Etiketter

eins zwei dry

Tyskt vin har länge varit ungefär lika hett eftertraktat som axelvaddar och hockeyfrilla – alltså något som helst vill slippa. Förmodligen är det minnet av någon ungdomsfest med Liebfraumilch som spökar.

Ändå gör Tyskland allt torrare viner och numer också hyfsat rött vin på den druva som kallas Spätburgunder, i övriga världen heter den Pinot Noir.

Vi beslöt oss för att testa lite torr, tysk Riesling och kånkade hem ett par flaskor från Bolaget. Det var Leitz Eins Zwei Dry 2012 från Rheingau och Ruppertsberger Nussbien 2012 från Pfalz.

Låt mig säga det på en gång: Ruppersberger ska i framtiden inte finnas i min Systempåse. Det trevligaste med vinet var en sympatisk päronlukt. I övrigt fanns det en påtaglig restsötma som inte alls möttes av tillräcklig syra. Vinet blev platt, tråkigt och inte värd sitt pris på 69 kronor.

Eins Zwei Dry var något helt annat. Redan lukten var mycket fräschare. Syra, lite tropiska frukter och något som kallas för mineral. Det luktade gott och det luktade Riesling. Och inte blev man besviken när vinet kom i munnen. Friskt och fruktigt, trevlig och tydlig Riesling-syra. Tyvärr var det också lite dyrare. 99 kronor vill Bolaget ha för att släppa ifrån sig en flaska.

När jag dricker den här typen av vinet blir jag hungrig, jag tror det är syran som leder mig till matbordet. Vi käkade ugnstekt lax med senaps- och citronkryddad crème fraiche. Det var ett sällskap som Leitzen gillade. Men någonting i vinet får mig att tänka på ljummen kycklingsallad en försommardag på uteplatsen.

Kanske är det bara drömmar om sommaren som förleder mina tankar… Jag får väl göra ett försök om ett par månader och se om de håller.

Annonser