Mumma – perfekt till köttet på julbordet

Etiketter

cider & dryck, jul, tillbehör

När det är jul dricker man julens drycker. En mugg glögg på eftermiddagen (eller Vin chaud om man som jag ogillar det sockersöta). Till sillbiten är det en pilsner med hyfsad beska och en lille én som de säger i vårt södra grannland.

Det där har jag förberett. Rödvin och glögg ligger i skåpet och härom dagen svängde jag förbi Bolaget och snodde med mig (ja, ja, jag betalade) en flaska OP.

Men en sak är kvar att förbereda… Jag ska handla pilsner och porter, och plocka fram några centiliter gin och portvin ur skåpet. När man sedan blandar ihop det skummande halvmörka ölet och spetsar med aningen goda grejer – då har man mumma. Perfekt till julbordets köttiga delar, som julskinka, köttbullar och revbensspjäll.

Det här behövs till 1 – 2 personer:
50 cl pilsner, gärna folköl med bra beska
50 cl porter, gärna en mindre söt porter
3 cl portvin (behöver inte vara finaste sorten)
3 cl kardemummakryddad gin

Gör så här:
Låt gin dra ett par timmar med lite kardemumma (mängd efter tycke och smak). Sila bort kryddorna och blanda med pilsner, porter och portvin i en stor karaff. Bär in den skummande drycken och ställ den mitt på julbordet – just där hör den hemma.

Mumma har sitt ursprung i starkt mörkt öl från Tyskland. Namnet kommer från Christian Mumme, bryggare i Braunschweig på 1400-talet, i alla fall om man får tro Språkrådet.

I Sverige blev mumma ett ord för starkt mörkt öl, ofta blandat med sockerdricka. Ibland med starkvin, sprit och kryddor som kardemumma. Om jag ska leka språkvetare på amatörnivå, så kanske ordet mums hänger ihop med mumma.

Det är i alla fall ett annat sätt att uttrycka det. Mumma är mums.

Vin chaud – som glögg men godare

Etiketter

cider & dryck, jul, rött vin

– Har vin någon glögg hemma till Första advent? frågade hustrun häromdagen.

Rösten var så där förväntansfull som den är hos barn när de frågar om Tomten kommer snart. Eller hos mig när jag frågar om vi ska börja med fredagsmaten.

Vi har en smula olika inställning till glögg, om man säger så.

För hustrun är det gudarnas nektar som gör att man står ut med den mörkaste av månader. För mig är glögg en russintung blandning där Tomtarna på Blossa måste ha tappat hela sockerskålen i det glödgade vinet.

Är du det minsta som jag så tycker jag att du ska testa Vin chaud istället. Mindre sött och mindre russintungt. Eller som en ”glögg”  med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj.

Men oavsett vad du väljer: Trevlig Första advent!

Det här behövs till 3 personer:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Gör så här:
Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Brukar du läsa den här bloggen – och tycker att du känner igen receptet? Bara lugn, det är inte du som har drabbats och blivit klärvoajant. Vin chaud har funnits med varje år inför advent; jag är liksom orolig för att någon ska missa det jag tycker är den godaste ”glöggen”.

Pivot Pils – slank, tysk & bara lite tjeckisk

Etiketter

cider & dryck

Hur är det så här efter jul och alla ledigheter? Lite trött på den tunga och mörka julmaten? Färdig med nyårets fine dining?

Då kanske O/O Pivot Pils (18,90 för 33 cl, 4,6 %) är något för dig. Det är en slank, tysk pilsner med rak, men avrundad beska. I munnen finns lite toner av kryddighet och aningen citrus. Här finns ingen smörkolakänsla, men man anar ändå en liten närhet till det tjeckiska fylligare ölet.

Det är lite som om man har lämnat München och den hårt trafikerade Autobahn 9 bakom sig. Snart kommer den tjeckiska gränsen och sedan är det bara några mil kvar till Pilsen – pilsnerns födelsestad.

Men det här ölet kommer från Göteborg där entusiasterna Olle och Olof Andersson driver bryggeriet O/O Brewing. Just den typ av småskalig verksamhet man så gärna skriver om – särskilt när bryggeriet bara ligger ett par kilometer hemifrån mig.  

Men det är något mystiskt med etiketten. När man tittar på den kan man tro att det här bara är ett öl för sommaren (eller är det bara jag som associerar till sol och bad och lata dagar på stranden)?

Och visst, det är hyfsat lätt och lättdrucket som öl bör vara på sommaren. Men den raka beskan pekar med hela handen mot en väl insutten centraleuropeisk ölstuga. Pivot pils går utmärkt att dricka även mitt i vintern, jag lovar.

Porter ska vara sval, torr och… ja, gratis

Etiketter

cider & dryck

Det sägs rätt många saker om Winston Churchill. Han ska inte bara ha varit en gudabenådad talare. Eller vad sägs om ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”

Han ska också ha spridit one liners av typen ”Champagne ska vara torr, kall och gratis”. (Något som är ganska lätt att hålla med om – framför allt att den ska vara gratis.)

Ett mer ovanligt citat är att ”en magnumbutelj är lagom för två, förutsatt att en inte dricker”. Jag vet inte hur sant det är, men han påstås också ha börjat dagen med en cigarr och en whisky.

Nu, kära läsare, borde du undra över vad detta har med porter att göra. Jo, jag har kommit på att Churchills champagne-citat funkar utmärkt med bara en liten justering: ”Porter ska vara sval, torr och… ja, gärna, gratis”.

Jag vet inte hur det är med dig, men själv är jag väldigt trött på den porter som är så söt att det nästan känns som om man dricker Coca Cola till julbordets köttiga delar. Därför letar jag efter bra porter som faktiskt är torr.

Och nu har jag hittat ett trevligt och lokalt alternativ, Poppels Julporter 2019 (24,90 för 33 cl, 5,6 %). När man häller upp ett glas möts man av en stor lukt med brända toner – fullt med clementiner och kaffe och choklad och något som drar mot julmust. Om man inte identifierar de här dofterna med jul, då har man nog aldrig suttit där bredvid granen på en svensk julafton.

I munnen är det en fyllig men ändå ganska lättdrucken porter. Tillräckligt med karaktär för att markera sin plats, men ändå så pass nedtonad att ded inte helt tar kommandot över revbensspjällen och köttbullarna.

Det lovar ganska gott inför julbordet. Tycker jag i alla fall.

Drinken Negroni – enklare & billigare

Etiketter

cider & dryck, fest & meny

Det finns en del drycker jag nästan bara köper utomlands – för här hemma känns det som om man blir rånad när man ska betala dem. En är den ljuvliga Limoncello, fantastisk söt men frisk citronlikör.

En annan är Campari. Besk och söt och… alldeles underbar, som Askungen skulle ha sagt i Kalle Ankas julprogram. Men även här tar det emot att lägga 200 kronor på något man använder i drinkblandningar.

Nu finns det en ersättning, den finska bittra aperitifen Rosita (103 kronor på Bolaget för 75 cl). I sig själv är den inte guds gåva till drinkbordet, men i blandade drinkar funkar den bra.

Egentligen har den bara ett stort fel: den är för billig, så billig att den har drabbats av vanrykte som den där flaskan de på parkbänken väljer på Bolaget. Det är faktiskt lite orättvist för en habil drinkingrediens.

Blandar man den med röd, söt vermouth och gin får man en variant av den klassiska drinken Negroni. Den påstås komma från Florens där greve Negroni bad att få något starkare än en vanlig Americano med Campari och vermouth. Bartendern hällde då en skvätt gin i glaset och drinken som bar grevens namn såg dagens ljus.

Jag har gjort den lite enklare. Istället för att röra den i ett särskilt glas med is och sedan hälla över den i serveringsglaset, så häller jag ingredienserna direkt i glaset, rör runt och lägger i två isbitar.

Och så har jag bytt apelsin mot citron. Det ger en pigg citrusdoft och en smak där beskan från malörten balanseras av lite sötma. Stolt ryggrad – som gör att drinken varken trillar ner i det beska eller det söta diket – får den av gin.

Det här behövs till en drink:
3 cl röd, söt vermouth
3 cl gin
3 cl Rosita
några droppar citron
citronskiva & is

Blanda, drick & njut. Och skulle du tycka att 200 kronor för en flaska Campari inte är något problem, så kan du köra på det ursprungliga receptet.

Vill du ha en alkoholsvagare variant? Ta då bort gin och häll i sodavatten istället – då heter drinken Americano. Men smaken, den håller fortfarande.

Göteborgs Christmas IPA – vänlig som en folkpartist

Etiketter

cider & dryck

När jag dricker vin brukar vinet ibland kännas som en personlighet – då ser jag liksom en människa framför mig, men det har tidigare aldrig hänt med ett öl.

Inte förrän nu när jag tar en klunk Göteborgs Cristmas IPA från Göteborgs Nya Bryggeri (21,70 för 33 cl, 3,7%). Då poppar tanken upp direkt: ”Det här är som en vänlig folkpartist på den tiden när Folkpartiet var ’snällismens’ parti”.

Det kan låta som en taskig beskrivning av någon frikyrklig folkpartipastor från epoken när det bestämdes att Systemet skulle vara stängt på lördagarna. Men det är inte alls så jag menar. Ölet är mer som den där trevliga och vänliga mannen på en fest som gärna pratar med alla. Schysst, helt enkelt. Men kanske aningen ’vanlig’.

Lukten är fruktig med tydlig humlearom, och så lite citrus och kryddighet som drar förbi näsan. I munnen är det en pigg IPA  med lite känsla av frukt och citrus. Kanske mest grapefrukt.

Bolaget tycker att det är ett öl som ska drickas till fläsk, nöt och lamm. Det känns lite främmande för mig – jag skulle hellre njuta en flaska till kryddiga sillar och kallrökt lax.

Och ska du köra bil under juldagarna så är det här ett trevligt och lättdrucket alternativ. IPA:n är bara aningen starkare än folköl.

Mumma – till skinka, köttbullar & revbensspjäll

Etiketter

cider & dryck, jul

Under julen dricker man julens drycker. Det är en mugg glögg på eftermiddagen (eller Vin chaud om man inte vill ha den baktunga russinsötman). Till sillbiten är det en pilsner med hyfsad beska och en lille én som de säger i vårt södra grannland.

Det där har jag förberett. Rödvin och glögg ligger i skåpet och igår svängde jag förbi Bolaget och snodde med mig (ja, ja, jag betalade) en flaska Lysholm Linie Aquavit, jäkligt gott norsk brännvin.

Men en sak är kvar att förbereda… Jag ska handla pilsner och porter på Ica, och plocka fram några centiliter gin och portvin ur skåpet. När man sedan blandar ihop det skummande halvmörka ölet och spetsar med aningen goda grejer – då har man mumma. Perfekt till julbordets köttiga delar, som julskinka, köttbullar och revbensspjäll.

Jag har testat några olika varianter på mumma, men nu för tiden följer jag det här receptet – i alla fall på ett ungefär.

Det här behövs till 1 – 2 personer:
50 cl pilsner, gärna folköl med bra beska
50 cl porter
3 cl portvin (behöver inte vara finaste sorten)
3 cl kardemummakryddad gin

Gör så här:
Låt gin dra ett par timmar med lite kardemumma (mängd efter tycke och smak). Sila bort kryddorna och blanda med pilsner, porter och portvin i en stor karaff. Bär in den skummande drycken och ställ den mitt på julbordet – just där hör den hemma.

Jo då, i söndags gjorde vi julmat, jag och kompisen. Vi blandade, smakade och stekte. Men vi tycks ha blivit gamla och inte längre ha den där snabba knycken i matlagningen – för vi kom inte längre än till revbensspjällen, köttbullarna och förberedelser för patén.

En sak lärde vi oss; det går alldeles utmärkt att steka köttbullar i ugnen. Man blandar ihop köttbullssmeten som vanligt, rullar köttbullarna som vanligt… Men istället för att ruska stekpanna i en halvtimme, så lägger man köttbullarna på en plåt med oljat bakplåtspapper och skjuter in den i ugnen en stund (i typ 225 graders värme). När de har fått fin färg är de färdiga.

De ambitiösa vänder köttbullarna en gång för jämnare stekyta.

 

Boulard cidre – massor av äpple & en liten bitterhet

Etiketter

cider & dryck

Det är med cider som med Askungen och balen. Det kan vara hemsk tråkigt och långtråkigt… och alldeles underbart.

Tråkigt är de svenska cidersorter som finns på Bolaget, i alla fall de jag har smakat. De verkar innehålla fruktessens, alkohol och en massa socker. Egentligen är det alkoläsk som har klätt ut sig till cider.

Alldeles underbart… Det är riktig cider. Franska Boulard Cidre Biologique är inget undantag. (49 kronor för en ekologisk helflaska på Systeme, väl värd varenda krona). Lukten är som att stiga in i en äppelkällare. Massor av friskt äpple, såklart, men också en aning dov källardoft.

Jag brukar säga att sonen – som har vuxit till en 20-åring – har familjens bästa näsa. Han påstår att cidern luktar som veteöl när man just hällt upp den och kolsyran fortfarande ”hoppar” i glaset.

I munnen är Boulard cider trevligt med en torr och ren äppelsmak. Bäst gillar jag den lilla, lilla bitterheten på slutet som liksom stramar upp smaken. Just den lilla detaljen gör att cidern funkar bra till mat.

Och då menar jag inte bara crepes… Testa den med alla mat där äpplen ingår, men även kycklinggryta från Normandie och ugnsbakad fläskytterfilé med äpple, potatis & cider.

Ugnsbakad fläskytterfilé med äpple, potatis & cider

Etiketter

cider & dryck, fransk mat, huvudrätt

För några år sedan lagade jag en alsassisk rätt med fläskytterfilé som ugnsbakades med potatis, lök och äpple. Ja, det var så klart vitt Alsacevin i ugnsformen.

Men vad händer om man drar den rätten västerut till Normandie och ersätter vinet med cider… Äpple måste väl funka bra tillsammans med den jästa äppeldrycken…

Så där har jag gått och funderat ett tag.

Häromdagen tog jag mod till mig. Svängde förbi Bolaget för lite cider. Åkte hem och skivade fläskytterfilé och potatis, äpple och lök. Tryckte in allt i ugnen och höll tummarna för att det skulle bli så gott som jag trodde.

Efter en dryg timme drog jag fram maten ur ugnen – smältande mört kött, lite ugnskrispig potatis, samt lök och äpple som smält samman till en enhet. Det blev en lättgillad rätt, som man gärna tar en extra portion av.

Men gillar man inte kryddighet från timjan, tror jag man ska utesluta de kvistarna.

Det här behövs till 3 (inte jättehungriga) personer:
450 g fläskytterfilé, fläskfilé eller annat skivat fläskkött
smör
salt & svartpeppar
2 gula lökar
2 små äpplen, ganska syrliga
500 g fast potatis
ett par kvistar timjan
30 – 35 cl cider, OBS torr cider

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva fläskköttet i samma tjocklek som fläskkotletter. Stek i smör, krydda med salt & svartpeppar.

Skala och skiva löken tunt. Skala potatisen och skiva den ganska tunt (ungefär som till potatisgratäng). Skär äpplen i klyftor. Ta bort kärnhusen och skär i tunna skivor. Repa/hacka timjan.

Smöra en stor ugnsform. Lägg ett lager potatis i botten. På med kött, lök och äpple. Toppa med potatis. Salta & peppra. Häll på cider och ev köttsaft.

Kör i ugnen i 70 – 75 minuter. Lägg på ugnsfolie om potatisen riskerar att bli bränd.

Ät & njut, gärna tillsammans med en cider – t ex den franska Boulard Cidre Biologique.

Handen på hjärtat: Hur många gånger har du köpt potatis i din vanliga affär och tyckt att den varit riktigt god?

Vi brukar köra med ekologisk potatis här hemma. I  vår grönsakslåda längst ner i kylskåpet ligger alltid en påse med vanlig I love eko-potatis – och jag blir lika besviken varje gång jag äter den.

Då är det bättre att lägga på ett par kronor och köpa något gott. Ja, om du inte odlar själv såklart.

Till den här fläskytterfilén köpte jag amandinepotatis – och den var värd varenda krona. Fast, smakrik och krispig.

Dessutom är även ”dyr” potatis en ganska billig råvara som man kan kosta på sig utan att gå i personlig konkurs.

Lokala mikrobryggerier – överraskande gott

Etiketter

cider & dryck

Visst är det kul när man blir överraskad? Du vet när man testar saker och sedan finner att de är mycket bättre än vad man har trott.

Just det har hänt mig den sista tiden när jag upptäckt de lokala små bryggarna. (Kan förstås bero på att jag är mer intresserad av vin…)

Det började med ett besök på den lokala ölstugan. Jag bekände min fäbless för tjeckiskt öl – och mannen i baren plockade fram en flaska från West Coast Brewery, jag tror den hette Bohemian.

Jag hällde upp ett glas med skummande krona, tog en klunk och kände mig som den där munken som drack champagne. Du vet han med ”min gud, jag dricker stjärnor”.

Nu ska jag inte jämföra ölet med champagne, men det var välhumlat med trevlig men avrundad beska. Och den fylliga smaken av smörkola fanns där – just som det ska vara i ett tjeckiskt öl.

För några veckor sedan plockade jag åt mig en flaska Pilsner-Öl när jag var och handlade i den lokala affären. Det är ett folköl från Göteborgs Nya Bryggeri. Bra humle, tydlig beska. Ett öl helt i min smak, dessutom är det trevligt att kunna dricka gott öl utan de där extra procenten som Systemets öl innehåller.

Men den senaste upptäckten är Tyska Eken, ett litet bryggeri i Fjärås utanför Kungsbacka. På Systemet kan man beställa Helles (20,90 för 33 cl). Lite citrus i lukten, i munnen är det ett fylligt öl med avrundad beska. Gott till mat eller bara som törstsläckare.

Tyska Ekens Pilsner (också 20,90 för 33 cl) är ett slankare öl, men med en mer markerad beska. Det är ett öl med klart tysk känsla. Lite som om man har hamnat på en ”kneipe”. På tallriken ligger en schnitzel med svampsås och i glaset finns just den här pilsnern.

Ännu mer förvånad blir jag av bryggeriets Ur-Märzen. När jag tar en klunk av ölet kommer jag att tänka på jul. Det är ett något mörkare öl med rundare smak. Känns som gjort för julbordets köttigare delar: leverpastej, köttbullar, revbensspjäll med rödkål…

Men godast är nog Tyska Ekens Oktoberfest. Lukten är frisk och lite brödig – i alla fall i min näsa, I munnen är det en avrundad men tydlig beska. Toner av citrus och honung.

Det känns lite som om man har satt sig i bilen och lämnat München bakom sig på autobahn 92. Siktet är inställt på Tjeckien och Böhmens fylligare öl…