Etiketter

, ,

ugnsbakad fläskkarré m svarta linser

Just när vi stoppar in fläskkarrén i ugnen börjar stormen Sven med några försiktiga vindpustar. När vi några timmar senare sitter och äter är världen vit. Marken är täckt av snö och snöstormen piskar fram genom luften.

Det känns som en lämplig inramning. Ugnsbakad fläskkarré är kryddigt, mustigt och gott. Det är vintermat, sådan mat som gör att man blir varm, mätt och lycklig över att få vara inomhus.

Det här behövs till 4 personer:
ca 1 kg fläskkarré med ben
1 – 2 gula lökar, skalade och hackade
3 vitlöksklyftor, skalade och hackade
smör & olja
salt & svartpeppar
3 kvistar rosmarin
2 dl torrt vitt vin

Svarta liner
2 dl svarta linser, t ex Belugalinser
salt
2 vitlöksklyftor, skalade
1 lagerblad
2 kvistar rosmarin

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn fläskkarrén i smör & olja i en stekpanna eller stekgryta. Krydda ganska ordenligt med salt & svartpeppar.

Fräs lök och vitlök glansigt i en kastrull med olja. Häll i vinet, lägg i rosmarinkvistarna. Koka bort alkoholen. Det är smaken och syran man vill åt – inte procenten.

Lägg köttet i en ugnsform med höga kanter eller i en stekgryta som tål ugnsvärme. Häll på vin, lök och rosmarin. Sätt in i ugnen i ca 1,5 – 2 timmar. Vänd fläskkarrén varje halvtimme, så den får fin stekyta runt om utan att bli bränd. Ta ut köttet när det har nått 73 – 74 grader.

Koka linserna enligt anvisningar på förpackningen, men lägg ner vitlök, lagerblad och rosmarinkvistar i linskastrullen.

Häll av kokvattnet och lägg ner linserna i ugnsformen. Låt dem koka/steka med de sista 15 minuterna.

Vi åt fläskkarrén med linser och bröd. Men jag tror att Ugnsrostad rosmarinpotatis skulle bli ett utmärkt tillbehör.

Ljusen på matbordet var tända och hustrun berömde min matlagning. Vi kurade ihop oss inomhus medan vinterstormen rasade utanför.

Den bilden är sann. Men den har ett tillägg: vår bil skulle köras till närmaste bilverkstad 2 kilometer bort. Så när jag klappat mig på magen efter maten sa jag till hunden:

– Kom, vi ska ut på promenad Pontus!

Han tittade oförstående på mig, men följde ändå med. Bilturen var okej tyckte han, men det gällde inte vandringen tillbaka när vi hukade för nordanvinden som lyckade blåsa så mycket snö i ögonen att det var svårt att se.

Man kan säga att jag och Pontus var ganska överens om vad vi tyckte om kvällspromenaden…

Annonser