Etiketter

periquita 2010

Det är egentligen ingenting ovanligt med Periquita. Det är ett schysst rödvin med ett sympatiskt pris. Ett sådant där vin som 100 000-tals svenskar bär hem till fredagsbiffen.

Bara en sak är ovanlig; det har varit ett bra vin så länge som någon kan minnas. I alla fall så länge jag kan minnas.

Det hängde med på studentfester på den tiden när Herreys körde med gulddojjor. En enstaka flaska smög sig in under den bistra lågkonjunkturen. Och i veckan svängde jag förbi Bolaget igen och kom hem med en flaska.

Inte heller den här gången blev jag besviken. Lukten är lite småmullig. Mörkfruktig och lagrad. Smaken är fräschare och fruktigare än den var för 25 år sedan, men fortfarande varm, generös och med ett litet bett.

Vinet funkade utmärkt till den stekta fläskytterfilén. Det var 15-åringen som bestämde maten och när han gör det så blir det ”kött” en gång i veckan – och ”kött” det är kotlettrad i en liten påse, alltså fläskytterfilé.

69 kronor får man lägga för en flaska Periquita från 2010. Det gör man gärna; hade vinet sålts av bilhandlare, så hade de sagt att man ”får mycket vin för pengarna”.

Heder åt producenten Fonseca, som klarar av att göra ett strålande vin, årtionde efter årtionde.