Etiketter

, ,

trimbach

Har du någonsin varit med om att du sitter på en restaurant i ett varmt land. Det är kväll, ni har badat på dagen och så sitter ni där i skymningen. Ni tittar igenom menyn, beställer och så kommer vinet in.

Ni skålar, tar en sipp. Nickar gillande och säger till varandra:

– Vilket gott vin! Vi köper med oss ett par flaskor hem.

Väl hemma, så ska ni återuppleva lite av semestern. Ni lagar mat från semesterlandet. Ni korkar upp vinflaskan. Skålar, tar en sipp.

Och – det är inte alls samma sak. Visst, det är ungefär samma syra, samma sötma och samma strävhet. Men det är ett helt annat vin, för magin är borta. Det är bara ett vanligt vin, ett sådant där som man rycker med sig från Bolaget en snabb fredagseftermiddag.

Det här handlar om hur  smakupplevelsen styrs av miljö och förväntningar. Tror man att något ska vara gott, så smakar det gott – eller också är förväntningarna alldeles för höga…

I helgen testade vi äntligen Trimbach Riesling 2010, 119 kronor på Bolaget. Det är ett vin som ständigt får fyndstämpel av vinprovare. Allt om Mat kallar vinet magiskt, och Bengt-Göran Kronstam, legendarisk vinprovare på DN, har sagt att han aldrig har blivit besviken på ett vin från producenten Trimbach.

Så när vi drar korken ur flaskan är det inte med opåverkade sinnen. Men vi häller upp, sniffar och tar en sipp. Det är ett matdrivande vin som rinner ner genom strupen. Den höga syran gör att man genast ser sig om ett något att äta.

Smaken är frisk och klar, med en trevlig eftersmak av citron och syrlighet. Lukten kommer från en Riesling som fortfarande är ung. Det är behaglig syra och lite päron.

Tycker jag att det är gott? Ja, det gör jag. Och jag tror att jag skulle ha gjort det även utan alla lovord som jag läst tidigare. Men framför allt är det ett strålande matvin – om man hittar mat som matchar den höga syran.

Annonser