Cidre Biologique la Ribaud – fräsch, fransk cider

Etiketter

cidre ribaude

Känns det som slentrian när du går på Bolaget? En flaska av det vanliga röda vinet, kanske en flaska vitt…

Testa nästa gång och gå förbi vinavdelningen. Vid ölsorterna viker du av mot ciderhyllan, men rata de där alko-läskeblasken som finns. Syntetisk smultronarom och en massa e-nummer är faktiskt inte särskilt gott. Det är däremot riktig cider: fransk, engelsk och hederlig svensk cider som Astrakan.

Dessutom är det en fantastisk måltidsdryck. Passar till vårens bufféer och sommarens mat, men också till kyckling och fläskkött.

Cidre Biologique la Ribaude, 49 kronor, är inget undantag. När man häller upp cidern så befinner man sig i en värld av äpple.

Det är lite sött äpple, lite äppelskal, aningen ”källararom” när man luktar. Faktiskt lika spännande som att lukta på vin.

I munnen återkommer samma förnimmelser. Men det finns aningen bitterhet som stramar upp smaken på slutet.

Det är fräscht, det är friskt.

Och det är ekologiskt, tack för det.

Ugnsbakad spetskål med linser, senaps-crème fraiche & timjan

Etiketter

, ,

spetskål m linser

Hustrun såg mycket skeptisk ut. Det var som om hon tänkte: ”Spetskål och linser, ska det föreställa middag?”

Kanske inte så underligt. Varken kål eller linser är hennes grej. Men jag gick loss bland kastrullerna och hittade på en enkel vardagsmiddag – eller mat som passar för en sommarlunch.

En stund senare satt vi vid matbordet. Hustrun lade upp, smakade – och så kom det:

– Det här var ju gott.

Yes!!

Det här behövs till 2 personer:
1 litet huvud spetskål (eller sommarkål)
olivolja
salt & vitpeppar

1 pkt färdiga gröna linser
2 schalottenlökar, skalade och tunt skivade
olivolja
ca 2 msk linsspad
salt & vitpeppar

Rikligt med färsk plockad timjan

1,5 dl crème fraiche eller turkisk yoghurt
1 vitlöksklyfta, skalad
2 – 2,5 tsk fransk senap
ca ½ tsk honung
salt & vitpeppar

Om man vill: klyftpotatis, ägg eller bacon

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Dela spetskålen i klyftor, ta bort ev fula blad. Skär bort en bit av den grova rotstocken. Olja en ugnsform, lägg i klyftorna. Droppa på lite olja. Salta & peppra. Kör i ugnen i ca 35 minuter. Vänd klyftorna en gång.

Fräs löken i olja tills den mjuknar. Häll av linserna, men spar lite av spadet. Skölj dem och låt dem fräsa med löken en stund. Salta & peppra

Blanda ihop den kalla såsen. Pressa i vitlöksklyftan i crème fraiche, smaka dig fram till rätt brytning mellan senap och honung. Salta & peppra.

Lägg upp allt och strö över färsk timjan. Det är viktigt, timjan höjer smaken massor.

Okej, jag vet att det finns människor som inte gillar kål, men det kan bero på ett taskigt möte med den ganska trista vitkålen. Spetskål är mycket mildare och godare, ungefär som den färska vitkålen som brukar säljas under namnet sommarkål.

Ett standardknep är att flytta handen från vitkålshyllan i affären och välja något godare. När du ändå är igång: Testa Spetskålssallad med honung & fransk senap, det är en kall sallad där vinägretten får skjuts av både sötma och styrka. Gott.

Sweet chili-torsk & sallad med exotiska frukter

Etiketter

, , , ,

sweet chili-torsk

Friskt, fräsch och fruktigt. Det låter som en beskrivning på ett vin, men det är vanlig torsk som har piggats upp med sweet chili-sås och exotiska frukter.

Pensla torsken med chili-såsen och kör den i ugnen. Ta färdig, fryst frukt och skär ner lök, gurka och paprika. Färdig!

Längre tid tar det inte.

Det här behövs till 3 – kanske 4 – personer:
600 g torskfilé, eller annan vit fisk, t ex sej
olja
½ dl sweet chili
lite salt

1 pkt exotiska frukter (250 g), ca 3 – 4 dl frukt
2 schalottenlökar, skalade
¾ gurka, sköljd
½ röd paprika, urkärnad
3 msk olja
1 msk vitvinsvinäger
2 – 3 tsk sweet chili
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i en oljad ugnsform. Pensla på chili-såsen. Salta. Lägg ett smörgåspapper på ugnsformen – då håller sig torsken lite piggare. Kör i 12 – 14 minuter. Tryck lite på torsken med ett finger. När den skivar sig fint, då är den färdig.

Hacka löken. Tärna gurkan och paprikan. Blanda vinägretten (olja, vinäger och sweet chili). Lägg upp salladen, salta & svartpeppra.

Frukt är gott, både i sallad och mat. Bara man balanserar fruktsötman med lök och kryddor – annars blir det som efterrätt. Dessutom blir det lite färg att vila ögonen på. Håll med om att ananas och mango ser godare ut än en stekt biff.

Mas Louise – kryddigt, mörkfruktigt & ekologiskt

Etiketter

mas louise3

Egentligen vet vi det allihop. Vi kan inte fortsätta att leva på samma sätt som nu; bilarna måste bli fossilfria, jordbruket ekologiskt.

”Bah”, tänker du, ”ska man leva på rotfrukter och havreavkok – och ha tovade filttofflor på fötterna?”

Nej, det kan räcka med något så enkelt som att flytta handen till en ekologisk hylla när du är på Systemet nästa gång. Tar du Mas Louise 2013 (99 kronor) så slipper du dessutom bli besviken.

Det här vinet är som en kraftfull fransman. Mer general de Gaulle än Francois Hollande skulle man kunna säga. Djup, trevlig lukt av mörka bär. Lite kryddighet och aningen björnbär.  I munnen är det fylligt och klart trevligt att dricka.

Jag gillar det här vinet för att det är kraftfullt, men inte entydigt. Lite björnbär och finess bryter mot kraften. Vinet är också gjort på en blandning av Grenache och Syrah-druvor.

För att fortsätta politikermetaforen: Det är mer fransk finess à la Charles de Gaulle än butter vresighet à la Winston Churchill.

Och så var det där med ekologi. Är det så enkelt som att välja en flaska Mas Louise, då behöver man inte tveka om en mer ekologisk framtid.

Marockansk potatisomelett med harissa & kikärtstagine

Etiketter

, , , , ,

marockansk potatisomelett & kikärtstagine

Ibland blir man bara så fruktansvärt trött på vanlig mat. Det känns som om pasta och biff och torsk och potatis håller på att växa ut ur öronen på en. För att inte prata om bönor och alla foträta rotsaker…

Så kände jag en dag när jag slog upp tidningen och hittade recept på – marockansk mat.

Tjoho, fram med kryddburkarna. Matglädjen var tillbaka!

Det här behövs till 4 personer:
Potatisomelett
5 kokta potatisar
olivolja
1 gul lök, skalad & finhackad
2 vitlöksklyftor, skalade & finhackade
6 ägg
1 tsk harissa (stark marockansk chilipasta)
1 msk hackad persilja
salt

Kikärtstagine
2 burkar kokta kikärtor
olivolja
1 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin
½ tsk cayennepeppar (lite mindre om man inte gillar chilihetta)
1 kanelstång
1 gul lök, skalade & finhackad
1 vitlöksklyfta, skalad & finhackad
1 ask körsbärstomater
2 msk hackad persilja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Potatisomelett
Sätt ugnen på 125 grader. Mosa potatisen med en gaffel.

Fräs lök och vitlök glansig i olivolja. Använd en stekpanna som tål att stå i ugnen. Blanda ner löken i den mosade potatisen.

Knäck äggen i en bunke. Blanda ner persilja, harissa och salt. Blanda ihop äggsmeten med potatisblandningen. Stek allt i stekpannan tills botten på omeletten har stannat. Ställ in den ugnen tills omeletten har fått fin färg.

Kikärtstagine
Skölj kikärtorna. Halvera tomaterna, kärna ur dem och skär i mindre bitar.

Fräs kryddorna i en stekpanna med olivolja till det luktar gott av kryddorna. Lägg ner lök och vitlök. Fräs den glansig.

Lägg ner tomater och kikärtor. Stek på ganska svag värme 10 – 15 minuter. Rör om ibland.

Det här är inga recept jag har kommit på själv. Jag hittade dem i DN, men från början kommer recepten från Markiz Talhaouis marockanska kokbok.

Men sedan är det ju som det är med mig; jag kan inte låta bli att mixtra lite med maten. Här har jag t ex tagit med vitlök i taginen och uteslutit koriander. Två skäl: dels hade jag ingen koriander hemma, och dels är det ingen favorit. (De sakerna hänger ihop…)

Någon gång ska jag testa att göra recepten fylligare. Nu är det ganska en ganska ”spetsig” smak, som det ofta är med chilihetta. Då ska jag ta mer vitlök, mer persilja och kanske mer lök.

Det kanske inte blir så äkta marockanskt, men det är ju som Gordon Ramsey säger:

– Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet

Vilket vindistrikt åker du till i år? Normandie!

Etiketter

,

hus i bretagne

Min högsta chef är en hyfsat social person som gillar att prata. Dessutom gör han som de flesta av oss; han pratar om det man har gemensamt.

Så här i slutet av våren brukar han komma förbi mitt arbetsrum, och så kommer den vanliga frågan:

– Vilket vindistrikt åker du till i år?

De senaste åren har jag svarat Ticino i italiensktalande Schweiz, Baden-Württemberg och Alsace. Men år blir svaret ett helt annat. Vi åker till Normandie – och där finns inga vingårdar. Däremot kyrkor, kossor och äpplen.

Jag ser verkligen fram emot det, kanske inte just kossorna men väl de produkter som kommer därifrån: Brie, Camembert, Comté… Och så var det, det där med äpplen. Precis som Alsace har sin Route du vin, så har Normandie sin Route du cidre.

Ett par mil öster om Caen börjar den snitslade banan mellan äppelgårdarna i det öppna landskapet. Jag ser fram emot besöken hos ciderproducenterna – vilken underskattad måltidsdryck det är – och att testa det brännvin de bränner själva. Förhoppningsvis kommer vi hem med ett par flaskor lagrad Calvados, som man kan smutta på när novembermörkret lägger sig över det kalla landet i norr.

Har du varit i krokarna så får du gärna höra av dig med tips på ciderproducenter och ostar och allt annat sådant som gör resan värd besväret.

Som vanlig byter vi hus, den här gången med en familj i Saint Lo ett par mil sydväst om Caen. Vi har bytt boende åtta gånger hittills – och det har funkat bra varje gång. Den här gången är det genom organisationen Intervac, men vi har tidigare också använt HomeLink.

Om du är sugen på byte finns det fortfarande människor som vill byta med Sverige. Men man ska kanske ha rimliga förhoppningar, särskilt så här sent på våren. Jag tror inte man kan byta en etta mot en villa vid Medelhavet, men fortfarande finns det gott om personer i stora städer som vill byta – så en semester i Berlin eller Paris går fortfarande att ordna.

Länkarna till Intervac och HomeLink hittar du här:

http://se.intervac-homeexchange.com/

http://sweden.homelink.org/

Och så var det, det där med bilden överst. Ja, jag vet att det är ett snett och dåligt taget foto, men det var ett hus vi gick förbi  för ett par år sedan när vi bytte hus i Bretagne.

Och just så tycker jag hus ska se ut när man är på semester.

Glass & mixad frukt – lättaste efterrätten

Etiketter

glass & mixade bär

Har man noll koll när det gäller efterrätter, så får man spela med de enklaste korten. Och det enklaste är god glass och mixade bär.

Processen börjar några timmar innan middagen. Man tar sig till glassavdelningen i en hyfsat välsorterad mataffär. Plockar ner några favoriter i kundvagnen. Här är det Limoncello-glass och citronsorbet. Men riktig vaniljglass och champagnesorbet är några andra favoriter.

Är det sommar styr man kundvagnen mot frukt och grönt och tar de bär man gillar. Det kan vara jordgubbar eller hallon eller björnbär.

Under andra årstider tar man en halv sväng tillbaka till de frysta bären och plockar ner det man vill ha. I min kundvagn: björnbär. Sedan är det bara hem och lägga upp glassen så snyggt man kan – en glasskopa som man doppar i hett vatten är oumbärlig om man ska få till kulor.

Frysta bär tinar man, sedan är det bara att trycka ner ett par teskedar socker och köra allt i mixern.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
2 goda halvlitersförpackningar med glass eller sorbet
250 g bär
2 – 3 tsk socker.

Oxrulader med björnbär & bacon – tradition med modern twist

Etiketter

, , ,

oxrulader m bacon & björnbär

Vad åt man till söndagsmiddag för 50 – 60 år sedan? Du vet när Vällingby och Kortedala var nya förorter och det fortfarande fanns hemmafruar. När man drömde om att äntligen få råd att köpa bil och en resa till Mallorca var något oerhört exotisk…

Chansen är hyfsat stor att en och annan familj satte fram oxrulader. Ibland tillsammans med potatismos, men alltid med den obligatoriska saltgurkan.

Den saltade gurkan har jag aldrig förstått mig på. Men oxrulader är spännande, så jag testade rulader med björnbär, lök & bacon. Såsen är gjord på rödvin, buljong och crème fraiche. Och potatismoset bytte jag ut mot blomkålspuré.

Det här är ny mat som ändå följer upptrampade stigar.

Det här behövs till 4 personer:
650 g lövbiff
olivolja
salt & svartpeppar
1 pkt tärnad bacon (140 g)
2 schalottenlökar
125 g björnbär
2,5 dl vatten
1 dl rött vin, inte alltför strävt
1 dl crème fraiche, 34 %
4 tsk fransk senap
1,5 tsk majsena/majsstärkelse
några droppar kinesisk soja

Blomkålspuré
500 g blomkål
ca 7 dl kycklingbuljong (vatten + tärning eller fond)
drygt 1 dl kokspad
drygt 1 dl crème fraiche
salt & vitpeppar

Gör så här:
Hacka schalottenlöken. Lägg lövbiffen på plastfolie och banka/tryck ut skivorna så att de blir större. Salta & svartpeppra.

Fräs bacon tills det är nästan knaprigt. Lägg ner löken och fräs en stund till.

Blanda lök, bacon och björnbär till fyllning. Lägg en klick på varje lövbiff (i mitten men ganska nära den bredare änden). Vik in sidorna på lövbiffarna, rulla ihop dem och fäst med en tandpetare.

Bryn ruladerna runt om i olivolja. Använd en tjockbottnad gryta eller en traktörpanna. Häll på vattnet och låt ruladerna koka 20 minuter på ganska svag värme.

Häll på vin, crème fraiche och senap. Låt grytan koka 5 minuter utan lock. Rör ut majstärkelse i lite vatten. Häll i och koka ett par minuter. Smaka av med kinesisk soja.

Blomkålspuré
Skär blomkålen i mindre bitar. Koka i hönsbuljong tills blomkålen är mjuk.

Häll av kokvattnet, men spara det. Mixa blomkålen med crème fraiche & kokspad. Salta & vitpeppra. Häll tillbaka i grytan och värm upp.

Vi åt oxruladerna med klyftpotatis och sugar snaps. Till drack vi en flaska Guigal Chateauneuf-du-Pape.

Ingen saknade saltgurkan.

Rödvinskokta svartrötter med björnbär & chèvre

Etiketter

, ,

rödvinskokt svartrot

Jag har aldrig ätit svartrötter tidigare. Men rödvinskokta med björnbär och chèvre var det en klart trevlig förrätt. Balansen mellan syra från vin & vinäger, sötma från bär och honung – och mjälla svartrötter. Mums.

Dessutom inte alls krångligt att göra.

Det här behövs till 4 personer:
6 – 7 svartrötter
4 dl rött vin, inte alltför strävt
125 g björnbär
salt
2 msk röd balsamvinäger – eller annan god vinäger

drygt 1 msk honung
2 msk olivolja
salt & vitpeppar

150 g chèvre, i bitar
lite färsk timjan

Gör så här:
Skala svartrötterna med en potatisskalare. Dela dem om de är långa. Lägg dem i vatten, så de inte mörknar.

Ta en stor gryta. I med vin, björnbär, svartrötter, salt och vinäger. Koka i 15 minuter eller tills rötterna är färdiga.

Ta upp svartrötterna. Ner med honung, olja, salt & peppar i grytan. Reducera (koka på hög värme utan lock) till nästan tjockflytande konsistens.

Lägg upp svartrötterna på tallrikar. Droppa över såsen. Lägg upp chèvre och timjan.

Ät & njut.

Guigal Chateauneuf-du-Pape – goda, dyra droppar

Etiketter

guigal chateauneuf

I november skrev jag om min ”önskelista” inför julen. Jag önskade lite av de där vinerna man är nyfiken på, men inte tycker sig ha råd att köpa. Framför allt Chateauneuf-du-Pape.

Det var ett smart sätt att ordna en önskelista, så framgångsrik har jag inte varit sedan jag plitade ner ”HOCKEY-KLUBBA” med tryckbokstäver på Tomtens lista för en halv livstid sedan.

I julas fick jag nämligen två flaskor av de dyra dropparna från södra Rhone-dalen – och i helgen var det äntligen dags att öppna en av flaskorna. Det blev Guigal Chateauneuf-du-Pape 2007. På Bolaget får man punga ut med 319 kronor för en flaska.

Det är ett klart sniffvänligt vin. Man trycker ner näsan: känner läder och mogen frukt. Trycker ner näsan och känner lite björnbär. Längre kommer man inte för då är samtalet med de andra runt bordet redan livligt.

Nya gummidäck, tycker någon att det luktar. Nästan jordgubb, föreslår någon annan. Själv fortsätter man att lukta – och tillslut känner man sig nästan som om man var mitt i en fruktodling. Det luktar med andra ord mycket. Och det luktar gott.

Inte heller i munnen blir man besviken på vinet. Det är en mogen smakexplosion där strävhet och frukttoner balanserar varandra – och just den balansen är vinets stora njutning. Men nu blir det inte så mycket mer prat om vinet. En massa Oxrulader med bacon och björnbär sitter liksom i vägen för talorganet, men det gör inte så mycket. Man äter och njuter.

Slutsatser:
1. Vinet gav mersmak.
2. Jag ska fortsätta med önskelistor på bloggen.
3. Kostar ett vin 319 kronor är det helt okej om någon annan betalar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 29 andra följare