fläskytterfilé m äpple o gräddstuvad purjo

Len, gräddig purjolök möter stekta äppelskivor och fläskkött. Det här är lätt moderniserad husmanskost med varma smaker. Ungefär som en fräsch söndagsmiddag i ett rustikt bondkök.

Det här behövs till 4 personer:
700 g fläskytterfilé eller fläskfilé i skivor
smör & olja
salt & vitpeppar

2 purjolökar, sköljda & skivade
smör & olja
salt & vitpeppar
2 dl vispgrädde

3 äpplen med hyfsad syra

Gör så här:
Fräs purjon i en gryta med smör & olja. Krydda och häll på grädde. Låt allt koka ihop till en ganska tjock röra.

Stek köttskivorna på bägge sidor tills det känns stumt när du petar på dem med ett finger – då är de klara. Krydda.

Skölj och dela äpplen. Kärna ur och skär i ganska tunna klyftor. Stek ca en minut per sida i samma stekpanna som köttet.

Vi drack en flaska La Ribaude-cider till maten. Det funkade fantastiskt bra både till äpplen och fläskkött.

Och gräddstuvad purjolök är helt fantastiskt gott. Testa det någon gång även om du struntar resten av receptet.

la ribaude

Cider är en fantastisk dryck till mat. Den passar naturligtvis till all mat där äpple ingår, men den funkar också bra kyckling och fläskkött.

Jag vet inte om du har tänkt på det, men kött – särskilt fläskkött – innehåller ett uns sötma. Och det är just den bryggan som gör att fläsk och cider trivs så bra tillsammans. Även i torr cider finns en liten, liten ton av sötma.

La Ribaude är en god cider från Normandie. Fräsch, äpplig lukt med ett uns av kryddighet. När det kommer in i munnen öppnar sig en värld av milda vinteräpplen, men smaken stramas upp på slutet av en liten, liten bitterhet

Vi drack en flaska till fläskytterfilé med stekt äpple och gräddstuvad purjolök. Behöver jag säga att jag tyckte det var gott…

Dessutom kan man dricka cider med ganska gott samvete. Man blir inte ruinerad, La Ribaude Cidre Biologique kostar 49 kronor på Bolaget. Och ska man jobba dagen efter behöver man inte alls oroa sig för att huvudet känns tungt, alkoholhalten är 5 procent.

Den här cidern är också ekologisk. När man köper en flaska blir man ett liten, liten del av den nödvändiga omställningen till ekologiskt jordbruk. Det känns inte heller så dumt.

 

pasta pomodoro

På söndag är det val och för min del får det bli röd mat. Jag funderar lite på len auberginegratäng med röd tomatsås. Den här gratängen tror jag är Italiens bästa gåva till den vegetariska maten; sammetslen aubergine möter mustig och kryddig tomatsås.

Kan matlivet bli mycket bättre än så?

16-åringen hemma vill gärna äta mer vegetariskt. Men han har ett litet problem: han älskar kött, så det kanske blir en liten köttbit till gratängen. Då väljer man naturligtvis rött kött.

Ett lite enklare alternativ är Fettuccine pomodoro. Vanlig pasta med tomatsås kan bli gudomlig med riktigt goda tomater (skulle nog satsa på bra burktomater så här års) om man låter såsen koka ihop riktig länge – och har i en gnutta sötma från honung.

För den som är med intresserad av röd-grön mat finns två starka rekommendationer.

Ratatouille blir riktigt, riktigt bra med en bas på god tomatsås. Men koka inte grönsakerna, ugnstekt dem istället så behåller de spänst och fräschör.

Som förrätt kan man käka grön stekt sparris med parmaskinka, en helt gudomlig liten rätt som jag inte förstår varför man äter så sällan. Kan dock vara problem att hitta sparris så här års.

 

stekt grön sparrisSom alla förstår finns det en inte särskilt väl dold undertest i de här raderna. Den som vill lyssnar på den undertexten – de andra kan laga maten ändå. Den är nämligen god!

långbakad högrev

Lättare mat finns nästan inte. Man bryner högreven, stoppar in den i ugnen och glömmer bort den i 4 – 5 timmar – och ut kommer smältande mört kött med hög köttsmak.

Äter man högreven med timjanskryddat vitlökssmör så får man ett piggt och kryddigt tillbehör.

Det här behövs till 4 personer:
900 g högrev
olivolja & smör
salt & vitpeppar
1 – 2 msk torkad timjan
vatten

Vitlökssmör med timjan
ca 75 g smör
1 vitlöksklyfta, skalad
1 – 2 msk färsk timjan, hackad
2 msk persilja, hackad
salt & svartpeppar
lite olivolja
några droppar pressad citron

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Bryn köttet i en stekpanna med olja och smör. Krydda på ganska bra med salt, vitpeppar & torkad timjan.

Lägg köttet i en oljad ugnsform.  Vispa ur stekpannan med kanske 0,5 dl vatten, och häll vattnet i ugnsformen. Skjut in den i ugnen i 4,5 – 5 timmar. Vänd köttbiten en gång i timmen. Häll på lite vatten så att det aldrig blir torrt i formen.  Lägg över lite ugnsfolie på slutet.

Låt köttet vila lite, skiva det sedan. Häll stekskyn från formen i kastrull, koka upp och späd med lite vatten – så är en enkel sås färdig!

Vitlökssmör med timjan
Blanda smör med hackade örter. Pressa ner vitlöksklyftan. Krydda, häll i lite olivolja och pressa i några doppas citron. Blanda och smaka. Ställ smöret en stund i frysen.

Ät gärna med rosmarinpotatis.

Jag gillar de lite billigare delarna av nötkött. Dels smakar de ofta mycket mer än andra delar och dels kan man unna sig ekologiskt kött utan att bli ruinerad.

För några dagar sedan kikade jag in i en kvalitetsaffär med ekologiskt kött. Oxfilén kostade 499 kronor kilot. Inte så konstigt att jag valde en fin bit högrev för en bråkdel av det priset.

cline zinfandel

Det är bara att erkänna – när det kommer till vin har jag fördomar. Jag tror att rött vin kan man göra i Frankrike och Italien, möjligen i Portugal. Hittar jag vin från andra länder som jag gillar så blir jag alltid lika förvånad.

Ett av de vinerna som utmanar mina fördomar är 2012 Cline Zinfandel (89 kronor på Bolaget) från Sonoma i Kalifornien. Egentligen är det ett sommarvin som ska drickas till en grillad fläskkarré i sommarskymningen, så man får väl skynda sig innan kvällarna blir alltför kalla och mörka…

Det här vinet är på något sätt extra allt. Lite som att beställa en pizza och toppa den med en massa godsaker – parmaskinka och pinjenötter, mozzarella och feta, några blad rucola och kanske en bit gorgonzola…

Lukten är fruktig och fylld med röda bär, men ändå hyfsat stram. Men när vinet kommer in i munnen blir det blir ”extra allt”. Det är massor av fyllighet och frukt och alkohol och smak och vaniljsötma.

Ja, jag vet. Det är ett insmickrande vin – inte bara för att det är ett vin som passar till grillen – utan för att det är lättgillat och okomlicerat.

Som en sommarkväll, ungefär.

rådjurskött m pepparsås

Jaha, så står man där framför kylskåpet och kikar in. Lite rester med rådjurskött finns – och en lätt skrynklig paprika. I skafferiet hittade jag matkorn. Lök, morot och kryddor finns alltid hemma, men grädde var jag tvungen att köpa.

Tillsammans blev det Rådjurskött med pepparsås, matkorn & ugnsrostad morot. Lättlagat, resurssnålt och överraskande gott.

Och så känner man sig så förbannat duktig när man tar tillvara resterna… Men skulle du inte ha 200 g stekt rådjurskött liggande i kylen går det lika bra med en fläskkotlett från i går eller några grytbitar av fläsk.

Det här behövs till 2 personer:
2 lökar, skalade och skivade
1 paprika, sköljd och skivad
smör & olja
200 g stekt rådjurskött (eller lamm eller fläskkött) i mindre bitar
salt & lite timjan
mycket svartpeppar ur kvarnen
1,5 dl grädde
1 dl mjölk
0,5 – 1 msk grönpeppar
0,5 – 1 msk rosépeppar
1,5 msk fransk senap
3 morötter, skalade och delade på längden
salt, svartpeppar & torkad timjan

Matkorn
kycklingbuljong, vatten + tärning eller fond

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Olja en ugnsform. Lägg ner morötterna, krydda. Kör i ugnen i ca 20 minuter.

Fräs löken ett par minuter i smör & olja. Lägg ner paprikan och fräs ett par minuter. Lägg i köttet och stek tills det är varmt. Krydda med salt, timjan & mycket svartpeppar. I med grädde, mjölk, senap, grön- och rosépeppar. Låt det koka ihop ett par minuter.

Laga matkorn efter anvisningar på paketet.

Är det någon mer än jag som undrar vad människor gör med resterna i kylskåpet?

Allvarligt, det kan väl inte bara vara jag som lite dumt brukar stirra in i kylskåpet och hitta skrumpnande grönsaker och resterna från gårdagens middag – utan att veta vad jag ska gör med dem.

Samtidigt gnager miljösamvetet. ”Inte kasta! Använd maten.”

Kanske är det här en idé till en matsajt där man kan skriva in det som finns hemma och få ut ett recept.

Skriv in ”lite gammal aubergine och en bit squash, lök, skrynklig paprika och några tomater”.

Tryck Enter. Vänta. Och fram på skärmen kommer ett recept på ratatouille.

Visst vore det praktiskt.

älgfärspanna m trattkantarell

När man står vid spisen och lagar den här älgfärspannan sprider sig höstliga dofter av skog och svamp, kött och örtkryddor. Det här är tröste-mat när dagarna blir kallare och kvällarna kortare.

Då ska man blunda och dra in lukten. Men man ska helst inte titta – fulare mat har nästan inte funnits på den här bloggen.

Det här behövs till 4 personer:
1,5 – 2 dl torkad trattkantarell (eller annan torkad svamp)
hett vatten så att det täcker

700 g älgfärs
3 gula lökar, skalade och skivade
olja & smör
2 vitlöksklyftor, skalade
1 näve färsk timjan, grovhackad
salt & vitpeppar
1,5 dl spad från svampen
2 – 2,5 dl grädde
ca 1 msk soja

Gör så här:
Låt svampen svälla i det varma vattnet en stund. Skär den sedan i mindre bitar.

Fräs lök och älgfärs i lite olja & smör. Pressa i vitlök, krydda med timjan, salt & vitpeppar. Lägg i svampen, grädde och svampspad. Koka en stund. Smaka av med soja.

Naturligtvis funkar det lika bra med annan svamp. Färska kantareller – om man hittar dem i skogen eller på Ica… Eller champinjoner. Eller karljohansvamp…

Ät ris eller potatis till Älgfärspannan. Kanske funkar det bra med lite svartvinbärsgelé.

petite-france

Det är en varm kväll i slutet av juli. Vi vandrar genom gränderna i Petite-France i Strasbourg. Ett lågintensivt gräl hänger i luften:

- Jag vägrar äta på det här stället. Aldrig i en gränd, säger 16-åringen.

- Jag tycker vi går vidare och äter något lätt. En sallad kanske, säger hustrun.

- Va faan, säger jag och tänker på de rustika grytor jag tycker man ska äta när man är i Alsace.

Men så kommer vi ner till floden Ill. Vi slår oss ner på restaurangen Le Kougelhopf på Place Benjamin Zix. Mörkret sänker sig, lyktorna tänds och in på bordet kommer den ugnsbakade köttgrytan Baeckoffe. Köttet smälter i munnen och Rieslingens syra ger rätten en fräsch ryggrad.

Plötsligt är det semester på riktigt. Korsvirkeshusen speglas i floden, en lätt vind blåser genom platanernas löv. En gatumusikant spelar world music och låter mössan går runt bland borden. Till och med pladdret från de beskäftiga amerikanerna vid bordet bredvid går att stå ut med.

När mörkret lagt sig på riktigt vandrar vi på broar och bryggor vid floden Ill och ser ljusspelet i vattenytan.

Petite-France är sydvästra delen av Grand Ile, Strasbourgs centrala ö. Den ligger där floden delar sig i flera vattenvägar. Förr bodde här garvare och slaktare, nu är det fullt med restauranger och barer och turister. Men stämningen är vänlig och varm, som om alla bestämt att den här kvällen är ett undantag från det vanliga livet.

Namnet Petite-France är inte något romantiskt och nationalistiskt påhitt, utan var från början namnet på ett hospis för syfilissjuka på 1400-talet. Sedan dess kallas sjukdomen Franska sjukan på tyska.

Tidigare på dagen har vi varit och handlat vin från vinbönder i området. Den vänlige Gérard Waegell berättar att höfterna är utslitna. Efter bara ett par timmars arbete på vinfälten får han värk; det hårda arbetet har satt sina spår trots att han bara är i 40-års åldern. Nu i vinter ska han in på operation.

Men för att vara bonde låter han ovanligt hoppfull om årets skörd. I maj var det varmt, i juni kom välbehövligt regn.

- Det blir en tidigt skörd  i år. Vi skördar nog i början av september, berättar han.

Jag blir avundsjuk. Säger att jag gärna skulle komma och titta på vinskörden.

- Men det går inte. Då jobbar jag och kan inte få semester.

Gérard Waegell ler lite. Påpekar att utan jobb kan man inte ha någon semester alls.

För honom är Alsace en tuff verklighet med värkande höfter. För mig är det en semesterdröm att besöka när livet är som bäst.

pasta pomodoro

Ibland är det enkla också det goda. Ta riktigt mogna tomater, god olivolja och en bra pasta. Toppa med vitlök och färska örtkryddor. Och vips har du en Pasta pomodoro.

Det är ganska mycket av italiensk husmanskost över den här rätten. När man står där och rör i tomatsåsen är det nästa så man hör italiensk operamusik och väntar att Bo Holmström – han från Solens mat – ska sticka in näsan, provsmaka och säga ”exelente”.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
500 g mogna tomater
mild lök, 1 knipplök eller 2 schalottenlökar
3 vitlöksklyftor, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
½ msk vit balsamvinäger
½ msk honung (eller strösocker)
färska örtkryddor, t ex lite timjan och en näve oregano

pasta

Gör så här:
Skala och finhacka löken. Fräs den i olivolja.

Skölj tomaterna. Halvera dem, skär bort fästet och pressa ur kärnorna. Hacka dem ganska fint och lägg ner dem i löken.  Krydda på ganska bra med salt & svartpeppar. Pressa i vitlöken. Häll i balsamvinäger och honung.

Låt tomatsåsen koka 30 minuter. Vispa sönder grönsakerna med vanlig visp. Hacka örtkryddorna och låt dem koka med på slutet.

Koka pastan.

För några år sedan hyrde vi en semesterlägenhet vd Gardasjön. Ibland åt vi på restaurang, det blev både scaloppine limone och fisk, pasta och pizza. Jag tyckte det mesta smakade sådär, ända tills jag en dag kom hem från affären med färsk salsiccia och riktigt solmogna tomater.

Stekt grovmald salsiccia och tomatsallad med vinägrett – det blev den sommarens matminne. Ibland är det enkla också det goda.

Spätburgunder merkle

På jobbet gillar jag att prata om mat och vin. Häromdagen träffade jag en av cheferna som berättade:

- Vi brukar köpa tyskt rött vin när vi ska ha något dåligt att jämföra med. Då sätter vi ut ettor eller nollor i betyg på vinet.

Till honom säger jag bara:

Köp en flaska 2009 Spätburgunder Spätlese trocken från Georg Merkle i Württemberg. Den är ganska dyr, 12 euro, men det går nog bra med en chefslön. Köp med lite gott kött på vägen hem.

Ryck korken ur flaskan, häll upp och känn lukten. Maffig, mörkfruktig, mogen, stor – nästan med källartoner.

Ta sedan en klunk och känn hur hela munnen fylls av smak. Fortfarande mörkfruktigt, fortfarande moget – och med toner av björnbär.

Det här vinet är så långt från snipiga, syrliga Spätburgunder – eller Pinot Noir som det heter i Frankrike – som man kan komma.

När hustrun tog den första klunken kom en av hennes fåtaliga svordomar.

- Fan, vad gott. Dit åker vi tillbaka och handlar mer vin.

Jag är helt med på det. Tror du att jag kan övertala min chef om att få ledigt utan löneavdrag?

Välj kategori

Sök månad

Höst & vilt

Älgpaté smaksatt med portvin

Pot au feu & örtcrème

Mustig portergryta på älgkött

Vildsvin i vin med grädde, svamp, citron & salvia

Mest lästa kött & fisk

Fläskytterfilé med cidersås & stekta champinjoner

Brandade med potatismos – sydfransk comfort food

Torskfilé med serranoskinka & senapskryddad crème fraiche-sås

Ugnsbakad fläsklägg med Riesling

Ugnstorsk med dill & crème fraiche

mest lästa vegetariskt

Risotto med karljohansvamp

Pasta med spenatsås

Tarte aux oignons – lökpaj från Alsace

Citat I

Gordon Ramsey har sagt: ”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.”

Mest lästa smårätter

Tarte Flambée

Stekt grön sparris med parmesan & parmaskinka

Päronsallad med ädelost & valnötter

Citat II

"Jeg har aldri møtt en kalori, som jeg ikke liker"

Mest lästa tillbehör

Mangosallad – perfekt till grillat fläskkött

Fransk potatissallad – lättare, godare

Sallad med rödbetor, chèvre & hasselnötter

Citat III

"I love to cook with wine, sometimes I even put it in the food"

mest lästa efterrätter

Yoghurt med hallon marinerade i rom

Crème brulée

Citrontarte med jordgubbssås

Besök på bloggen

  • 109,057 sidvisningar

Leta efter andra bloggar

Matbloggstoppen
Matprat
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.