Etiketter

guigal chateauneuf

I november skrev jag om min ”önskelista” inför julen. Jag önskade lite av de där vinerna man är nyfiken på, men inte tycker sig ha råd att köpa. Framför allt Chateauneuf-du-Pape.

Det var ett smart sätt att ordna en önskelista, så framgångsrik har jag inte varit sedan jag plitade ner ”HOCKEY-KLUBBA” med tryckbokstäver på Tomtens lista för en halv livstid sedan.

I julas fick jag nämligen två flaskor av de dyra dropparna från södra Rhone-dalen – och i helgen var det äntligen dags att öppna en av flaskorna. Det blev Guigal Chateauneuf-du-Pape 2007. På Bolaget får man punga ut med 319 kronor för en flaska.

Det är ett klart sniffvänligt vin. Man trycker ner näsan: känner läder och mogen frukt. Trycker ner näsan och känner lite björnbär. Längre kommer man inte för då är samtalet med de andra runt bordet redan livligt.

Nya gummidäck, tycker någon att det luktar. Nästan jordgubb, föreslår någon annan. Själv fortsätter man att lukta – och tillslut känner man sig nästan som om man var mitt i en fruktodling. Det luktar med andra ord mycket. Och det luktar gott.

Inte heller i munnen blir man besviken på vinet. Det är en mogen smakexplosion där strävhet och frukttoner balanserar varandra – och just den balansen är vinets stora njutning. Men nu blir det inte så mycket mer prat om vinet. En massa Oxrulader med bacon och björnbär sitter liksom i vägen för talorganet, men det gör inte så mycket. Man äter och njuter.

Slutsatser:
1. Vinet gav mersmak.
2. Jag ska fortsätta med önskelistor på bloggen.
3. Kostar ett vin 319 kronor är det helt okej om någon annan betalar.

Annonser