Etiketter

, ,

På Restaurant Waegell i Nothalten, Alsace samlas byborna för att äta middag en söndagskväll i början av sommaren. Vid ett långbord sitter ett släktkalas med småbarn som ivrigt rusar runt i lokalen. Ett par ungdomar kommer och käkar upp veckans förtjänst på sommarjobbet. Och så sitter där två svenska turister – med anknytning till den blogg du just nu läser – som tänker att den här typiskt alsassiska krogen måste testas.

Ute på terrassen glöder elden från gamla vinstockar, där grillas köttet som matgästerna beställer. Inne i matsalen dominerar den tunga inredning i massivt trä som Alsace har kvar efter sin långa tyska historia.

Men det ovanligaste med restauranten är åldern, alltså på dem som driver den. Det är herr och fru Waegell. Hon 75, han något äldre och böjdare.

När gästerna ropar sina beställningar till kvinnan, så vaggar hon fram på ledbrutna ben och muttrar efter varje gång ”Ja, ja, ich komme” (Ja, ja, jag kommer) – även om hon pratar franska med gästerna.

Så småningom kommer maten på bordet. Välsmakande anka med gräddsås och pommes frites. Och när efterrätten anländer är jag helt såld på det här stället: äppelsorbet med calvados och mynta.

Klart man lagar den rätten när man kommer hem.

Det här behövs till 4 personer:
2 dl äppelmust
1 dl socker
2 klyftor citron
3 ganska små gröna äpplen, Granny Smith
6 – 8 cl calvados
en liten bunt myntablad

Gör så här:
Koka upp äppelmust och socker så att sockret löser sig. Skölj äpplena, skär i klyftor och kärna ur dem. Riv äppelklyftorna och pressa över citron. Blanda äpplen och sockerlag. Ställ in i frysen i 4 – 5 timmar. Rör varje halvtimme, så inte allt fryser till en enda klump.

Vid serveringen: Lägg upp en stor kula sorbet till varje person. Strö över lite strimlad mynta och garnera med några myntablad. Häll på lite calvados.

Okej, det är bara att erkänna. När det gäller den här desserten så lyckades jag med smaken – det blev gott – men utseendet blev inte särskilt lyckat. Utan glasögon kunde man ta maten för en risotto med gröna inslag.

Slutsats: bryr du dig om smaken kan du göra just så här. Vill du äta med ögonen ska du nog tänka om – kanske ha mer sockerlag, använda lite gelatin, koka sönder en del av äpplena till mos…

Jag får nog återkomma med ett recept som även ser bra ut. Då lovar jag att skicka med ett foto också.

Annonser