Hyra en vinrad – varför då?

Etiketter

Alsace, alsacevin, vinodling

Det måste väl finnas någon mer än jag som lockas av det där med att hyra en ”egen” vinrad. Få känna sig som ägare till några vinstockar. Kanske resa dit och vandra runt i vingården, titta på mognande druvor och förundras över hur vinrankan kan växa i den magra och steniga jorden.

Visst känns det lockande!

När den här lockelsen sätter in så brukar jag leta runt på nätet, låta mig förföras av alla beskrivningar av vinprovningar och gårdsvisningar. Men när jag kommer till vingårdar.com blir jag förvånad.

Inte över den förföriska beskrivningen av de besök man kan göra på vingården, inte av den guidade vinprovning man får.

Men jag blir förvånad över priset – och bristen på vin! En vinrad kostar 1280 kronor. Då ingår besök på gården och vinprovning. Vill man övernatta så får man rabatt. Men vill man få hem något av gårdens vin så får man betala för det – visserligen erbjuds man flott att få rabatt på priset. Men ändå, 1280 spänn för att få resa ner till en vingård på egen bekostnad.

Gå inte på den här typen av bondfångeri! För 1200 kronor kan man själv köpa och importera en låda utmärkt Grand cru-Riesling från den ekologiska producenten Florian Beck-Hartweg i Alsace. Då ingår svensk alkoholskatt och transporten från Dambach-la-ville till Sverige. Och information om vinerna och arbetet på vingården, det kommer som ett gratis brev på posten. Han skickar en uppdatering på engelska ungefär varje kvartal till alla sina kunder.

Och vinprovning, varför skulle man betala för det? Vi har besök Alsace-producenten Gérard Waegell ett antal gånger. Provat hans viner och diskuterat skörd och hur han arbetar. Lärt oss en hel del om hur hårt vinbondelivet är och att han har opererat bägge sina höfter trots att han bara är i 40-årsåldern.

Och de besöken är gratis, eller som det heter i reklamsammanhang ”utan extra kostnad”. Man bara köper ett par flaskor och så får man prova sortimentet och prata med vinbonden.

Hittills har jag aldrig bett att få följa med ut på vinfälten. Kanske ska jag ta mod till det i sommar när vi åker till Alsace – för i år blir det två veckor i lägenhet med vinrankorna som närmaste grannar. Jag är övertygad om att den vänlige Gérard tycker det är helt okej om man följer med ut och tittar på vinstockarna.

Men jag undrar fortfarande om det finns andra som också lockas av att hyra vinrader – och vilka erfarenheter det finns av den verksamheten. Snälla, om du har hyrt vinrad eller har åsikter om vinradsuthyrning, hör av dig till mig. Lämna antingen en kommentar här under eller skicka ett mejl på roland.a.dahlstrom@gmail.com. Jag är verkligen nyfiken.

Om inte annat kanske vi kan höras efter sommaren när jag har varit och klappat Rieslingdruvorna på Beck-Hartwegs Grand cru Frankstein.

Gustave Lorentz Riesling – trotjänare från Alsace

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Gustave Lorentz Riesling tillhör inte de viner som brukar få vinjournalister att falla i trans och trumpeta ut FYND. Det är synd för vinet är en riktig trotjänare från Alsace.

Årgång 2016 är inget undantag. Det är ett ungt, men lättillgängligt vin med toner av päron, honung och citrus. Lukten domineras av just honungsmelon och päron, medan munnen får en smakbrytning mellan frisk syra och bara aningen honung.

Men det är helt torrt vin, ingen restsötma som ligger och skvalpar i botten av smaken. Det gör Gustave Lorentz Riesling till ett bra matvin när det gäller fisk och skaldjur.

Själva drack vi en flaska till kyckling med fransk dragonsås. Det var en lyckad matchning, kanske beroende på den slatt Riesling som fick åka med i såsen. Både vin och sås fick därmed ganska hög syra.

Annars tycker jag inte man ska vara så rädd för vitt vin till ljusare kött. Kyckling och Alsacevin funkar bra. (Fråga mig, jag har provat några varianter). Men fläskkött – gärna med gräddsås – och en Riesling där syran matchas av en ganska tydlig restsötma kan vara helt magiskt. Prova det gärna någon gång om du har lust.

Visst ja, priset. 99 kronor får man betala för att få med sig en flaska hem från Systemet.

Semester i Alsace – korsvirkeshus & vinprovning

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vinodling

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på ca 6 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell
Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

Men se upp lite med ”bekräftelser”. Förra året bokade vi ett ställe vid Medelhavskusten – vi klickade i alla fall på knappen ”book online” – fick ett svar med en massa information och trodde att allt var frid och fröjd. Men när vi sedan inte hörde något mer på ett par veckor, så började vi bli lite misstänksamma.

Först då tog vi kontakt med uthyraren, som nu hade hyrt ut till andra för vi hade bara gjort en ”intresseanmälan”.

Så nu har vi lärt oss att man måste få kontakt med uthyraren för att vara säker.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/

Bild från vinproducenten Bech-Hartweg

Biecher Riesling – för den som väntar på våren

Etiketter

alsacevin, vitt vin

– Det här vinet luktar som fransk cider, förklarar 18-åringen när han sätter näsan över ett glas Biecher Riesling 2016.

Och han borde väl veta, normalt sett har han familjens bästa näsa. Men här har jag klart svårt att följa hans luktreceptorer. Nästan bokna äpplen, en känsla av källare, höst och lagrade äpplen…

Fan vet om inte hans luktsinne har lurat honom den här gången.

För mig luktar det mest päron när man trycker ner näsan i glaset. Men okej, en ganska dov lukt av äpple och honungs hittar jag –  och lite citrus. Kanske är det den där dova lukten som han kopplar ihop med fransk cider.

Men den nya årgången av Biechers ekologiska standard-Riesling är annars ett lättgillat vin. Hög syra med ändå lätt och tillgängligt.

Vinet är torrt, men med en tydlig restsötma. Det gör att användningsområdet minskar. Vi testade det till kött med gräddsås (gott) och till en ganska traditionell syrkålsgryta från Alsace (inte helt lyckat). Där gjorde kontakten med surkålen att vinet kändes för sött.

Bäst tror jag vinet funkar när man bara vill ha ett glas vin utan mat. Du vet när några kompisar kommer hem och man sätter sig ner och pratar, tittar på februariskymningen och tänker att snart är det vår.

93 kronor vill Bolaget ha för en flaska av det ekologiska vinet.

Nyårsafton – fyra förrätter, ett råd & fyra desserter

Etiketter

alsacevin, förrätt, fransk mat, ost & efterrätt, soppa

Har du bestämt vad du ska äta på nyårsafton? Själv tvekar jag fortfarande om förrätten. Crème Ninon, soppa på gröna ärtor och mousserande vin, är en given kandidat. Lena ärtor och crème fraiche som skummar av mixningen och bubbelvinet som man häller direkt i sopptallriken. Det är en rätt som har klar nyårskvalitet.

Men en bubblare är ett recept som jag hittade i senaste Allt om Mat: morotscrème med frästa havskräftskärtar. Också klart nyårigt, men jag tror att kräftklorna ska få följa med på förrättstallriken.

Vad det blir till huvudrätt och efterrätt har jag ingen aning om. Vi har som vanligt ett nyårsknytis där en familj står för förrätt, en för huvudrätt och en för desserten. Kanske blir det någon bättre köttbit på tallriken i mitten av måltiden.

Det är ingen vågad gissning. Rätt många tänker oxfilé när de funderar på nyårsmat. Men här kommer ett råd. Välj rostas istället för filén. Lika bra smak, lika mört, men med ett mycket lägre pris. Pengar som man kan göra något bättre av – kanske lägga på en tia på vinet istället.

Men till dig som fortfarande funderar – här kommer några andra förslag. Chèvre chaud med apelsin är getost som gratinerats på en skiva baguette, serveras med sallad och apelsinskivor. Tar bara 10 minuter i köket, men smakar som om du lagt ner hela din själ i maten. Jag åt den här getosten med apelsin första gången på en restaurang vid havet utanför Séte i Frankrike – och om man säger så, det är mat jag minns genom livet.

Ett annat alternativ är att slå in getost i lufttorkad skinka, gratinera och servera med fikon och balsamicoreduktion.  Say no more om vad jag tycker om den maten, det blir bara tjatigt.

Just nu är det inte säsong för sparris, men det är så gott – och på Ica såg jag  färsk grön sparris importerad från något land lång borta. Stek sparrisen och ät den med parmaskinka.

Vill du skapa världen enklaste, festligaste efterrätt med hög nyårsaftonsfaktor, så gör du så här. Knata iväg till en affär som säljer citronsorbet av bra kvalitet. Lägg upp en stor kula per person och häll mousserande vin runt om. I receptet står det Crémant d’Alsace, men om man är lite open minded funkar det utmärkt med en bra Cava eller Prosecco.

Lite mer jobb kräver Portvinskokt päron Saint Agur, valnötter & knaprig kavring, men sötman från portvin och päron går fint ihop med den krämiga och smakrika ädelosten. Den smörstekta kavringen har inte heller förirrat sig ut på tallriken.

En personlig favorit är Citrontarte med jordgubbssås. Det är något med syra som bryter mot sötma som mina smaklökar går igång på. Här tar syran i citronen bort den lite feta smaken av pajdeg – och så gifter sig smaken med den lite söta jordgubbssåsen.

Som matbloggare undrar man varför vissa rätter blir så populära. Ja visst, jag veta att det hänger ihop med sökmotorerna. Har många sökt på en viss mat så kommer det alltid högt upp på Google. Men ibland blir man lite småsur. Man tycker att man har skapat världens kanonrecept – och så rinner det som vatten förbi sökmotorernas toppositioner. Ingen läser…

Men en sak kan man vara säker på: inför nyårsafton stiger Crème Brulée som en raket i listan över mest klickade recept. Och inte mig emot, den franska vaniljcrèmen är något av det godaste som finns.

Gott Nytt År.

Letar du efter ännu mer inspiration så hittar du lite här: Nyårsmeny 2015 med Grevinnan och betjänten – avokadosoppa, serranolindad rödspätta & portvinskokta päron. Nyårsmeny 2014 – sydfranska influenser. Nyårsmeny 2013 – från chèvre och vildsvin till skummande skumpa.

Turckheim Pinot Gris – ett glas framför brasan

Etiketter

Alsace, alsacevin, vitt vin

Det finns mycket i vinvärlden man kan bli förundrad över. Vinproducenter till exempel – och deras mödrar.

En dag för fem månader sedan gick vi de breda trappstegen ner till Beck-Hartwegs vinkällare i Dambach-la-ville i Alsace. Där mötte vinbondens mamma, en kvinna i 70 års-åldern med grått hår och gråa kläder. Hon såg ut som en person som ägnat livet åt att väva kläder i grovt ylle. Därför blev vi lite förvånade när hon började prata.

– Välkomna! Vill ni prata engelska eller tyska?

Sedan berättade madame Beck-Hartweg att hon hade börjat lära sig svenska för de svenska turister som besöker vingården, men att hon slutade för ”alla svenskar pratar ju engelska eller tyska”.

Mångspråkigheten fanns redan när hon var barn. Då pratade hon franska i skolan, tyska i vissa särskilda sammanhang och alemanniska (alltså den lokala tyska dialekten) med barnen på gatan. Och under vinprovningen passade hon på att diskutera skolans sätt att lära ut språk. Hon hade bland annat nyligen sett en mycket intressant dokumentär om undervisningsmetoder i den finländska skolan.

Klart man blev förvånad.

Men sedan försökte jag diskutera grad av restsötma i viner från Alsace med henne. Där tog den intellektuella hållningen slut. Vitt vin från Alsace är torrt. Punkt.

Och visst, i Alsace gör man torra viner, inte halvtorra. Men ändå finns ofta en förminbar restsötma i vinerna. Ibland blir det enastående läckert där hög syra bryts mot en aning restsötma. Har man otur – och syran är för låg – kan det kännas kladdigt när man dricker vinet till mat.

Turckheim Pinot Gris 2015 (95 kronor på Bolaget) kvalar precis in kategorin tillräckligt torra viner. Lukten präglas av päron, honung och lite kryddighet. Smaken är ganska snäll. Det är ett lättgillat vin, som man kan hälla i glaset utan att gästerna höjer på ögonbrynen.

Vi drack det till ugnstekt lax och tyckte att det var en bra kombination. Men ett vin ska inte bara vara ”bra”. Det ska vara fantastiskt.

Och när är denna Pinot Gris fantastisk? Mitt svar är en ledig dag, kanske under julen, när man eldar en brasa och sitter ner och pratar med vänner. Då får fruktigheten fritt spelrum, då kan njuta av pärontonerna.

Och så kan man njuta av ledigheten.

God Jul!

Jean Biecher – pålitlig vinmakare

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Nu kommer Biecher Riesling Réserve i ny årgång, 2015. Det är ett fylligt vin med tydliga pärontoner i lukten, lite hintar av sötma och honung finns också – och en lukt som är svårdefinierad, faktiskt lite åt svart vinbärsblad. I munnen är det ett fylligt vin med bra syra som står upp fint mot den lilla restsötma som faktiskt finns.

Missförstå mig rätt. Det är ett torrt vin, helt klart. Men man kan ändå känna en aning sötma, som inte alls är oangenäm.

Just därför är det ett utmärkt vin till fläskkött – som också har en liten hint av sötma. Men letar man efter en Riesling till en lyxig hummer tror jag man ska flytta handen när man letar på Systemets hyllor. Då är det bättre med ett vin som har en ”renare” torrhet.

89 kronor vill Bolaget ha för en flaska. Det gör vinet till en bra kamrat på fredagskvällen, tycker jag.

300 000 klick – resultatet av en dagdröm

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Ibland dagdrömmer jag på jobbet. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag fyller i Lotto-kuponger och skiter i mina arbetsuppgifter. Men ibland är det som om tankarna vandrar iväg av sig själva.

Det gjorde de en augustidag för fyra år sedan. Vi hade en fortbildningsdag med en entusiastisk föreläsare som visade hur man tillverkar bloggar och hur man använder sociala medier. Bredvid mig satt två fotolärare som genast började skapa fotobloggar.

– Hmmm, en blogg, tänkte jag och kände hur tankarna drog iväg till Frankrike och Alsace och vin och mat och en torr, men fyllig Riesling tillsammans med den alsassiska grytan Choucroute garnie. Det klart jag ska göra en blogg om allt detta.

Och i just det ögonblicket av dagdrömmande föddes Vin, Mat & Alsace.

Vi hade precis kommer hem från en semester i Languedoc och Alsace. Bilder fanns i kameran, i huvudet fanns minnen av samtal med vinproducenter – och mat funderar jag ju ändå på mest hela tiden.

Nu har det gått fyra år och tre veckor sedan det första inlägget publicerades. Under den tiden har 596 inlägg hamnat på bloggen, mest om mat. Det borde vara upp mot 500 recept (jag får erkänna att jag tillhör de lata, jag har inte räknat). Resten handlar om vin, vinodling, resor och några få om annat.

300 000 klick har det blivit, det blir alltså ett klick varje gång någon gått in på ett recept eller inlägg. Nästan 190 000 har besökt bloggen. Även om WordPress fuskar lite och räknar dig som ny besökare om du kommer tillbaka till den här bloggen efter en vecka.

Jag har fortsatt att leva som vanligt – alltså tänka rätt så mycket på mat och inte alltför sällan på vilket vin som passar till maten. Men det har också fått mig att leta efter nya recept och ingredienser; man kan liksom inte köra samma recept i varje inlägg…

Eftersom min franska är ganska liten får jag förlita mig på Google translate när jag läser franska recept. Det är ofta en dråplig läsning, men priset tas nog av översättningen till Coq au vin, alltså tupp i vin. Så här översatte Google receptet: ”Ingredienser: 3 kg kuk, hackad”…

I julas gjorde jag en kokbok i tre exemplar via en fotoboks-sajt. Klar ego-boost.

För några veckor sedan köpte jag en dagsljuslampa för att försöka få bättre bilder, nu när det blir mörkare om kvällarna. Just fotot är det som jag skulle vilja förbättra; det är liksom där de flesta bloggar blir dömda.

Men till dess får jag säga:

– Skål Roland! Det här var de 300 000 första klicken. Vi kör ett tag till!

Det jag skålar med är ett glas Riesling 2014 från Florian Beck-Hartweg i Dambach-la-ville. En fyllig och doftrik Riesling med päron, fruktighet och lite petroleum i lukten. Det är ett riktigt gott vin, kostar så där en 75 kronor om man åker till Alsace och handlar direkt av producenten. Synd bara att det ska vara så förbannat långt dit.

Lev väl, det försöker jag göra.
Hälsningar Roland

 

Marie d’Alsace – godast en ljummen kväll

Etiketter

alsacevin, vitt vin

”Du Perikles, ka du sige mig – Hvornår smager en Tuborg bedst? frågar den ene luffaren. Och svaret är som alla vet ”Hvergang”.

Men med Alsacevin är det inte riktigt lika enkelt. En Riesling har hög syra och passar bra till skaldjur och Choucroute. En Pinot Gris med hyfsad syra kan vara fantastisk till fläskkött. Men när passar en Marie d’Alsace 2015 bäst?

Mitt svar är: väl kylt en ljummen kväll när man sitter och pratar och liksom drömmer sig bort till de där lediga dagarna som kallas semester. Då kan man njuta av de blommiga och fruktiga tonerna. Då kan man sniffa på vinet och känna hintar av päron och honung. Då kan det blommiga i vinet verkligen få blomma ut.

Men köp inte med en flaska hem till en alsassisk gryta. Då är risken stor att du blir besviken.

Marie d’Alsace är gjort på 80 procent Silvaner, en druva som kan ha klingande ren syra. Men 20 procent består av den ganska parfymerade druvan Gewurtztraminer. Jag tycker den slår igenom ganska tydligt i den nuvarande årgången.

Ja, och så priset. 85 kronor får man dra från kontot för att få med sig en ekologiska flaska hem från Bolaget.

Nu är vinskörden bärgad

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vinodling

Nu är vinskörden bärgad och ligger på plats i källarskrubben. Rött vin och rosé från Bandol, vitt vin från Alsace. Men jag var tvungen att ta vägen förbi Ikea och köpa nya vinställ för att allt skulle få plats. Och seriöst, vi har en liten kombi – borde man inte skaffa en större bil så man får plats med mer vin i bakluckan.

För du vet ju hur det är när man handlar. Man provar lite och så provar man lite till och så kommer man hem med mer än vad man tänkt sig.

Fast när det gäller vin, så konkar man ut det till bilen. Lyfter ur några väskor och undrar hur tusan man ska få plats med allt vin. Det verkade ju så lite inne på vingården, bara två flaskor Sylvaner och fyra standard-Riesling och så en liten låda av den bättre Rieslingen och lite Pinot Gris och några flaskor Crémant. Det kan väl inte vara så mycket…

Som du hör av exemplet så stannade vi i Alsace och besökte våra vanligaste vingårdar. Florian Beck-Hartweg i Dambach-la-ville gör fortfarande utmärkt ekologiskt vin. Den sympatiske Gérard Waegell i Nothalten (vilket jäkla namn på en by i Alsace) gör fortfarande bra vin till liten peng. Vore man bilförsäljare skulle man säga att det blir mycket vin för pengarna.

Men Gérard Waegell påminner mig om något annat: Att vara vinbonde är ett slit. Trots att han bara är i 40-årsåldern har han fått byta ut ena höftleden, och i december är det dags att byta ut den andra.

Och här klagar jag på att vi har en för liten bil. När allt jag behöver göra är att bära ut kartongerna till bilen och stuva in dem.

Hans fru Nathalie berättar att de i alla fall fått en riktig semester. I maj åkte de till Korsika, men vädret var dåligt med mycket regn.

Kanske är det där likheten finns. De mötte regnet på Korsika i maj – jag ska ha semester i ett Göteborg där vädret verkar tro att kalendern står på oktober.

I alla fall om man ser till regnmängden.