Ugnsbakad fläskkarré med Riesling – carré de porc rôti

Etiketter

, , , , ,

ugnsbakad fläskkarré

Ugnsbakad fläskkarré blir smakrikt, milt och smältande mört. Här har köttbiten fått sällskap av Riesling och örtkryddor i ugnen.

Resultatet är gott och vänligt. Det känns som när man träffar en gammal vän – inga stor gester, men en stunds trevlig samvaro. Faktiskt lite comfort food en höstkväll när stormen blåser utanför fönstren och regnet verkar ha bestämt sig för att stanna på ett ställe – precis rakt ovanför mig.

Det här behövs till 5 personer:
1 kg benfri fläskkarré
olivolja
ganska mycket salt & svartpeppar
2 dl torrt vitt vin med hög syra, t ex Reisling
1 liten näve färsk timjan
2 vitlöksklyftor, skalade
2 lagerblad

Vinsky
Spadet och vitlöken från ugnsformen
2 dl vatten

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Bryn karrén runtom i en stekpanna tills den fått fin färg. Krydda på ganska bra med salt & svartpeppar. Häll i vinet, timjan, vitlök och lagerblad. Låt det koka upp.

Lägg över köttet i en oljad ugnsform. Häll över vin och kryddor. Vispa ur stekpannan med lite vatten så att de goda stekresterna frigörs. Häll det också över köttet.

Sätt in formen i ugnen i 1 timme och 50 minuter. Vänd köttet ett par gånger, och ös gärna med vinet.

Ta ut köttet och låt det vila inslaget i folie ca 10 minuter innan du skär upp det i tunna skivor.

Vinsky
Skumma bort så mycket fett som möjligt från spadet. Häll det i en kastrull tillsammans med 2 dl vatten. Ta bort timjan och lagerblad. Pressa de väl kokta vitlöksklyftorna. Låt skyn koka ihop en stund medan du skär upp köttet.

Vi åt karrén tillsammans med vinskyn och klyftpotatis, som fått steka med i ugnen. Det funkade bra. Men ett vitlökssmör med persilja och hackad timjan skulle också vara utmärkt. Då höjer man timjanssmaken från en plats i bakgrunden till något mycket närvarande.

När jag köper en kokbok uppstår en slags förälskelse – i alla fall från min sida. Den senaste förälskelsen är Fransk bistro av Maria Zihammou. Jag har haft boken ett par veckor, men nu tycks recepten ha trillat ner på rätt ställe. Häromdagen gav den inspiration till Gratinerad ratatouille, nu senast till den ugnsbakade karrén. Ja, det klart. Jag följde inte receptet rakt av; det har jag nog aldrig gjort…

Schoech Edelzwicker – väl anonymt

Etiketter

,

schoech vin

Alsace skiljer sig från de flesta distrikt i Frankrike på en punkt – de flesta vinerna görs på bara en druva. Det är därför vinerna har namn som Trimbach Riesling.

När man blandar druvor kallas vinerna för Edelzwicker – och just ett blandvin är Bolagets billigaste Alsacevin, Albert Schoech 2013 för 69 kronor. I den här blandningen ingår sylvaner, chasselas, riesling och muskat. Efter jäsningen har vinet lagrats med jästfällning, uppger importören på Systemets hemsida.

Klart man blir lite nyfiken, så när jag tog en runda på det lokala Bolaget i förra veckan plockade jag med mig en flaska.

Väl hemma vrider jag kapsylen av flaskan och häller upp en skvätt för att smaka.

Första intrycket är klart trevligt. När man sätter dit näsan möts man av päron och lite honung; det luktar helt enkelt gott. Men den positiva upplevelsen hänger inte riktigt med in i munnen. Det är en kort smak, med citronpräglad syra från sylvaner och riesling. Men den där lovande tonen av päron och honung försvinner snabbt.

Det är inget fel på det här vinet. Vill man ha ett ganska snällt vin till mild kyckling – kanske kryddat med citron – funkar det alldeles utmärkt. Men det är väldigt anonymt.

Bättre då att lägga på en tia på priset, så får man en hyfsad bas-riesling från Alsace – eller köp ett österrikiskt vin från producenten Leth för bara några extra kronor. Det ger faktiskt mycket mer vin för pengarna.

Ratatouille gratin – gratinerade grönsaker

Etiketter

, , , , , ,

ratatouille gratinerad

Ratatouille kan vara fantastiskt gott om grönsakerna behåller spänst och smak. Ett sätt är att köra hela ratatouillen i ugnen. Men se till att grönsakerna är ganska tunt skivade och att allt är helt genombakat – för aubergine som inte är helt färdig får i alla fall både mig och mina smaklökar på dåligt humör.

Det här behövs till 4 personer:
1 aubergine
olivolja
1 squash
4 tomater
1 – 2 gula eller röda paprikor
1 dl strimlad soltorkad tomat
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad oregano
1,5 dl riven smakrik ost, t ex gruyère eller lagrad herrgård
2 msk ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skölj och skiva aberginen i knappt 1 cm tjocka skivor. Salta skivorna och låt dem ligga en stund så den lite bittra smaken dras ut. Torka av saltet och baka aubergineskivorna i 10 minuter i en oljad ugnsform.

Skölj och skiva squash, paprika och tomat i knappt centimetertjocka skivor. Skala och skiva rödlöken tunt. Skala och finhacka vitlöken.

Olja en ugnsform. Lägg ner aubergine och squash plus hälften av kryddorna. Fortsätt med resten av grönsakerna och kryddorna. Droppa över olivolja. Toppa med ost och ströbröd.

Sätt in gratängen i ugnen i 50 minuter. Lägg över ugnsfolie på slutet så inte grönsakerna bränns.

Vi åt gratinerad ratatouille tillsammans med en biff och risotto. Ett glas rött vin och några vänner att prata med – och helgkvällen var helt räddad.

Men den här ratatouillen funkar bra som en vegetarisk ensamrätt – och när det blir sommar så kan man käka den en ljummen kväll på uteplatsen. Då tror jag det blir ett glas rosé till maten.

Inspirationen till den här rätten kommer från den sympatiska kokboken Fransk bistro av Maria Zihammou. Det är en bok som gör mig lite smålycklig. Vänlig ton och trevliga, ganska enkla recept med fransk husmanskost.

Men det klart, jag blir lite lycklig av de flesta kokböcker. Det är därför de upptar en allt större del av min bokhylla…

Glaserad kålrot – något helt annat

Etiketter

, ,

glaserad kålrot

Då och då återkommer jag till kampanjen Koka-inte-grönsaker. Stek dem, grilla dem, kör dem i ugnen. Gör vad som helst, men slentriankoka dem inte.

För det blir en helt annan smak, nästan som en annan grönsak. Mildare, smakrikare och ofantligt mycket godare.

Det gäller även kålrot. Kokt och mosad i rotmos är den lite trist. Men stekt får den nästan en nötig smak – och glaseringen tar fram en smakbrytning mellan lite sötma och aningen bitterhet. Det blir gott.

Det här behövs för 3 personer:
1 liten kålrot
smör – och kallpressad rapsolja, om man vill
salt & peppar
ca 1 tsk torkad timjan
½ – 1 msk honung

Gör så här:
Skala kålroten och skär den i knappt centimeterstora tärningar. Sätt på en stor stekpanna eller tjockbottnad gryta. Stek på knapp medelvärme i smör & olja i ca 10 minuter. Stekt så att den mjuknar och får lite färg; det är då den lilla nötsmaken kommer fram.

Krydda med salt, peppar & timjan. Smaka dig fram till hur mycket honung du vill ha.

Vi åt det här med en grovmalen korv. Tillsammans blev det en riktigt bra mitt-i-veckan-middag.

Gul lök, purjo, vitlök & balsamvinäger – lökröra

Etiketter

, , ,

lökröra

Tänk att något så enkelt kan vara så gott. Man tar ett par lökar, lite purjo och vitlök. Steker varsamt. Kryddar. Smaksätter med balsamvinäger. Mer behövs inte för att skapa ett lent, kryddigt tillbehör till stekt fläskkött.

Och låter man det svalna helt blir det till en löksallad på en buffé.

Det här behövs till 5 personer:
4 gula lökar
olivolja
salt & vitpeppar
ca 1 msk torkad timjan
3 vitlöksklyftor
25 cm purjolök
ca 1,5 msk vit balsamvinäger

Gör så här:
Skala och skär den gula löken i tunna skivor. Fräs i olja i 10 minuter. Krydda med salt, vitpeppar & torkad timjan.

Skala och finhacka vitlöksklyftorna. Skölj och skiva purjon. Lägg ner vitlök och purjo. Fräs i ytterligare 15 minuter – eller till allt är riktigt, riktigt mjukt.

Häll i balsamvinäger. Smaka dig fram till rätt balans mellan sötma och syra.

Vi åt lökröran som ljummet tillbehör till fläskytterfilé. Det funkade utmärkt med löken sötma till den lilla sötman i fläskköttet.

Men första gången jag åt en det här var i bamba (annat ord för skolmatsal i Västsverige) på Aranäsgymnasiet. Lökröran ingick som en del i det kreativa salladsbordet. Gott, fräscht och faktiskt lite förvånande – det är inte varje dag man tar med sig matidéer hem från skolans bamba…

111 111 besök på bloggen & ny design

Skärmklipp 111 111

Bloggen Vin, mat & Alsace har passerat 100 000-sträcket med råge. Det var i augusti som räkneverket slog om, men då var det så mycket med jobb och annat så jag hann inte göra något åt det.

Nu blir det en ny design – den gamla har länge känts just gammal – och ny header. Själv fortsätter jag att blogga om mat och vin och Alsace och annat närbesläktat. Men jag har dragit ner lite på tempot, nu blir det max två inlägg i veckan.

I pipelinen ligger en recension av den mycket läsvärda boken om franskt vin ”Trend och tradition” och så gjorde jag en lökröra som skulle vara tillbehör till middagen ikväll. Lökröran med gul lök, purjo, vitlök & balsamvinäger blev klart lyckad, men när resten av maten skulle fixas kroknade jag – så det blev hämtmat istället.  Lökröra kommer på bloggen, men hämtmaten är precis sådant man INTE skriver om på en matblogg… Hoppsan, gjorde visst det i alla fall.

Det var för några dagar sedan som bloggen passerade 111 111 sidvisningar. Jag satt beredd med skärmklippsverktyget när räknaren stod på 111 106. Men den jäkla räknaren lurade mig och hoppade direkt till 111 114. Därav den något udda bilden här ovanför.

Varje besökare klickar i genomsnitt 1,5 gånger under ett bloggbesök. Det betyder att det har varit mellan 60 000 och 70 000 besökare på bloggen.

Och det känns lite underligt. Vad har fått ungefär så många människor som det bor i Mölndal att klicka sig in på Vin, Mat & Alsace? Hunger kanske…

Jag som skriver har i alla fall haft trevligt. Hoppas att du som läser och kollar recept också haft en trevlig stund!

Dão fyndvin för 49 kronor & DN:s snobbism

Etiketter

dão

Det är inte ofta man kan påstå att ett vin är ett superfynd, men när det gäller Dão Casal Mor Reserva 2012 är det befogat. När man häller upp ett glas, luktar och tar en sipp, så tänker man ”Det här är ett vin för sådär en 75 spänn”. Sedan kollar man på kvittot från Systemet och ser att prislappen slutar på 49 kronor!

När hustrun testade blev hon helt lyrisk över lukten – och det kom ett översvallande beröm över hennes läppar. Och visst har hon rätt. Det är ett maffigt vin med massor av mörk frukt, fat och lite mognadstoner. Det är helt enkelt ett vin som är kul att lukta på – både för att det luktar gott och för att man tycker sig upptäcka olika lukter när man sniffar sig fram.

I munnen är det ett hyggligt, fruktigt vin, nästan lite sötfruktigt, även om sockerhalten är låg. Men det har en bra ryggrad och lite strävhet i slutet. Det gör att Dão stolt kan segla in på de flesta matbord med vita dukar och en stekt köttbit.

Om du inte redan har gjort det: knata iväg till Bolaget och handla dig en flaska. Men kom ihåg att det ligger i beställningssortimentet, så först måste man göra ett par knapptryckningar på Systemets hemsida.

Brukar du läsa tidningarnas vinspalter? Jag läser – numera tyvärr – DN:s vinkrönikörer. När de tillträdde för ett år sedan sade de att målet var ”att få folk att dricka bättre”. Men jag undrar alltmer vem det är som ska dricka bättre, eftersom nästan alla viner har en prislapp över 150 kronor. Visst, ibland klämmer de in ett 89-kronorsvin bland elva viner för sådär en 199 kronor flaskan.

Men inriktningen på vinspalten är klar. Här ska det vara fina viner – inget rödtjut som Medelsvensson får med sig hem efter inköpsrundan på fredagen.

Det här är inte bara snobbism; det är dessutom dålig konsumentjournalistik. Ungefär som om motorjournalister bara skulle skriva om Ferrari och Maserati – inte om Ford och Volvo – bara för att man vill få bilförarna ”att köra bättre bilar”.

Det ironiska är att både Allt om vin och Vinjournalen – som uttalat vänder sig till de vinintresserade – har en mycket mer demokratisk hållning. Framför allt för att de tidningarna bedömer både kvalitet och prisvärdhet.

Så min fråga kvarstår: Vem skriver DN:s vinkrönikörer för?

Vegetarisk lasagne med tomatsås, linser & svamp

Etiketter

, , ,

lasagne m linser svamp o kvarg

Mustig, vegetarisk lasagne med både svamp och linser. Det här är rustik Italien-inspirerad mat.

När man sätter sig vid matbordet känner man sig lite som en italiensk bonde som har sparkat av sig de jordiga stövlarna i hallen, hällt upp ett glas enkelt lantvin och sätter gaffeln i pastarätten.

Livet kan faktiskt vara mycket sämre än så…

Det här behövs till 4 – 5 personer:
Tomatsås
2 gula lökar (eller 1 liten purjo), skalade och skivade
olivolja
salt & svartpeppar
2 burkar hela skalade tomater
1 dl vitt vin eller vatten
3 – 4 vitlöksklyftor, skalade
rejält med timjan (1 – 1,5 msk torkad)
½ – 1 msk honung
1 pkt färdiga linser eller 3 – 4 dl hemmakokta linser.

Svampsås
350 g skogschampinjoner, rensade och skivade
olivolja
salt & vitpeppar
500 g kvarg

1,5 – 2 dl riven ost, t ex parmesan och lagrad herrgård

8 – 10 lasagneplattor

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.

Fräs löken i en gryta med olivolja. Krydda på ganska bra med salt & peppar. Klipp sönder tomaterna med en sax i burkarna. Häll tomater och vin i grytan. Krydda med timjan & honung. Koka i minst 20 minuter. Vispa sönder tomaterna med en vanlig visp.

Häll i linserna och koka ytterligare 10 minuter.

Fräs svampen i en stekpanna med olivolja. Krydda också här ganska bra med salt & peppar. Stek tills vätskan har kokat in och svampen fått lite färg. Blanda med kvargen, men koka inte.

Olja ugnsformar. Lägg i lite tomatsås, sedan lasagneplattor, svampsås, lasagneplattor, tomatsås… Toppa med den rivna osten.

Grädda i ugnen i ca 25 minuter.

Använd gärna fyrkantiga brödformar till lasagnen – om du inte tycker att det är en höjdare att anpassa de fyrkantiga lasagneplattorna till ovala ugnsformar, förstås.

Soupe au pistou – grönsakssoppa med pesto

Etiketter

, , , , , , ,

soupe au pistou

Maten i Provence bär tydligt släktskap med det italienska köket. I Provence heter det pistou – när man passerar Menton byter basilikaröran namn till pesto…

Soupe au pistou är traditionellt bonnakäk med ungefär lika många recept som det finns matlagare i Provence. Det här en enkel variant där burkbönor får ersätta de hemkokta – och en liten buljongtärning smugit sig ner för att göra soppan mustigare.

Vill man göra det ännu enklare så tar man färdigköpt pesto, men det är ganska synd för den här pistoun är klingande ren i smaken.

Bon appétit – nu börjar vi med soppan!

Det här behövs till 5 ganska hungriga personer:
10 cm purjolök, sköljd och skivad
olivolja
3 – 4 mjöliga potatisar, skalade och tärnade
salt & vitpeppar
1,75 l ganska svag buljong (vatten + 2 tärningar kyckling- eller grönsaksbuljong)
3 tomater, urkärnade och fintärnade
1 vitlöksklyfta, skalad
1 liten squash, tärnad
200 g gröna bönor (haricot vert)
1 burk vita naturella bönor, sköljda

Pistou
1 kruka basilika, bladen
2 dl finriven ost, gruyère eller parmesan
2 – 3 vitlöksklyftor, skalade
ca 1 dl olivolja

Gör så här:
Fräs purjon i en gryta tillsammans med olivolja. Krydda med salt & peppar. Riv eller pressa vitlöksklyftan. Lägg i potatis och buljong. Lägg i tärningar av urkärnade tomater. (Dela tomaterna och kläm ut kärnorna). Koka soppan i 30 minuter.

Lägg i den tärnade squashen. Koka ett par minuter. Lägg i gröna bönor och vita bönor. Koka ca 10 minuter eller tills alla grönsaker är färdiga.

Pistou
Grovhacka de plockade basilikabladen. Lägg dem i en mixer tillsammans med riven ost och riven eller pressad vitlök. Häll i olivoljan, lite i taget. Mixa till en finhackad röra.

Imorgon är det Mickelsmäss. På medeltiden firade man stort den här dagen – skörden var bärgad och lagren fyllda. Nutidens svenskar kanske inte ställer till stor fest på Mikaels namnsdag, men kanske blir det en Soupe au pistou för att hålla värmen.

Waegell Riesling Grand Cru Muenchberg 2011

Etiketter

,

waegell grand cru 2011

För ett par månader sedan skrev jag om Waegells Riesling Grand Cru från 2009. Jag jämförde det med en äldre herre med rondör.

Härom dagen var det dags för 2011 års upplaga. Den här gången är det ett vin som börjar få lite mognad. Kan kanske kalla det för en man i yngre medelåldern där de gråa stänken syns tydligt i kalufsen.

I lukten finns en värld av päron, aningen petroleum, lite syra och honung. När det kommer i munnen så har mognaden slipat av syrans hårda kanter. Kvar finns en behaglig syra och aningen honung och päron. Vinet blir en fantastisk följeslagare till mat med milda goda smaker, vi drack det till Torskrygg med räksås & mandelpotatismos. Det var ett sällskap som både torskrygg och Riesling gillade.

Men det klart. Man blir inte lika hungrig av det här vinet som av vin med tydlig & ungdomlig syra. Men just det där med bristande hunger har aldrig varit mitt problem…

Handlar man vinet direkt av Gérard Waegell i Alsace, så är det nästan löjligt billigt. 7,80 euro vill han ha för en flaska. Men det klart, det kostar en slant att åka dit.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.