sjunger.

Och snart är den förbannade pandemin över.

Fräsch sallad med kålrabbi, äpple & granatäpple

Etiketter

, ,

Har du inte blivit vän med kålrabbi tidigare, så är det läge att göra bekantskapen nu. Det är en fräsch, saftig grönsak med mild kålsmak. Fantastisk god i sallader.

Testa den här salladen – eller låt receptgeneratorn i huvudet gå loss och hitta på en egen.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 kålrabbi
1 äpple, ganska syrligt
½ – 1 schalottenlök
1 näve valnötter
½ – 1 dl granatäpplekärnor (om du vill)

Vinägrett
1 del vit balsamvinäger
2 delar olivolja
aningen salt & svartpeppar

Gör så här:
Skala och skär kålrabbin i ca 2 x 3 cm breda ’längder’. Skiva i tunna skivor. Klyfta och kärna ur äpplet, skär det i tunna skivor.

Skala schalottenlöken och finhacka den. Bryt sönder valnötterna i mindre bitar (eller grovhacka).

Blanda allt i en skål eller lägg upp på fat. Häll vinägretten över.

Salladen kan göras i förväg, men det kan vara smart att vänta med granatäpplet så att det inte färgar hela salladen röd.

Ät & njut. Visst är det lite vårfeeling över den här salladen?

Citronmousse – enkelt & fräscht

Etiketter

,

Jag har sagt det tidigare: När det kommer till efterrätter då är jag feg som en skotträdd skidskytt på skjutvallen. Då tar jag ett fast tag i ett recept och så håller jag kvar det i handen.

Men här har jag faktiskt ruckat lite på smaken. Lagt till lite pressad citron för att höja syran och få ner den där höga sockersmaken som så ofta dominerar desserter.

Ett gott råd får väl vara: prova dig fram. Börja med lite mindre lemon curd och citron – och justera smaken till du hittar rätt balans.

Då får du anledning att smaka på citronmoussen. Och sämre kan man ha det än att stå i köket med en liten sked och avsmaka godsaker.

Det här behövs till 4 personer:
250 g mascarpone
2 dl kvarg eller vispgrädde (eller 1 dl av varje)
knappt 1 dl lemon curd
(drygt) 1 msk rivet citronskal
2 citronklyftor, pressade

Bär och frukt som du gillar – blåbär, hallon, mango, vinbär, jordgubbar, granatäpple…

Gör så här:
Häll mascarpone, kvarg/vispgrädde och lemon curd i en skål. Vispa med el-visp till ganska fast konsistens. Smaka och tillsätt citronskal, pressad citron och aningen mer lemon curd – allt efter just din smak.

Lägg upp i glas, koppar eller bägare. Strö över bär och frukt som du gillar.

Det här receptet kommer från ”Ett gott liv – smart och enkel mat för seniorer”. En klart användbar kokbok, även för de som ännu inte är seniorer.

Jag återkommer med en recension och berättar lite mer om den vid ett senare tillfälle.

Masi modello – ett vin för våren

Etiketter

En gång för många år sedan – du vet på den tiden när mobiler var tjocka som telefonkataloger – hade jag lektioner sent på fredagseftermiddagarna. Eleverna var kanske inte de mest motiverade, men framför allt: de var trötta, hade ett blodsocker på minus och för rätt många av dem åkte hormonerna hiss inför den kommande helgen.

Det var helt enkelt ett jävla liv på dem ibland.

Då brukade jag går ut i korridoren, ta en snus och vänta ett par minuter när de rastade av sig, så att jag kunde gå in och fortsätta.

I klassrummet bredvid hade en fransklärare lektioner i – just det – franska. Han brukade också komma ut i korridoren en stund. Kanske för att låta franskeleverna rasta av sig, eller kanske bara för att prata lite grann.

Vi upptäckte en del gemensamma intressen om man säger så. Han var intresserad av mat och vin, Frankrike och Italien.

Några fredagar pratade vi om vad jag skulle äta till middag och om han hade några tips. Men en gång gjorde jag tvärtom:

– Du, vad tycker du jag ska ha för vin till Coq au vin ikväll? frågade jag.

– Hmmm, han funderade. Kyckling, kanske något lättare rött från Italien. Men det börjar bli lite kallt nu på höstkvällarna… Kanske behövs lite fyllighet i vinet i alla fall.

Och så blev han så där engagerat gestikulerande. Det är ju trots allt en frankofil vi pratar om.

– Du, jag drack ett sicilianskt vin för några veckor sedan. Fantastiskt gott. Det är rätt vin för en kycklinggryta en höstkväll.

Jag lyssnade såklart på rådet. Åkte till Bolaget och fick med mig en flaska hem – och han hade rätt. Det var rätt vin.

Jag berättar det här för att det är en go’ historia om hur trevligt man kan ha med arbetskamrater, men också för att årstiden, vädret spelar roll för vilket vin som funkar.

Nu när snödropparna ställer upp sig upp i rabatten, och syrénen redan börjar få knoppar, så växlar också vinfokus. Bort med portugiser så fulla av tanniner att tungan krullar sig. In med lättare italienare som Masi Modello 2019 (79 kronor, rött).

Det är inte ett vin som får vinskribenterna att göra vågen. Jag vet inte om de tycker att det är för enkelt eller för massproducerat. Men jag tycker att det är lite orättvist för det är ett enkelt, läskande vin som passsar som hand i handske när solen börjar värma – när maten blir lättare och vinerna vill följa med på den resan.

Funkar bra till en enkel pasta eller en vegorätt när man för första gången kan äta mat på uteplatsen eller balkongen. Lukten är ung och fylld av mörka körsbär. I munnen är det ungt, friskt och bärigt. Körsbärskänslan följer med under resan från luktsinnet till smakreceptorerna.

I slutet av smaken finns lite uppstramande syra som funkar bra till maten. Det är ungefär som med vita viner – man blir hungrig. Inte helt fel när man matchar mat och vin.

Potatis, ärtor & paprika – sallad på rester

Etiketter

, ,

Tar en snabbkoll i kylen. På översta hyllan finns det några kokta potatisar och en liten skål gröna ärtor som är över från igår. En röd paprika ligger och ser ensam ut. På hyllan under trängs ett helt gäng schalottenlökar.

– Jaha, funderar jag tankspritt. Vad gör man med de där resterna?

Men så slår det mig. I bamba (göteborgska för skolmaten) gör de alltid sallad på det som är över från gårdagen, så när man går där med tallriken och plockar till sig mat kan man hitta potatissallad och blandade grönsaker, lökröror och pastasallader. Salladsbordet är alltid den fräschaste och godaste delen av lunchmaten.

Visst är det konstigt. I 20 år har jag ett par dagar i veckan käkat i bamba, nästan varje dag imponerats av salladsbordet – men aldrig kommit på tanken att själv göra en sallad på rester. Inte förrän nu.

Så jag drar fram skärbrädan och börjar. Finhackar schalottenlök, strimlar paprika och skivar potatis. Gör en vinägrett på 2 delar olivolja, 1 del vit balsamvinäger, salt & svartpeppar. Blandar alla grönsakerna och häller över vinägretten.

När vi sedan äter middag, så inleds den med ”min” förrättssallad. Den funkar klart bra, och hustrun berömmer som vanligt färgerna. Idag jämför hon maten med irländska flaggan. Men det räcker med färgerna rött och grönt så har man fått ihop ett par pluspoäng – som kan växlas in mot den oskyldiga frågan ”tar du ut tallrikarna?”.

Men det är inte för att berömma min sallad som jag skriver de här raderna. Det är för att vi måste ändra vårt sätt att konsumera mat.

I alla tider har man tagit tillvara det som funnits hemma och runt knuten. Det är bara den moderna människan som har börjat hiva ätbar mat.

Vi slänger ofattbara 224 000 ton mat och dryck i Sverige varje år. Det är 26 kilo per person, eller ett halvt kilo i veckan. Och då ska man komma ihåg att maten står för 20 – 30 procent av de växthusgaser som driver den globala uppvärmningen. Bara matsvinnet ger 8 procent av världens utsläpp.

Och så kan det faktiskt inte fortsätta.