Taggar

, , , ,

sallad m jordärtskockor

Visserligen är vår hund, Pontus, det hungrigaste som har kommit innanför dörrarna till köket. Men det är inte han som valt bakgrunden till bilden. Det råkade bara bli en helt ny torkhandduk som jag tyckte kunde få vara med på bild.

Men jag och Pontus har varit ute i den gigantiska radhusträdgården (stor som ett större frimärke ungefär) och tränat apport. Han tycker det är lika roligt varje gång man kastar iväg tygbenet – och så får han en bit Frolic för besväret.

Själv gick jag in och gjorde en sallad. Det fick bli en ljummen sallad med ugnsbakade jordärtskockor. Visserligen är det vår – men värmen dröjer.

Det här behövs till 3 personer:
500 g jordärtskocka
olja
1 röd paprika
1 schalottenlök
250 g champinjoner
½ påse blandad sallad, t ex Provencalsk
1 litet rött äpple
75 g vällagrad ost, t ex Prästost

Dressing
5 – 6 msk kallpressad rapsolja
2 – 3 msk äppelcidervinäger
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala jordärtskockorna och skär dem i bitar, som feta pommes frites ungefär. Lägg dem i en oljad ugnsform, salta & peppra och kör dem i ugnen tills de är genombakade och fått lite färg. Tar kanske 10 – 15 minuter.

Kärna ur paprikan och skär i breda strimlor. Woka den i olja till bitarna fortfarande är al dente. Salta & peppra.

Skölj svampen och skiva den tunt. Skala löken och finhacka den. Tärna osten. Kärna ur äpplet och skär i fina tärningar. Blanda dressingen och lägg i äppeltärningarna så de inte mörknar.

Lägg upp allt på ett fat. Börja med den blandade salladen, varva sedan på ett sätt du tycker blir snyggt. Häll äppel-dressingen överst och kör ett par varv med svartpepparkvarnen.

Historien om Pontus matvanor kan göras nästan hur lång som helst. Men den dyraste matrekordet slog han nog för två år sedan. Vi hade några hantverkare hemma som lade om taket. När de käkade lunch satt de i vår gigantiska trädgård (frimärket du vet) – och mitt på bordet lämnade de kvar en tub med böcklingpastej. Det skulle de inte ha gjort.

Jag fick se Pontus med tuben i munnen. Då hade han käkat upp nästan hela tuben – inte bara böcklingpastejen utan hela tuben med metall och allt. Det blev två turer till djursjukhuset – och en räkning på 10 000 kronor.

I det läget var vi väldigt glada att vi hade en hundförsäkring, som tog ner priset till en femtedel.

Men vi funderar på ett nytt inslag när man ska välja hantverkare. Förutom pris och kvalitet och alla normala frågor… så kanske man borde ta reda på om de äter böcklingpastej – i så fall är det läge att välja någon annan.