Taggar

puychéric

Det är lika bra att erkänna det på en gång: jag avskyr vinter och kyla, regn och mörker. Du vet så där som det ser ut i Sverige under de flesta av årets månader.

Kanske är det därför som jag gillar rosévin. Just för att det bär med sig ett löfte om sommar och solvarma stenar och ljumma kvällar. Allt det där jag längtar efter under nästan hela året.

Så när rosésäsongen startar i april knatar jag snabbt iväg till Bolaget och får med mig ett par flaskor hem. Sedan sitter jag där – lätt huttrande – och sippar på vinet. Och drömmer mig bort till Frankrike.

Senaste vinet att drömma sig bort med var en Puychéric 2015 (69 kronor på Systemet). Det är en bra sommarrosé; fräsch och inbjudande med en nästan blyg lukt av smultron och blommande sommaräng. Klart matorienterat med hyfsad syra och bara en hint av smultron i smaken. Precis när man sväljer finns en liten, liten bitterhet som liksom säger: nu är det läge för mat.

I vårt fall var det sallad med torskrygg och mild aioli-dressing (snart på en blogg nära dig). Det här var sällskap som gillade varandra. Både maten och vinet trivdes.

Och jag, när jag satt där och åt så längtade jag efter varm sommar och lediga dagar, Nu är det bara ett par veckor kvar innan vi åker till La Ciotat, ett par mil öster om Marseille. Men där får det nog bli en flaska rosé från Provence. Puychéric kommer ju från grannregionen, Languedoc, på andra siden Rhône-deltat.