Aperitif som hos Chantal & Francois

Etiketter

förrätt, fisk & skaldjur, fläsk, resor, smårätt

Go’are grannar än Chantal och Francois har vi aldrig haft på en semester. De bodde på andra sidan planket i radhuslägenheten i Ronce-les-bains. Ofta satt de och myste på uteplatsen, och ofta kom de med några vänliga ord när vi gick förbi.

Francois är gammal handbollsspelare och mycket sportintresserad, mest är det handboll och rugby som gäller. Men vi var där under fotbolls-VM, så han följde matcherna noga och berättade om Sveriges framgångar.

När Sverige vann över Schweiz uppvaktade de oss med en svensk flagga tillverkad av två servetter – en gul och en blå – med texten Suede – Suisse 1 – 0. Dessutom hade de letat upp en ölflaska med blå-gul etikett.

En dag undrade Chantal om vi ville komma över på en drink.

– Visst, sade vi och tackade ja till klockan sju två dagar senare.

Men vi kände oss lite osäkra på vad det egentligen innebar. Ett kort hej med ett glas rosévin och några oliver – eller något helt annat? Vi förberedde oss med en macka på eftermiddagen och gjorde i ordning för en enkel pasta till senare på kvällen.

Med en roskruka i handen rundade vi staketet tre minuter över sju på kvällen. (Man ska aldrig komma precis i tid i Frankrike, finns det de som säger). Och där väntade Crémant Bourgogne och en större mängd kex med laxmousse. Gott om lufttorkad skinka på tandpetare och melon och jordgubbar och glass och en liten chokladbiskvi.

Som du förstår blev det en lång och trevlig kväll. Men den egna middagen, den fick vi äta senare.

Det här behövs till 4 personer:
16 skivor bayonneskinka eller annan lufttorkad skinka
½ cantaloupmelon eller 1 klyfta vattenmelon
½ liter jordgubbar
½ påse crostini

Laxmousse
200 g kallrökt lax
1 dl crème fraiche, 34 %
2 msk majonnäs
saften från 1 liten klyfta citron

1 flaska Crémant Bourgogne eller annat gott bubbel

Gör så här:
Börja med laxmoussen. Skär laxen i mindre bitar. Stavmixa den med crème fraiche och majonnäs. Smaka av med aningen pressad citron. Lägg upp på crostini.

Vik ihop skinkan till små paket. Fäst dem med tandpetare. Skär melonen i klyftor, ta bort skalet och skär i bitar.

Trä upp jordgubbarna på spett om du vill. Klart.

Det finns ingenting som säger att en aperitif måste se ut så här. Du kan ta det du gillar och råkar ha hemma: lite oliver eller ostkuber, tapenade på halverade körsbärstomater eller en god röra på rostade baguetteskivor…

Till det kan man dricka ett glas rött vin eller rosé eller vitt – eller något annat man gillar.

Poängen med aperitif är att det är enkelt. Något litet att tugga på och något att dricka – ungefär som en fika.

Francois och Chantal med flaggan och ölflaskan som firade Sveriges seger över Schweiz

Annonser

Linser som i Ronce-les-bains på Atlantkusten

Etiketter

fläsk, huvudrätt, resor, snabbmat, tillbehör, vardagsmat

Nästan i kanten
av den blåa Atlanten
och med Sverige bakom oss
många hundra långa mil…

..där bor vi ett par veckor i början av sommaren i en hyrd lägenhet. Ronce-les-bains är en liten semesterort i utkanten av en pinjeskog med ostronodlingar mot norr och vinfälten ner mot Bordeaux.

Och ja, vi gör allt det man kan förvänta sig. Vi åker runt till vinproducenter, vi badar, vi njuter av utsikten över havsviken Girondes mynning ut i Atlanten. Men när vi kommer till ostronodlarnas restaurang så fegar vi ur en smula och beställer Moules frites (kokta musslor och pommes frites) istället för de råa slemklumparna.

En kväll går vi på hamnfest, Fête du port, i La Tremblade. På restaurangen ligger grillröken tät. Krögaren står svettig vid grillen och lägger musslor på en glödbädd av pinjekvistar.

Men de flesta kvällarna lagar vi egen mat i lägenheten. En kväll blir det linser i tomatsås med en variant på örtbuketten bouquette garnie. Till linsröran äter vi stekt, färskt fläsk. Faktiskt mycket godare än den rimmade varianten.

Vill man så funkar det lika bra att bara äta linserna med bröd och kanske en sallad. Men hoppa inte över det rökta sidfläsket – det ger hela rätten en lätt röksmak. Klart trevlig.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
2 gula lökar, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
4 vitlöksklyftor, skalade
1 burk hela tomater eller krossade
½ burk vatten
1 bunt färsk persilja & timjan
200 g lardon (fransk bacon) eller rökt sidfläsk
2 morötter
3 – 4 dl kokta linser

Gör så här:
Hacka löken och fräs i olivolja. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Klipp sönder tomaterna med en sax i burken. Häll i tomaterna och lägg i en bunt med persilja och timjan. Koka på svag värme i ca 30 minuter.

Skala och tärna morötterna. Strimla lardon (bacon eller rökt sidfläsk). Fräs i lite olja, i med morötterna och låt dem fräsa en stund. Lägg lardon och morötter i tomatsåsen och låt dem koka med i 10 – 15 minuter. Häll i linserna och låt dem koka i 5 minuter.

Fisk upp persilja och timjan. Klart.

Det franska originalet till den här rätten heter Mogettes a la charentais, som jag tror betyder bönor från Charente. Egentligen ska det vara vita bönor som man kokar i en och och halv timme tillsammans med rökt sidfläsk och tomatsåsen.

Man kan säga att vi valde en lite snabbare variant med linser…

Hungrigare kan ingen bli – än den som läser Peter Mayle

Etiketter

fransk mat, resor, Vin- & kokbok

Vad gör man om man är i medelåldern, har skrivklåda i fingrarna och älskar mat, vin och Provence – och är vid tämligen god kassa? Naturligtvis flyttar man dit och börjar skriva om livet i Provence; om maten, vinet och alla människorna.

Det är i alla fall vad Peter Mayle gör. På 1980-talet är han en knappt medelålders man som har slutat som copywriter och sålt den framgångsrika, engelska reklambyrån. Under några år har han försörjt sig på att skriva faktaböcker, men vill liksom något mer.

Han slår sig ner i ett gammalt hus utanför Ménerbes i Provence. Det är en by i Luberon-dalen, en timme eller två från Rivieran och alla turisterna. Ett landskap där lantbruk fortfarande är den dominerande sysselsättningen och husen är byggda av stenblock.

Här skapar han ett eget litet universum som han beskriver i böckerna Ett år i Provence och Alltid Provence.  Som läsare får man följa den eftertänksamma bonden Faustin och det listiga originalet Massot, mannen som tänker sälja sitt fallfärdiga hus till någon av alla de tyska turister som ändå kommer och förpestar hans tillvaro.

Man får följa hur Peter Mayles hus renoveras av alla de provencalska hantverkarna – som funkar som hantverkare överallt i världen: det vill säga bra, bara de kommer någon gång.

Böckerna kommer ut i slutet på 80-talet – och de gör braksuccé. I Sverige läser ”alla” dem, i England går de till och med som serie i en tidning. Själv faller jag pladask för det nyfiket, vänliga tilltalet och det kåserande språket. Det är som att äta bakelser; man vill bara ha mer.

Mest fastnar jag för alla sidor om mat och vin (surprise!). Peter Mayle äter sig igenom rätt många luncher och middagar. Och han kan knappt gå förbi en vinnörd utan att beskriva hur personen gurglar och tuggar och pratar om vinet.

En av de mer oförglömliga gångerna är när det engelska paret blir inbjudna till grannen Faustin första gången. Det är en historia om bleka och frusna engelsmän (mistralen blåser hårt utanför dörren) och provencalska bönder som äter på det sätt som kroppsarbetande människor gjort i alla tider – mycket – men också gott och med stort intresse. De är ju trots allt i Frankrike.

En annan gång åker Pater Mayle till saluhallen i Avignon, Les Halles. Där vandrar han mellan drivor av paprika och oliver, förbi pyramider av snäckor och bläckfisk.

”Under min korta promenad hade jag satt i mig ett helt dussin tänkta måltider. En skål bruna sprättägg förvandlades till en pipérade, en sorts bondomelett, med bayonneskinka från ståndet intill och paprika från nästa. Den höll svälten från dörren tills jag kom fram till rökt lax och kaviar. Men så var det ostarna, korvarna, patéerna på kanin och hare och fläsk, härliga bleka rillettes, ankbröst inlagda i smör…”

Skulle du ännu inte ha hittat fram till Peter Mayle, så är det bara att gratulera. Du har många timmar av underhållande läsning framför dig. Visst, det är bagateller han skriver om, och ibland är färgen lite rosenröd. Men det är underhållande och det är skrivet med bra spänst i språket.

Och har du tagit dig igenom Ett år i Provence och Alltid Provence så återstår en hel räcka med romaner lätta som petit fours; Hotell Pastis, A good year, The vintage caper, The Marseille caper…

Men lova mig en sak: åk inte iväg till Luberon-dalen för att se allt med egna ögon. Det gjorde jag. Tog den svindlande vackra vägen från Aix och norr ut över bergen. Passerade Bonnieux och svängde in i Ménerbes en eftermiddag i juli för snart tio år sedan.

Jag blev grymt besviken. Den levande, bullriga byn med det rustika caféet där bönder satt med en pastis hade ersatts med ännu en turistshop. Platanerna skuggade inte längre bastanta hemmafruar på väg till marknaden, utan istället Coca cola-sörplande turister. Och allt var skinande välordnat – kanske med pengar från turister som Peter Mayle dragit dit.

Men framför allt. Det såg inte alls ut som bilderna gjorde i mitt huvud.

Semester i Alsace – vinprovning, korsvirkeshus & husbyte

Etiketter

Alsace, resor, vinodling

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på en Alsaceresa, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på ca 6 – 7 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris. André Rieffel i Mittelbergheim gör vin som vi blev förälskade i förra sommaren.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell
Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

I Alsace bytte vi hus med en familj i en liten by utanför Strasbourg. Där lärde vi känna en av grannarna och blev inbjudna till en grillkväll i trädgården. Riktigt lika öppet har det inte varit alla gånger, men vissa år har vi småpratat med grannarna över staketet och andra år har vi varit på gemensam cykelutflykt.

Ett tips är att byta med familjer som liknar din egen. Har du barn – byt med en barnfamilj så finns det oftast leksaker att upptäcka.

Direkt korkat är däremot att byta med ett antikvitetssamlande par i övre medelåldern. Då får man liksom ägna semestern åt att hålla små barnahänder ifrån alla antika prylar.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/

Större delen av den här texten har varit med på bloggen tidigare. Men jag kör den ett varv till – och hoppas att fler blir nyfikna på provinsen i Frankrikes nordöstra hörn.

Chateau de Seguin – en Bordeaux som kräver sin biff

Etiketter

rött vin, resor

I sommar blir det Bordeaux och franska västkusten. Vi har bokat en lägenhet norr om Girondeflodens mynning. Därifrån är det nära till alla berömda vinslotten på Médoc-halvön, man tar bara färjan över till Soulac och så ligger de där, alla berömdheterna.

Men jag har hört att det ska vara ganska snobbigt och dyrt att handla vin direkt av producenterna. Inte alls som i Alsace där det är mera ”Hej, hej, vad kul att ni kommer. Vill ni smaka på lite vin?”

Vi får väl se hur det blir, men om du har tips och tankar om vinprovning i Bordeaux, så får du gärna höra av dig – antingen som en kommentar eller i form av ett mejl. Jag är tacksam för input.

I väntan på sommar och semester har vi ”övat” lite. Knatade iväg till affären och handlade entrecote och märgben för att kunna  göra en riktig entrecote bordelaise. Och så en sväng till Bolaget för en flaska Chateau de Seguin 2015 (99 kronor).

Entrecote och rödvinssåsen funkade bra, men märg… Jag tror jag har bestämt mig för att det måste vara överskattat. Fattade inte tjusningen, om man säger så.

Vad det gäller vinet så var det som att hälsa på en kraftkarl. Stor näve, fast handlag, inte ett dugg fläskigt och fjäskigt. Här är det hederlighet och rak kommunikation som gäller.

Fruktigt, fylligt och med en strävhet som kräver sin biff – och gärna en potatisgratäng – för att bli en riktigt trevlig upplevelse vid matbordet. Men då kan man fullt ut uppskatta smakrikedomen och hintarna av fat och trä, svarta vinbär och frukt.

Men i samspel med grädde och biff blir det ett riktigt bra matvin.

Äppelsorbet med calvados & mynta

Etiketter

Alsace, ost & efterrätt, resor

På Restaurant Waegell i Nothalten, Alsace samlas byborna för att äta middag en söndagskväll i början av sommaren. Vid ett långbord sitter ett släktkalas med småbarn som ivrigt rusar runt i lokalen. Ett par ungdomar kommer och käkar upp veckans förtjänst på sommarjobbet. Och så sitter där två svenska turister – med anknytning till den blogg du just nu läser – som tänker att den här typiskt alsassiska krogen måste testas.

Ute på terrassen glöder elden från gamla vinstockar, där grillas köttet som matgästerna beställer. Inne i matsalen dominerar den tunga inredning i massivt trä som Alsace har kvar efter sin långa tyska historia.

Men det ovanligaste med restauranten är åldern, alltså på dem som driver den. Det är herr och fru Waegell. Hon 75, han något äldre och böjdare.

När gästerna ropar sina beställningar till kvinnan, så vaggar hon fram på ledbrutna ben och muttrar efter varje gång ”Ja, ja, ich komme” (Ja, ja, jag kommer) – även om hon pratar franska med gästerna.

Så småningom kommer maten på bordet. Välsmakande anka med gräddsås och pommes frites. Och när efterrätten anländer är jag helt såld på det här stället: äppelsorbet med calvados och mynta.

Klart man lagar den rätten när man kommer hem.

Det här behövs till 4 personer:
2 dl äppelmust
1 dl socker
2 klyftor citron
3 ganska små gröna äpplen, Granny Smith
6 – 8 cl calvados
en liten bunt myntablad

Gör så här:
Koka upp äppelmust och socker så att sockret löser sig. Skölj äpplena, skär i klyftor och kärna ur dem. Riv äppelklyftorna och pressa över citron. Blanda äpplen och sockerlag. Ställ in i frysen i 4 – 5 timmar. Rör varje halvtimme, så inte allt fryser till en enda klump.

Vid serveringen: Lägg upp en stor kula sorbet till varje person. Strö över lite strimlad mynta och garnera med några myntablad. Häll på lite calvados.

Okej, det är bara att erkänna. När det gäller den här desserten så lyckades jag med smaken – det blev gott – men utseendet blev inte särskilt lyckat. Utan glasögon kunde man ta maten för en risotto med gröna inslag.

Slutsats: bryr du dig om smaken kan du göra just så här. Vill du äta med ögonen ska du nog tänka om – kanske ha mer sockerlag, använda lite gelatin, koka sönder en del av äpplena till mos…

Jag får nog återkomma med ett recept som även ser bra ut. Då lovar jag att skicka med ett foto också.

Vilken buss ska jag välja?

Etiketter

Alsace, resor

Har inte storkarna i Alsace blivit lite för urbana? I Riquewihr spatserade den här storken omkring på parkeringsplatsen – mycket värdigt – och undersökte bussarna.

”Pajot-tours… Det ser ut som om bussen flirtar med de ögonlocken i organge. Men annars är det en trist färg.”

”Rödorange, här snackar vi en färg som syns och tuffa små ögon har den också, men kanske lite många. Tre i rad…”

”Verkar vara bra inredning, gott om plats för benen. Och Gümpel Reisen, det låter som något för fåglar…”

”Men vänta, vad är det där? EU-stjärnor på bussen och en mörkt mellanblå färg, kan det vara något med Macron?”.

Champignon grillé – vitlöksmarinerade champinjoner

Etiketter

Alsace, buffé, fransk mat, resor, smårätt, tillbehör, vegetariskt

Tidig eftermiddag på en stormarknad i Alsace. Vi drar runt kundvagnen och samlar på oss mat för en picknicklunch ute bland vinfälten. Efter en stund kommer vi till delin med inlagda grönsaker.

”Hmm, lite vitlöksmarinerade oliver ska vi ha, och så lite av de där små svarta oliverna och soltorkade tomater, såklart. Men vänta, vad är det där – marinerade champinjoner?”

Vi lägger upp allt i små askar och får till slut grönsakerna vägda på rätt ställe – som råkar vara i fiskdisken. (Något oklart hur den där butiken planerar…)

Glada betalar vi ost och salami, ett par bitar paj, bröd och inlagda grönsaker. Tar med dem till vårt picknick-ställe, dukar upp och sätter tänderna i alla godsakerna.

Just i det läget inser jag att min matlagning haft en stor vit fläck – jag har aldrig gjort marinerade champinjoner.

Det har jag gjort nu, receptet finns här nedanför.

Det här behövs till ca 8 personer som tillbehör:
800 gram skogschampinjoner
lite olja
salt & svartpeppar

Marinad
drygt 1,5 dl olivolja
2 – 3 msk vit, mild balsamvinäger
1 stor bunt bladpersilja
1 näve färsk timjan eller oregano
2 vitlöksklyftor

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skölj eller torka av svampen. Lägg den i en oljad långpanna och kör den 1 timme i ugnen. Vänd efter halva tiden. Salta & peppra.

Hacka persilja, timjan och oregano fint. Skala och hacka vitlöken superfint, det ska nästan bli som ett mos. Blanda hacket med olja och vinäger. Häll över de varma champinjonerna. Låt svampen stå och dra till sig de goda smakerna i ett par timmar.

Ät & njut. Kanske på en picknick eller på ett buffébord. Och du, var glad att du slipper väga svampen på fiskavdelningen! (Om du inte handlar på Leclerc i Sélestat, förstås.)

Rieffel – eller blixtförälskad i ett vin

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vinodling, vitt vin

Alsace-entusiasten Per Warfvinge har skrivit Vinguide Alsace, guideböckernas guidebok för dem som gillar Alsacevin. Köp den (warfvinge.net) om du är på väg till Alsace eller om du gillar vinerna så där i största allmänhet.

Jag har med mig ett vältummat exemplar när vi kör runt på Route du vin. Läser om både vinproducenter, viner och byar.

Ibland blir han nästa väl poetisk. Så här skriver han: ”Under varje resa till Alsace hamnar man av en slump hos en vinproducent vars viner innebär ’kärlek vid första ögonkastet’”.

Jag tvivlar men låter mig ändå styras mot en av de vinmakare han pekar ut: Rieffel i Mittelbergheim. När vi får tag på André Rieffel börjar han med att hälla upp en skvätt av det vanliga Pinot Blanc-vinet från 2016. Vi sniffar och smakar. Friskt, fruktigt, välsmakande.

Men när Pinot Blanc Gebreit 2015 kommer i glaset faller jag pladask. Fylligt, komplext och med en förförande lukt som drar mot mineralitet – i alla fall om jag minns min näsa rätt. Jag inser att det kan vara som Per Warfvinge skriver: man kan bli blixtförälskad i ett vin. Det är bara så vansinnigt gott.

Det här vinet innehåller en stor del druvor från gamla Auxerrois-stockar. (Det är vanligt och tillåtet i Alsace att blanda Pinot Blanc och Auxerrois, men kalla vinet för Pinot Blanc.) Det helt torra vinet har mognat på ekfat för att ge ytterligare karaktär.

Vi testar också Pinot Gris Hagel 2015. Fylligt, trevligt och fatlagrat – men inte helt torrt. Vinmakaren berättar att det var för bra väder den sommaren. Druvorna mognade och sockerhalten steg så mycket att det var svårt att skapa ett vin helt utan restsötma, något hans Pinot Gris annars brukar vara.

Vinfirman gör inte de billigaste vinerna. Det vanliga Pinot Blanc-vinet kostar 7 euro. Pinot Blanc Gebreit och Pinot Gris Hagel får man för 10,50 euro.

Men det här är väldigt prisvärda viner, eller som man pratar om i Frankrike: det är bra förhållande mellan kvalitet och pris.

André Rieffel berättar att 50 procent av vinerna går på export: till Japan, Belgien, USA – och Norge! Men firman har ingen svensk importör – synd för oss i Sverige, men bra för att det ger ytterligare en anledning att åka till Alsace.

Skulle du vara på väg söderut från Strasbourg, tvekan inte att köra av motorvägen och svänga in bland byarna. Kör sedan upp för Rue Principale i Mittelbergheim och stanna vid nummer 11. Ring på ordentligt – det tog oss två besök innan vi fick kontakt och André Rieffel kom ner i provningsrummet.

Kanske blir du lika förälskad som jag.

Bondsallad mellan vinstockarna i Alsace

Etiketter

Alsace, förrätt, fransk mat, huvudrätt, resor, sallad, smårätt

Nothalten, det låter som något från en gammal tysk film om Andra världskriget… Men i verkligheten är det en sömning vinodlarby i Alsace. Traktorer, korsvirkeshus och en och annan tupp som gal – och typ 18 vinodlare som marknadsför sig efter huvudgatan.

Där hyr vi en lägenhet ett par veckor i början av sommaren. Adressen är Route du vin – och vinstockarna med Gewurztraminer är inte mer än tio meter bort.

Hyresvärden har lite egna vinodlingar, men säljer sina druvor till kooperativet så vi kan inte testa hans eget vin.

– Men vill ni smaka vin härifrån så samarbetar jag med en vän, säger värden och hämtar upp ett par flaskor Sylvaner och Riesling från källaren.

När vinet står i kylen gör vi en bondsallad på korvarna vi köpte på Leclerc i Sélestat.

Det här behövs till 2 personer:
2 små nävar gröna bönor, haricot verts (ca 100 – 150 g)
2 små nävar sallad (ca 75 g), inte alltför besk
ca 150 g tomater, t ex körsbärstomater
1 mild lök, knipplök
150 g korv, cervelas & strasbourg-korv eller prinskorv & wienerkorv
100 g lagrad ost, Herrgård, Gruyère eller Comté

Dressing
2 delar olivolja
1 del vinäger eller pressad citron
lite fransk senap
lite salt & peppar

Gör så här:
Snoppa och koka de gröna bönorna, haricot verts. Stek korvarna.

Skala löken, skiva den och tomaterna. Skär osten i stavar och korven i långsmala bitar. Lägg upp på ett fat. Blanda ihop dressingen och häll den över. Klart.

Den här salladen är lagad i ett semesterkök som visserligen är extremt välutrustat med både salladsslunga och separata glas för snaps, whisky, likör och konjak. Men måttsats och våg saknas, så måtten är ganska ungefärliga.

Vill du ha recept på en ”riktigt” sallad från Alsace klickar du här. Där ingår både måttangivelser och ägg, precis som det ska vara.