Trimbach Riesling – avrundat med trevlig syra

Etiketter

Alsace, alsacevin, vitt vin

Vill man dricka moget vin så finns två möjliga vägar. Antingen pungar man ut med rätt mycket under turen till Bolaget. Eller också så köper man ett par flaskor lagringsdugligt vin och lägger i källaren eller garderoben. Efter ett par år korkar man upp flaskorna och njuter av smaken.

Trimbach Riesling 2017 (150 kronor, vitt) funkar bra att lagra; det har tillräckligt med syra för att kunna ligga till sig ett år eller så. Men redan nu så känns det att vinet inte längre är helt ungt – årgången är ju 2017.

I lukten finns en trevlig mineralton. Lite som när man slår två stenar mot varandra, men där finns också fräsch fruktighet, lite päron och citron.

I munnen är det som om ett par års väntan har brutit udden av den skarpaste syran. Det är piggt, friskt och med en ganska behaglig syra som funkar särskilt bra till lite fetare mat. Vi drack en flaska till torskrygg med Sandefjordssås – en sås gjord på grädde och smör – och det var en kombo som fick mina smaklökar att ställa sig i glad givakt.

150 kronor är mer än vad i alla fall jag kan betala för ett vanligt fredagsvin. Men letar du efter ett festvin till en fiskrätt med fet sås – då kan verkligen Trimbach Riesling vara ett alternativ.

För ett par år sedan köpte jag en flaska Trimbach 2016 och lade i källarskrubben. Till den här middagen gick jag ner och hämtade upp en flaska – så när vi satt där vid bordet kunde vi jämföra de två årgångarna.

Och det var skillnad. Årgång 2016 hade mer av mineral och petroleum i lukten. När man tog en klunk så var känslan fylligare, det var liksom mer vin i munnen. Smaken av citron var fortfarande tydlig, men den hade blivit ännu lite mer avrundad.

Det här med att lagra vin för att kunna jämföra olika årgångar kräver lite tålamod, men faktiskt inte oceaner av pengar.

Fråga personalen på Systemet vilka viner som passar till lagring eller ladda ner Allt om Vins app där du kan smygkika när du går runt bland hyllorna med vin.

Men du behöver inte alls skaffa en dyr vinkyl för att lagra vin. Det räcker bra med en vanlig källarskrubb eller en garderob.

Det enda som händer om lagringen inte är optimal är att vinet mognar fortare – och det var väl just det som du ville…

Alsacevinet med längsta namnet: Dopff & Irion Cuvée René Dopff Riesling

Etiketter

Alsace, alsacevin, vitt vin

Ibland drar det lite i Alsace-tarmen. Man får helt enkelt lust att strunta i de där vanliga vardagarna – och istället åka runt till de små byarna med korsvirkeshus som är så gamla att de liksom lutar sig mot varandra. Som i Eguisheim eller i Turckheim eller i…

Ja, man får helt enkelt lust att åka till Alsace. Kanske dra iväg och äntligen uppleva en julmarknad i Colmar.

Men det där är just nu bara drömmar. Än så länge får jag nöja mig med en tur till Bolaget och en flaska alsacevin. Den här gången blev det en Dopff & Irion Cuvée René Dopff Riesling 2018. Trots det långa och krångliga namnet är det inget dyrt snobbvin, utan en vit standard-riesling för 99 kronor.

Det är ett kul vin att sitta och lukta på, för man får olika impulser nästan varje gång. Ibland är det lite päron och honung. Någon gång hittar jag örtkryddor och så plötsligt är det några små blommor som far förbi näsvingarna. Och som en basgång ligger en dov lukt som drar mot mineral.

I munnen är det en frisk men ganska balanserad smak av citrus och en liten uppstramande bitterhet på slutet som gör att vinet funkar bra till mat.

Men när jag tänker efter lite… Det kanske inte räcker med att köpa bara en flaska vin från Alsace. Jag kanske måste ta vägen förbi mataffären och handla surkål och korv och fläsk och lök och äpple… Så att jag kan testa hur den lilla bitterheten matchar en riktig choucroute garnie – och bota det där suget efter Alsace.

Biecher Riesling 2018 – trotjänare från Alsace

Etiketter

Alsace, alsacevin, vitt vin

Om man får tro vinjournalister så letar alla svenskar efter hantverksproducerat vin i små kvantiteter. Helst ska man hänga på låset och kasta sig över de första flaskorna när Bolaget släpper ett nytt vin.

Dessutom ska man ha en tjock plånbok och inte tveka att langa upp ett par hundralappar för den där flaskan som man tänker dela med sin partner på fredagskvällen…

Den som undrar över hur skribenterna tänker kan titta i senaste vintipsen i DN, som ändå är en hyfsat ”folklig” tidning. Av 20 viner finns det ett vin under den hundralapp som många har som maxgräns för vad ett vin får kosta.

Kära vinjournalister. Om man säger så här: ni har fel. De flesta vill ha ett ha ett hyfsat vin som skänker lite guldkant åt fredagskvällen när veckans vedermödor är förbi. Dessutom vill de flesta ha ett vin med en prislapp så att pengarna räcker också till lite mat på fredagskvällen.

Jag undrar om det är därför (det där med hantverksmässigt…) som vinerna från Jean Biecher ofta får ganska låga betyg av vinjournalisterna. Vinhuset är ett av de största i Alsace och producerar 16 miljoner liter vin per år.

Inte ett dugg småskaligt och hantverksmässigt och puttenuttigt. Däremot praktiskt för då kan företaget sälja ekologiska viner till priser som vanliga konsumenter har råd med.

Inte helt fel om du frågar mig.

Biecher Riesing 2018 (99 kronor, vitt, ekologiskt) är inget undantag. Det är ett vin i den stora mittfåran som inte skrämmer skiten ur varken katten eller moster Märta.

När man sticker ner näsan i glaset så möts man av ett piggt och fräscht vin med tydlig syra. Lite citrus, Granny smith och aningen exotiska frukter. Kanske en sked honung och en och annan blomma. I munnen är det fortfarande piggt och fräscht. En engelskspråkig recensent beskrev det som mature lemon (mogen citron), jag trycker att det är en ganska träffande beskrivning.

Smaken slutar med en liten, liten bitterhet som lovar gott för ett matvin. Jag tror Biecher Riesling skulle funka bra till ugnsbakad röding med citronsås.

Okej, dags för slutomdöme. Är det här vinet guds gåva till den vinintresserade konnässören? Nej, inte riktigt,

Men det är ett habilt vin till en helt vanlig fredagskväll.

Semester i Alsace – vin, byar & korsvirkeshus

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på en Alsaceresa, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Turckheim… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har hyfsad kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån anständig. Ofta börjar priserna på ca 6 – 7 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris. André Rieffel i Mittelbergheim gör vin som vi blev förälskade i härom året. Vill man ha ett större utbud kan man åka till de stora producenterna eller till kooperativen, till exempel i Turckheim.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell
Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

https://ibis.accorhotels.com/europe/index.en.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

I Alsace bytte vi hus med en familj i en liten by utanför Strasbourg. Där lärde vi känna en av grannarna och blev inbjudna till en grillkväll i trädgården. Riktigt lika öppet har det inte varit alla gånger, men vissa år har vi småpratat med grannarna över staketet och andra år har vi varit på gemensam cykelutflykt.

Ett tips är att byta med familjer som liknar din egen. Har du barn – byt med en barnfamilj så finns det oftast leksaker att upptäcka.

Direkt korkat är det däremot att som barnfamilj byta med ett antikvitetssamlande par i övre medelåldern. Då får man liksom ägna semestern åt att hålla små barnahänder ifrån alla antika prylar.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo. Dessutom är det helt andra prisnivåer än i de lyxiga platserna vid Medelhavet.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/

Större delen av den här texten har varit med på bloggen tidigare. Men jag kör den i år också – och hoppas att fler blir nyfikna på provinsen i Frankrikes nordöstra hörn.

 

Marne-Rhen – med kanalbåt genom Alsace

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vitt vin

Har du en stund över, så har jag ett anspråkslöst förslag. Sätt dig vid en dator – eller tv om du har en nyare modell – knappa in dig på urplay.se och leta upp serien Kanaler, båtar och kärlek.

Sök upp avsnittet om Marne-Rhen-kanalen. Lägg upp fötterna och luta dig tillbaka – och njut av ett mycket brittiskt program.

Det är de gamla skådespelarna Prunella Scales (mest känd som Basils fru i Fawlty Towers) och hennes man (på riktigt) Timothy West. De åker båt på kanaler i hela världen – och just i det här avsnittet åker de från Lorraine till Strasbourg i nordöstra Alsace.

Ibland är de lite knarriga, och jag skulle kanske inte rekommendera programmet till 20-åringen i familjen. Men själv njuter jag av deras lilla båtäventyr – när de kör genom en båttunnel, när de besöker borgen Haut-Barr och tömmer ett helt horn med Alsacevin för att härma hur biskoparna drack för 700 – 800 år sedan.

Efteråt fick de dricka kaffe för att piggna till och bli lämpliga som båtförare.

Eller när de gör en avstickare till byn Riquewihr och provar vin hos producenten Hugel. Dessutom blir de guidade genom byn av farfar Hugel och konstaterar att byn ser ut som om de klivit in i sagan om Hans och Greta. Men det är inga kulisser, bara en samling väl bevarade korsvirkeshus som har genomlevt både 30-åriga kriget och två världskrig.

De letar också upp krogen där Adolf Hitler åt en julmiddag något av de första åren på 1940-talet. Timothy West undrar hur det var att leva i en provins där man rätt som det är byter språk i skolan – bara för att området har bytt land. Bara så där byta mellan tyska och franska.

Men sanningen är att det är ännu krångligare. När vi var i Dambach-la-ville för några år sedan så pratade vi om de många språken med farmor i vinfamiljen Beck-Hartweg. Hon berättade att som barn pratade hon tre språk: tyska, franska och alsaçasisk dialekt, en tyska som ligger ganska nära schweizer-tyska. Allt för att både kunna prata med föräldrar, lärare och de andra barnen på gatan.

Prunella Scales och Timothy West avslutar resan i Strasbourg med att åka sopbåt. Turen går på floden Ill genom de gamla garvarkvarteren i Petite France. Det är korsvikeshus, det är små pittoreska torg och det är alldeles väldigt mycket Alsace.

Tycker du att det just nu är lite olägligt att sätta sig i bilen och köra ner till Alsace – så sätt dig vid tv:n istället och njut av Kanaler, båtar och kärlek.

Gustave Lorentz – snäll standard-Riesling

Etiketter

alsacevin, vinodling, vitt vin

Producenten Gustave Lorentz är en trotjänare från Alsace. Företaget har legat i byn Bergheim sedan 1836, och på Bolaget har deras Riesling sålts sedan 2003. Ofta har det varit trevliga och prisvärda viner, Riesling 2017 (99 kronor på Systemet, vitt) är inget undantag.

Det är en ganska ”snäll” Riesling med drag av päron och honung, citrus och något som drar mot persika. I Systemets beskrivning står det att vinet ska lukta ”gummi” – fan vet var de har hittat det luktspåret.

I munnen är det lättdrucket och med inbäddad syra som inte skrämmer moster Märta – om hon eller någon annan gäst skulle leta sig fram till dit matbord. Vi drack en flaska till röding med ugnsstekta rotsaker & örtolja. Och man kan säga att både mat och vin trivdes med sällskapet.

Det finns bara ett men – den förra årgången var mer lockande, så om du råkar ha ett par flaskor kvar längst in i garderoben är det bara att önska dig lycka när du vrider kapsylen av flaskan och lägger upp på tallriken.

Biecher Riesling – testa med ugnsstekta rotsaker

Etiketter

alsacevin, vitt vin

För några dagar sedan fick jag en titanskruv inskruvad i tandbenet. Det var inga konstigheter med det, själva ”operationen” gick snabbt och smärtfritt. Men jag tänkte ändå att jag skulle belöna mig själv efteråt, så när munnen började bli normal igen gjorde jag mig en riktigt god räksmörgås

Först därefter tittade jag på lappen som tandläkaren skickat med. Den var full med förmaningar om tandvård och kosthållning. Jag tyckte det lät hårt och skoningslöst: helst skulle man leva på yoghurt, välling och passerade grönsaker i ungefär en vecka. Sedan kunde man försiktigt börja äta potatismos och äggröra.

Tyckte inte att det var mat för mig – skulle jag leva på välling och potatisavkok så avled jag nog av tristess. Men jag anpassade mig så mycket att det blev fisk och mixade grönsaker i fem måltider. (Ja, det blev tråkigt.)

Den sista fiskmiddagen innehöll ett glas Biecher Riesling 2017 till maten. Och då började mat- och livsandarna återvända på riktigt.

Det är en avrundad Riesling med ganska mjuk syra, och aningen restsötma i smaken. Lite äpplen, citrus och mineral finns det också. Lukten drar mot en blommande fruktträdgård med nästan exotiska frukter.

Jag har inte testat, men jag tror att det här vinet går bra ihop med ugnsstekta rotsaker (den lilla restsötman funkar bra tillsammans med t ex morötter). Kanske en risotto därtill.

99 kronor får man betala på Bolaget. Och vinet är ekologiskt, tack för det.

Två intressanta minuter om Alsacevin

Etiketter

Alsace, alsacevin, vinodling

Är du sugen på Alsacevin så ska du leta efter årgångarna 2010 och 2013 – om du inte råkar ha en riktigt stor plånbok för då kan du kolla efter årgångarna närmast efter andra världskriget. Det här berättar Vinjournalen i artikeln Allt du vill veta om Alsaceviner på 2 minuter.

Där finns intressanta basfakta om Alsace och vinerna, maten och historien. Vill du veta mer så kan du klicka in dig på fler sidor om de olika druvsorterna.

Vinjournalen är Munskänkarnas tidning (klart läsvärd även som papperstidning). Nätupplagan saknar betalvägg, så det är bara att ta del av allt som finns där. Själv fastnar jag (såklart!) för kombinationen mat och vin. Där finns chèvre och fikon, smörstekt pilgrimsmussla och matidéer hämtade från pub-världen. Allt med förslag på drycker.

Vinjournalen är så långt från vinsnobbism man kan komma. Till den italienska omeletten frittata med grönsaker förslås en sydafrikansk pinotage för 69 kronor.

Tänk om andra tidningar kunde vara lika anspråkslösa. DN:s vinspalt – som jag läser på lördagarna – älskar att föreslå viner för 149 kronor. Det kanske kunde vara läge att börja skriva om viner som vanligt folk har råd med, även för den tidningen…

Bilden är hämtad från vinjournalen.se.

Vad är väl en flaska Biecher Pinot gris…

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Med druvan Pinot gris är lite som med Askungens bal på julafton. Du vet den där scenen när hon står och tänker på balen på slottet. Tänker att balen kan vara ”hemsk och trist och långtråkig – eller alldeles underbar”.

På samma sätt kan Pinot gris vara sötsliskig och platt och helt meningslöst. Men den kan också vara frisk och aromatisk och intensiv – alltså helt underbar.

Tricket ligger i att få upp syran i vinet så att den kan ge restsötman en match. Då, men bara då, blir det en kombo som ger alla de fina nyanserna en chans.  Biecher Pinot gris 2016 (99 kronor på Bolaget) kvalar precis in i kategorin ”tillräcklig syra i vinet”.

Det är ett trevligt vin att sitta och lukta på (ska man fortsätta Disney-associationerna så får det väl bli Tjuren Ferdinand den här gången). Toner av honung och melon blandas med en fruktighet som drar mot päron och grapefrukt. I munnen är det ett lättgillat vin som passar bra som pratvin en sommarkväll, men testa det gärna till mat utan hög syra. Inte minst asiatisk mat skulle kunna funka bra.

Men glöm det där med en grillad bit lax och syrlig citronsås; det tror jag blir platt fall för Pinot gris-vinet från Alsace.

Så var det bara en sak till att nämnda. Biecher Pinot gris är ekologiskt, liksom de flesta viner från den producenten. Tack för det.

Alsace – perfekt läge för Riesling

Etiketter

Alsace, alsacevin, vinodling, vitt vin

Alla som stuckit ner näsan i ett glas Riesling vet att det luktar äpple och päron. En del har kanske fått uppleva mineral och till och med petroleum. Men vet du hur jordmånen påverkar lukt och smak?

Lerjordar ger kraftiga viner, och skifferjordar skapar viner med rökighet. Om Riesling-stocken har vuxit i märgel så får det färdiga vinet toner av grapefrukt. Det här berättar Allt om Vin på sin hemsida (som tydligen numera är ett samarbete med Expressen). Har du inte upptäckt sajten är det kanske läge att göra det.

Artikeln ”Rieslingdruvan i Alsace – fyllig och fruktig” är en klart trevlig läsning för den som gillar vin och för den som tycker att Alsace är ett trevligt ställe på jorden.

Där berättas också varför Alsace är perfekt för Rieslingdruvan. Relativt svalt klimat med lite regn. Soliga, varma dagar och svala nätter – allt det här har provinsen i nordöstra Frankrike.

Dessutom är det ganska bra info för den som letar semestermål. Vem vill inte ha sol och värme på dagarna och nätter som är så pass svala att man slipper ligga och svettas i sängen?