Taggar

Vad gör man om man är amerikan och intresserad av Frankrike, litteratur och mat. Och dessutom har lite skrivklåda?

Kombinerar alla olika intressen och skriver en bok om författare som äter fransk mat, såklart. Det är precis vad Suzanne Rogriguez-Hunter har gjort i Kulinarisk njutning med en förlorad generation.

Boken handlar om det unga amerikanska avantgardet som drog till Paris i början av förra seklet. Där deppade de över den galna värld som just sett en generation unga dö i Flanderns skyttegravar. Där körde de snabba bilar och upptäckte den moderna konsten. Där skrev de och målade och drack sig fulla – och där åt de!

Suzanne Rodriguez-Hunder kombinerar anekdoter med kulturhistoria och livsöden. Hon berättar den osannolika historien när Picasso upptäckte den föraktade målaren Rousseau. Picasso bjöd in ”alla” till en fest i sin stora ateljé. Lät flickvännen laga mat och fixade en tron till Henri Rousseau. Det var en fåtölj vid kortänden av bordet där den gamle naivisten skulle få all den hyllning han tidigare förvägrats.

Men festen började på en bar med aperitif, många aperitif. Därefter gick de loss på 50 flaskor vin som Picasso skaffat. Och så gick det som det gör om man dricker för mycket. Det blev ett jävla liv.

Apollinaire fick ta hand om sin knöfulla älskarinna. En för mig okänd André Salmon började slåss. Braque och Picasso fick skydda den gamle Rousseau, som mest vill spela på sin fiol…

Det är en läsvärd bok, bara för anekdoterna. Men så finns det recept till de olika händelserna. På festen bjöd Picasso på paellan Ris à la Valenciennes och efterrättspajen Tartes de Confiture. James Joyce käkade Salade Aixoise när han mötte sin blivande kärlek Sylvia Beach.

Nu är det inte så stor chans att hitta boken i en bokhandel. Den gavs ut 1996 och finns inte ens kvar på nätbokhandlarna. Men skulle du snubbla över den på ett antikvariat, så köp den.

Annars får du göra som jag – låna den av en arbetskamrat. Men frågan är om ägaren ens kommer ihåg boken. Det var mer än två år sedan jag lånade den…