Chateau de Seguin – en Bordeaux som kräver sin biff

Etiketter

,

I sommar blir det Bordeaux och franska västkusten. Vi har bokat en lägenhet norr om Girondeflodens mynning. Därifrån är det nära till alla berömda vinslotten på Médoc-halvön, man tar bara färjan över till Soulac och så ligger de där, alla berömdheterna.

Men jag har hört att det ska vara ganska snobbigt och dyrt att handla vin direkt av producenterna. Inte alls som i Alsace där det är mera ”Hej, hej, vad kul att ni kommer. Vill ni smaka på lite vin?”

Vi får väl se hur det blir, men om du har tips och tankar om vinprovning i Bordeaux, så får du gärna höra av dig – antingen som en kommentar eller i form av ett mejl. Jag är tacksam för input.

I väntan på sommar och semester har vi ”övat” lite. Knatade iväg till affären och handlade entrecote och märgben för att kunna  göra en riktig entrecote bordelaise. Och så en sväng till Bolaget för en flaska Chateau de Seguin 2015 (99 kronor).

Entrecote och rödvinssåsen funkade bra, men märg… Jag tror jag har bestämt mig för att det måste vara överskattat. Fattade inte tjusningen, om man säger så.

Vad det gäller vinet så var det som att hälsa på en kraftkarl. Stor näve, fast handlag, inte ett dugg fläskigt och fjäskigt. Här är det hederlighet och rak kommunikation som gäller.

Fruktigt, fylligt och med en strävhet som kräver sin biff – och gärna en potatisgratäng – för att bli en riktigt trevlig upplevelse vid matbordet. Men då kan man fullt ut uppskatta smakrikedomen och hintarna av fat och trä, svarta vinbär och frukt.

Men i samspel med grädde och biff blir det ett riktigt bra matvin.

Annonser

Entrecote bordelaise med rödvinssås & märg

Etiketter

, , , ,

Jag vet inte om du har tänkt på det, men människor pratar rätt ofta om det de inte är. Göran Person pratade om hur viktigt det är med ödmjukhet – medan andra beskrev andra honom som tämligen bufflig. Donal Trump twittrade för en tid sedan om sin stora stabilitet – man behöver kanske inte överkonsumera nyheter för att komma till en annan slutsats…

Men jag då, jag säger väl precis som det är? Jag har ju skrivit en hel del om Medelhavskost och mättande, långsamma kolhydrater – så när vi ska festa till det på fredagarna blir det väl ångad, osaltad torsk med en buljong på spenat…

Det var liksom just det. Lusten till en biff och till smakrika potatisgratänger och kraftigt rödvin försvinner inte så där av sig själv. Så ibland när jag handlar kommer jag hem med rejäla stycken entrecote, märgben och bordeauxvin.  (Ja, ett ensamt, litet paket sockerärtor fick också följa med i Ica-kassen, det är ju så nyttigt med grönsaker).

Hemma i köket gjorde jag entrecote bordelaise, alltså med rödvinssås och stekt benmärg.

Det här behövs till 4 personer:
800 g entrecote
olivolja och smör
salt & svartpeppar

1 liten morot
1 liten bit rotselleri
2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
1 – 2 tsk tomatpuré
3 dl rödvin, inte allt för strävt
3 dl kalv- eller oxbuljong, vatten + tärning eller fond
1 knippe timjan
½ tsk socker
2 tsk japansk soja

3 – 4 märgben
olja eller smör
salt & peppar

Gör så här:
Rödvinssåsen: Skala och fintärna morot, selleri, schalottenlök och vitlök. Fräs i olivolja tills löken blir lite glasig, Tryck ner tomatpuré och fräs den lite till. Krydda med salt & peppar. Häll i vin, buljong, soja och socker. Lägg i timjan och koka i ca 20 – 30 minuter tills en tredjedel har kokat bort. Smaka. Kanske behövs aningen mer socker, salt eller fond.

Märgben: Kör dem i ugnen i 150 grader, ca 5 minuter (så går det lättare att få ut märgen). Skär med en liten skalkniv runt märgen och tryck ut den med tummen. Skölj märgen och skiva den. Stek i olja eller smör. Krydda med lite salt & peppar.

Stekt entrecote-skivorna i smör och olivolja. Krydda med salt & svartpeppar.

Som frankofil och matintresserad finns det ett antal rätter man bara ska äta någon gång. Ostron är ett exempel, grodlår ett annat och entrecote med benmärg ett tredje.

Grodlår åt jag redan första gången jag tågluffade – skönt så jag slipper göra det igen. Ostron har jag ätit men utan att den stora förälskelsen drabbade mig. Ska jag vara ärlig tyckte jag mest det var en sladdrig klump som smakade ”fucking close to water”.

Men entrecoten då? Ja, vi kan väl säga så här: köttet var lika gott som vanligt. Rödvinssåsen klart lyckad, men benmärgen… Tja, det var en fet, dov smak. Vissa gillar den säkert, men jag blev inte förälskad.

Men det är kul att ha testat.

Tabbouleh med svarta bönor, matvete & halloumi

Etiketter

, , , ,

Tabbouleh är den libanesiska salladen med bulgur och massor av persilja. Här är bulgur utbytt mot härligt tuggigt matvete, och en burk svarta bönor får åka med för att ge en matigare sallad. Men salladen bygger fortfarande på smakbrytningen mellan den runda olivoljan och den vassare citronsaften.

Till salladen: stekt halloumi. Rund, nästan krämig smak och en trevlig sälta.

Nu är det inte mycket at tveka om. Nu kör vi!

Det här behövs till 3personer:
2 portioner matvete (1,5 dl)
2 dl buljong, vegetarisk eller kyckling
1 burk svara bönor, färdigkokt
2 schalottenlökar
½ gurka
250 g körsbärstomater
2 knippen slätbladig persilja
salt & svartpeppar
0,5 dl olivolja
knappt 0,4 dl pressad citron
ev 0,25 dl vatten

300 g halloumi
olivolja

Gör så här:
Koka matvetet efter anvisningar på paketet, men ta buljong istället för vatten så blir det mer smak. Skala och finhacka schalottenlöken. Fintärna gurka och tomater. Skölj den svarta bönorna. Lägg upp allt i en skål, salta & peppra. Blanda dressingen, smaka dig fram så det blir den goda smakbrytningen. Häll över salladen och blanda runt.

Skiva halloumin ganska tunt. Stek skivorna i olivolja. Obs hög värme och kort tid, annars blir osten trist och gnisslar när man äter den.

Har du märkt förändringen, ljuset som börjar komma tillbaka? Det är inte direkt vårlikt med blommande krokus i trädgården. Men det har faktiskt blivit lite, lite ljusare ute. Skönt.

Musselsoppa Moules marinières – lättaste receptet

Etiketter

, , , , ,

”Det är inte svårare att göra moules marinières än att steka falukorv”, brukar matintresserade besserwissrar säga med ett förmanande finger uppe i luften.

Nävisst, brukar jag tänka. Det är bara det där med musslorna. Man ska hålla rätt på om musslorna är levande, om de sluter sig innan tillagningen och om de öppnar sig under koket – annars kan man bli lätt matförgiftad och dålig i magen…

Allt det där slipper man med förkokta, frysta musslor. Äntligen är den här musselsoppan lika lätt som att steka falukorv. På riktigt.

Testa själv! Risken att du blir besviken är ganska liten, men det klart du ska nog gilla musslor…

Det här behövs till 4 personer (förrätt), 2 personer (huvudrätt):
2 pkt (à 450 g) förkokta, frysta blåmusslor, tinade (obs spara spadet)
6 schalottenlökar
olivolja
2 vitlöksklyftor, skalade
lite salt & svartpeppar
spadet från musslorna
3 dl crème fraiche, 34 %
3 dl torrt vitt vin
lite hummerfond på flaska, kanske ½ tsk
1 bunt bladpersilja, bara de strimlade bladen

Gör så här:
Tina musslorna. Skala och hacka schalottenlöken. Ta en stor gryta. Fräs löken glansig i olivolja. Salta, peppra och pressa ner vitlöken. Häll i musselspadet, vin och crème fraiche. Droppa i hummerfond tills du får en smak du gillar. Koka 8 – 10 minuter tills löken är helt genomkokt.

Häll i strimlad persilja och musslorna. Koka ytterligare 3 – 4 minuter. Vänd försiktigt runt musslorna någon gång så alla skaldjuren får kontakt med den goda soppan.

Svårare än så var det inte. Men kolla när du äter så ingen mussla är helt stängd; i så fall slänger man den.

Efter tiden vid spisen kommer det trevligaste. Häll upp soppan i tallrikar och ett gott vin i glasen. Ta kanske en bit surdegsbaguette därtill.

Om du vill kan du äta musselsoppan på franska. Då tar du ett helt musselskal och använder som pincett när de andra musslorna ska tas loss. Ett halvt skal kan du använda som ”sked” för att få upp spadet.

Kul och lite rustikt. Ungefär som att käka kycklingben med fingrarna.

Caesarsallad med kalkon, tomat & blandade bönor

Etiketter

, , , ,

Trött på helgdagarnas tunga mat och den där förbannade asken med Aladdin där översta lagret chokladpraliner aldrig tar slut?

Bara lugn. Knata iväg till mataffären, handla lite kalkonfilé och grönsaker. Röj runt i köket en stund och sätt sedan tänderna i en smakrik sallad med smakinfluenser från Medelhavet – även om den klassiska caesarsalladen en gång skapades i Mexiko av en italiensk-amerikansk kock.

Här har den blivit förstärkt med både tomater och blandade bönor. Och så har jag gjort dressingen mer som en aioli. Då blir det mycket lättare och man slipper oroa sig för att majonnäsen skär sig.

Det här behövs till 3 personer:
350 g kalkonfilé eller kycklingfilé
½ huvud romansallad
½ pkt bacon
3 tjocka skivor surdegsbröd
300 g körsbärstomater
1 pkt blandade bönor (om man vill)
1 dryg dl hyvlad parmesan

Caesardressing
1 bit vitt bröd (stor som en valnöt)
1 msk vatten
1 msk pressad citron
2 tsk fransk senap
4 sardellfiléer
½ dl riven parmesan
1 äggula
½ vitlöksklyfta, skalad
1,25 dl olja, mycket neutral rapsolja & lite olivolja
svartpeppar & kanske lite salt
1 – 2 msk vatten

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Bryn kalkonfilén i olivolja. Salta och peppra. Lägg köttet i en oljad ugnsform och kör i ugnen tills det är helt genomstekt, ca 73 grader. Det tar ca 30 minuter.

Caesardressing. Lägg en bit vitt bröd i vatten och låt det suga upp vätskan. Hacka sardellfiléer och riv osten. Lägg bröd, sardeller, citronsaft, riven parmesan, senap och parmesan i en mixer. Knäck i 1 äggula och pressa i vitlöken. Sätt mixern på medelhastighet. Häll i oljan, först bara droppvis, sedan i en tunn stråle. Tunna dressingen med 1 – 2 msk vatten. Justera smaken med svartpeppar och aningen salt.

Skölj och skär sallad i mindre bitar. Dela tomaterna. Skär brödet i kuber som stora sockerbitar. Skölj de blandade bönorna. Strimla bacon.

Stek bacon i en stekpanna. Ta upp och låt det rinna av. Häll i lite olivolja och stek brödkrutongerna.

Skär kalkonfilén i skivor. Lägg upp allt på ett fat.

Är du skeptisk till de blandade bönorna är det bara att utesluta dem. Själv tyckte jag de funkade bra till caesardressingen, men vill man ha högre smak så marinerar man dem i olja, pressad citron och kanske chili – plus salt & svartpeppar såklart.

Muscadet Sèvre et Maine – ett vin för sommarlängtan

Etiketter

Tänk dig en varm sommardag i Bohuslän. Du köper med dig lite färska räkor och fiskhandlarens egen aioli och så går du ut på en klipphäll och dukar upp en liten picknick.

Skalar en räka, doppar den direkt i plastbyttan med aioli och stoppar den njutningsfullt i munnen. Du vänder dig om, letar fram flaskan med vitt vin och häller upp i ett par gamla glas.

Just där funkar en flaska Sèvre et Maines fantastiskt bra. Det är liksom det ultimata skaldjursvinet. Inte för ostron och vita dukar och kristallglas, men för de skaldjur man äter med fingrarna och när man torkar av fingrarna med vanligt hushållspapper.

Det är inget stort vin, men det är piggt med lukt av citrus, äpplen och päron. Smaken är ung och frisk, men syran är ganska nedtonad så den skrämmer inte iväg den stackars räkan som har letat sig in i din mun.

Nu hade vi inte räkor i munnen när vi delade på en flaska av vinet från Loiredalens mynning. Vi käkade Moules gratinées – gratinerade musslor & pommes frites. Men det var lika opretentiöst som räkor på en klipphäll och vi åt med händerna.

Och vi kom att tänka på räkor vid strandkanten och musslor i Frankrike. Det blev en påminnelse om att sommaren kommer även om det just nu är mörkt, grått och kallt.

En inte oväsentlig sak efter julklappsinköpen: Gadais Muscadet Sèvre et Maine 2016 har ett ganska hyfsat pris. 84 kronor på Bolaget, inte helt fel i den magraste av månader.

Veckomeny – Medelhavskost när du är snäll mot dig själv XIV

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Är du snäll mot dig själv? Eller rusar du runt i livet och hinner tänka ungefär lika mycket som strumporna när de roterar i torktumlaren?

Jag kom att tänka på det här på nyårsafton. På festen uppmanades alla att skriva ner vad de ville göra under det kommande året.

Naturligtvis skrev jag ’Vinskörd’, även om det nog blir på en svensk vingård och inte den där resan jag brukar drömma om. Du vet Medelhavet i september…

Jag plitade ner ’Bastu’ eftersom jag är en vinterfrysande bastuälskare, som nästan aldrig kryper in i det heta lilla rummet. Nästa punkt blev ’Good enough’. Man kan inte slå världsrekord varje gång, varken när det gäller jobbprestationer, häckklippning eller (surprise) matlagning.

Men så funderade jag en stund till… Och tänkte att det egentligen handlar om att vara snäll mot sig själv. Man måste ge sig själv tid att göra allt det där man aldrig hinner. Sitta på café och sörpla en espresso samtidigt som man läser en bra bok. Eller vika några timmar för romerskt bad med både den heta bastun, den fuktiga bastun och den lilla iskalla poolen på slutet.

Så till sist skrev jag upp ’Snäll mot mig själv’. I det ingår att göra de saker man vill (städa kan man faktiskt göra någon annan gång) men också att gå och träna någon gång och att äta hyfsat nyttig mat.

Kanske handlar det egentligen om att faktiskt leva i nuet.

Okej, jag tar frågan en gång till: Är du snäll mot dig själv – eller är det dags att börja med det nu?

Torsdag: Soupe au pistou
På östra sidan av Menton heter det pesto, men i Provence kallas basilikaröran för pistou. Här får den sätta smaken på en fräsch och vårlik soppa.

Fredag: Ugnsbakad röding med citronsås
Röding är som lax, men fastare i köttet och mindre fet i smaken. Hittar du några filéer så köp dem – och pigga gärna upp dem med citronsåsen.

Lördag: Krämig linguine med musslor, räkor, crème fraiche & vin
Vi åt den här pastasåsen för några veckor sedan och blev genast fast. Till och med hustrun godkände skaldjuren – trots att hon inte gillar musslor.

Söndag: Auberginegratäng
Fyllig gratäng med aubergine, mozzarella och tomatsås. Det är en av mina absoluta favoriträtter. Gott när som helst, men kanske allra mest när det är kallt ute och man tar fram den rykande varma gratängen ur ugnen.

Måndag: Len blomkålssoppa med currystekta kikärtor
Blomkål ger en mild och faktiskt fyllig bas. Currystekta kikärtor ger en smakskjuts till den milda soppan.

Tisdag: Torskrygg med marinerade bönor & caesardressing
Har du börjat jobba och ser framför dig en oändlig rad av veckor som inte bryts förrän på Skärtorsdagen? Då är du värd något gott – som marinerade bönor med torskrygg och caesardressing.

Onsdag: Pasta med stekt blomkål, wokad broccoli & broccolicrème
Slentriankoka inte grönsaker. Stek dem, mixa dem eller hitta på något annat, så lockas smaken fram. Fullkornpasta för den renläriga.

Mangosorbet med granatäpple & glass eller risgrynsgröt

Etiketter

Skulle du ha en skvätt risgrynsgröt kvar efter jul, så har jag ett anspråkslöst förslag: gör en mangosorbet och servera den med risgrynsgröt. Om kylskåpet är tomt på julgröt så går det lika bra med vaniljglass, jag lovar.

I bägge fallen blir det en fräsch och ganska fruktsyrlig efterrätt – där glass eller gröt bryter udden av den skarpaste syran, ungefär det jobb som glassen gör med jordgubbarna på midsommar.

Dessutom är det nästan löjligt enkelt att göra mangosorbet. Man lägger fryst mango i mixern och kör tills det blir sorbet. Lättare kan det inte bli.

Det här behövs till 4 personer:
1 pkt fryst mango, 250 g
¾ granatäpple
ca 1,5 dl risgrynsgröt eller 4 kulor vaniljglass
drygt 1 tsk florsocker

Gör så här:
Kör fryst mango i en mixer tills det blir sorbetkonsistens. Peta ut kärnorna ur granatäpplet.

Lägg upp 2 kulor mangosorbet och 1 kula risgrynsgröt eller glass per person. (Använd två  matskedar och forma avlånga ”kulor”). Strö granatäpplekärnor över. Toppa med florsocker. (Lägg florsockret i en tesil och skaka försiktigt, så blir det en ”snömatta”.)

Pilla ut kärnorna från granatäpple är inte världens enklaste syssla. Förra gången jag hade ett recept med de små fruktkärnorna skrev jag att köket såg ut ungefär som om Homer Simpson hade pryat som slaktare. Men då fick jag ett råd av Joel, en vänlig läsare som hörde min klagan.

Han skrev: ” Skär av toppen, lägg sedan ett lodrätt snitt längs alla ”utbuktningar” på fruktens sidor. En helt rund frukt vill du inte ha utan ovanifrån bör den se ut som en stjärna med mjuka kanter.

När du skurit av toppen och lagt snitt längs sidorna ska det bara vara att bryta upp den i klyftor precis som med en skalad apelsin. Sen kan du plocka loss kärnorna med händerna, de ska bara ramla av.

Finns säkert andra sätt men detta funkar bra för mig.”

Nu har jag provat. Och det funkar! Tack Joel.

Nyårsmeny 2017 – Skumpa till förrätt, dessert & kanske till rödspättan

Etiketter

, , , , , ,

Nyår, då det ska vara fint och festligt. Gott vin i glasen och inte alltför krånglig mat. Mycket festligare än med skumpa blir det inte, därför kommer här ett förslag där bubbel ingår både i förrätten och i desserten. Huvudrättens sås kan man också göra på skumpa, om man vill lyxa till det.

Men lyd en ganska vanlig mans råd: häll inte riktig Champagne i maten. Mycket få människor kan känna skillnad på en sås gjord på Champagne och en sås där en slatt bra Cava eller Crémant slunkit ner i såskastrullen.

Börja firandet med en drink – Skumpa såklart! – och lite tilltugg. Testa gärna små tarte med balsamicokokt rödlök & chèvre. Gott & festligt. Och enkelt om man gör mini-tarten på färdig smördeg.

Till förrätt blir det Créme Ninon, en soppa på gröna ärter och créme fraiche. Precis innan serveringen häller man i lite skumpa – och bär in tallrikarna med skummande soppa till gästerna.

Huvudrätten finns ännu så länge bara i mitt huvud. Jag har aldrig lagat den här variantenen  – det blir så jäkla jobbigt och dyrt (!) om man som matbloggare ska laga maten en extra gång innan… Men jag antyder ändå hur jag tänker.

Ta rödspättafiléer, krydda och bred lite tomatpesto på varje filé. Rulla sedan in dem i serranoskinka eller parmaskinka. I receptet rödspätta med serranoskinka ingår en basilika-smörsås. Det är inget fel på den såsen, men nu var det ju bubbel vi ville ha.

Jag skulle nog testa att göra en fisksås där fet créme fraiche och skumpa/vitt torrt vin får koka ihop och smaksätts med lite hummerfond (om du inte har egen skaldjursfond). Kanske också aningen fransk senap.

Till maten funkar den franska potatiskakan pommes Anna eller gratinerade toppar med potatismos.

Efterrätten citronsorbet & Crèmant d’Alsace är nästan löjligt enkel. Ta en god sorbet, rulla upp en stor kula och lägg i ett glas. Häll över lite mousserande vin. Klart! Och det behöver såklart inte vara Alsacevin, det funkar väldigt bra även med annat bubbel.

Det här var mina råd och funderingar inför nyår. Men det bästa rådet kommer nog från Winston Churchill: Champagne ska vara kall, torr och gratis!

Krämig linguine med musslor, räkor, crème fraiche & vin

Etiketter

, ,

Vad är det som är krämigt och lent, med pigga toner av vin och fylliga smaker av musslor och räkor?

Rätt svar: Krämig linguine med musslor, räkor, crème fraiche & vin (naturligtvis).

Pastan gifter sig fint med moules marinières-influensen. Dessutom är det enkel och snabb mat om man använder färdigkokta musslor.

Som gjort för en dag där det ska vara lite lyxigt, utan att ta oceaner av tid. Kanske en fredag. Kanske en dag under julledigheteten när tanken på ännu mer julmat får dig att vilja slänga allt som finns i kylskåpet och kräva att regeringen förbjuder julskinka fram till 2030, minst.

Det här behövs till 3 personer:
1 pkt (450 g) färdigkokta, frysta blåmusslor (obs släng inte spadet!)
175 g skalade räkor, 500 g oskalade
2 schalottenlökar
peppar & lite salt
2 vitlöksklyftor, skalade
1 dl torrt vitt vin
1 dl crème fraiche, 34 %
spadet från de frysta musslorna
1 knippe slätbladig persilja, hackad

300 g linguine eller annan pasta

Gör så här:
Tina musslorna (och räkorna om du använder frysta). Skala räkorna, skala och hacka schalottenlök. Fräs löken glansig i olja ca 5 minuter. På med peppar och lite salt (tänka på att räkorna är rejält salt). I med vin, crème fraiche och spadet från de kokta musslorna. Pressa i vitlöken. Koka i 5 minuter. I med hackad persilja, koka ett par minuter. Lägg i musslor och räkor, låt allt bli varmt.

Koka pastan.

Hustrun hade lite underliga matvanor när hon var barn och ung. Kanelbullar tog hon upp mängder av från frysen och värmde på ett element. Musslor kastade hon sig över, öppnade konservburkar och åt dem direkt från burken.

Efter den dieten vägrar hon musslor. Men kanelbullesuget tycks aldrig gå över.

För mig har det inneburit en lite enahanda vardag. Ständiga frågor om jag vill ha en bulle. Men varje gång jag föreslår något med musslor så skruvar hon på sig besvärat – och så slutar det med att vi äter rödspätta eller räkor till middag.

Men nu har jag kommit på knepet. Jag gömmer liksom musslorna bland allt det andra goda, som i den här rätten och i gratinerade musslor & pommes frites.

Psst. Säg inget till henne.