Wokade grönsaker i kokosmjölk

- Vi ska äta mer vegetariskt och mindre kött – och köttet ska vara ekologiskt! säger 14 åringen i familjen.

Han är klart miljöinriktad. Och han har helt rätt. Köttkonsumtionen – särskilt av nötkött – skapar utsläpp av växthusgaser som hotar planetens överlevnad.

Men problemet med 14-åringen är att hans vegetariska repertoar är ganska begränsad. Visst, han käkar morötter och kikärtor; äpple, majs och gröna bönor. Men där någonstans tar det slut. Och det blir lite trist med en mathållning som inte innehåller fler ingredienser.

Så vad gör man? Hittar på lite ny mat, så klart. Här kommer wokade grönsaker i kokosmjölk.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
3 morötter, skalade
olja
1 msk röd currypasta
3 schalottenlökar, skalade
1 paprika, gul eller röd, delad och urkärnad
200 g gröna bönor
200 g minimajs
5 vitlöksklyftor
2 msk riven ingefära
1 msk fisksås, thailändsk
1 burk kokosmjölk
10 blad basilika, strimlade
salt
1 röd chili, strimlad (om man vill)

ris

Gör så här:
Förbered/sätt på riset.

Skär alla grönsakerna i ”wok-stora” bitar, som lillfingrar ungefär. Häll lite olja i en wok (eller stor, tjockbottnad gryta). Fräs morötter och currypasta ett par minuter. Lägg i lök och paprika, därefter bönor och sist minimajs. Fortätt och fräs grönsakerna, lägg i riven ingefära och pressa ner vitlöken. Just vitlök och ingefära ger lite fyllighet åt asiatisk inspirerad mat.

Häll i fisksåsen och kokosmjölken. Låt woken koka ett par minuter. Lägg sist i den strimlade basilikan. Testa om det behövs mer salt.

Det här ger en ganska mild wok. Vill man ha mer hetta så tar man en strimlad chili eller ökar mängden currypasta.

Vi åt den thai-inspirerade woken med god aptit, i alla fall jag och hustrun. Tror du att 14-åringen åt maten? Nej, han förklarade att han var förkyld, så han höll sig till riset och lite ekologisk bacon…

Gustave Lorentz Gewurztraminer– dovt, kryddigt och… ja, gott

Viner gjorda på druvan gewurztraminer har jag haft svårt för. Det började för så där en 15 – 20 år sedan. Jag tog en sväng ner till Bolaget och kom hem med en flaska Alsacevin, en Gewurztraminer.

Jag och hustrun skulle fixa lite god mat och gott vin på fredagskvällen. Vi grejade i köket, tog fram vinet ur kylen. Korkade upp, skålade. Tog en sipp.

Och mot mig strömmade minnen av det halvtorra billighetsvinet Traminer. Jag kastades tillbaka till en svettig studentkorridor med Bruce Springsteens hesa röst i högtalarna, någon sörja på tallriken och Traminer i glaset – mycket Traminer.

Jag korkade igen flaskan och tänkte att den sötkryddiga sörjan kan de få behålla för sig själva.

Men någon gång måste man testa på nytt, så i förra veckan blev det en ny sväng ner till Bolaget och en flaska Gustave Lorentz Gewurztraminer för 94 kronor. Jag fortsatte förbi ostdisken och fick med mig alsacisk Musterost och några kumminkryddade kex.

Nytt försök på fredagskvällen. Jag och hustrun fixade lite mat, och efter maten plockade jag fram osten och Gewuztraminern. Och ta mig…

Nu var känslan en annan. Dovt och kryddigt, ja så klart det var ju en Gewurztraminer. Något fruktigt, nästan parfymerat som var svårare att bestämma. Och en restsötma som mer gav karaktär än kletade fast i munnen.

Tillsammans med den mjuka och ganska lena kittosten blev det… ja, gott.

Nu kommer jag inte att skaka gallergrinden på Systemet för att få komma in och köpa hela lagret av Gewurztraminer. Så förälskad blev jag inte. Men vinet har tagit revansch, kommit igen. Och i rätt sammanhang kan jag tänka mig en ny tur ner till Bolaget för påfyllning.

Grillad fläskytterfilé med sweet chili-glaze

Åskan mullrade runt omkring – och regnet droppade en bit bort, men inte en enda droppe kom i huvudet på mig på lördagskvällen… Och det var tur, för pysslet med grillen lyckades bra. Först grillade jag fläskytterfilén rakt över glöden, sedan penslade jag på glazen och lät köttet grillas färdigt på lägre temperatur.

Gott? Ja, grillad fläskytterfilé med sweet chili-glaze är en kryddig köttbit där sötman i glazen går fint ihop med fläskköttets egen sötma. Det blir både gott och lättgillat.

Det här behövs till 4 personer:
700 g fläskytterfilé eller fläskfilé
salt & peppar

Glaze
1 msk olja
1 msk kinesisk soja
2 msk sweet chilisås
0, 25 – 0,5 tsk chiliflakes
svartpeppar

Gör så här:
Tänd grillen och låt briketterna brinna ut. Lägg dem efter ena sidan. Blanda ihop glazen.

Skär bort senor och onödigt fett från köttbiten, salta & peppra.

Grilla köttet rakt över glöden ett par minuter tills den får fin färg. Flytta det till den del av grillen där det inte ligger briketter. Låt det grilla klart under lock. Pensla på glazen ett par gånger.

Ät & uppskatta grillkvällen. Vi år mangosallad till – köttet och salladen funkade verkligen jättebra ihop.

Lite värre var det med vinet. En Pinot Gris från Alsace skulle kunna passa helt perfekt till det ljus, svagt söta och kryddiga köttet. Vi tog Hubert Becks Pinot Gris. Det är inget dåligt vin, men restsötman i vinet liksom klibbade kvar i gommen…

Ska du dricka det här vinet så ska det vara en varm sommarkväll. Vinet ska vara riktigt kylskåpskallt – och till det grillade köttet ska du leta upp en annan flaska.

Mangosallad – perfekt till grillat fläskkött

Mangosallad blir en fräsch, god och sötfruktig sallad, som gjord för de varma sommarkvällarna. Den passar perfekt till grillat fläskkött, gärna med en söt eller stark glaze.

Det här behövs till 4 personer:
5 dl / 250 g mango, skuren i småbitar
1 gurka, tärnad
3 schalottenlökar, skalade och tunt skivade
1 röd chili / spansk peppar, urkärnad och finhackad

vit balsamvinäger
olivolja
salt & mycket svartpeppar

Gör så här:
Skär grönsakerna och blanda ihop dem. Gör en dressing av 1/3 vit balsamvinäger och 2/3 olja. Salta och dra runt svartpepparkvarnen ordentligt. Blanda ner dressingen.

Brandade – kryddig provencalsk torskröra

Till helgen ska det bli 23 grader och sol. Äntligen! Kanske läge för en stilla pilsner eller ett glas rosévin när eftermiddagen börjar övergå i kväll. Då funkar det bra med en rostad skiva baguette toppad med brandade.

Det är den salta, provensalska torskröran som kryddas med lök och vitlök, timjan och lagerblad. Den får stå länge på spisen, så att smakerna hinner sätta sig riktigt bra.

Sedan är det bara att äta den avsvalnad eller kall. Kanske tillsammans med oliver eller som en förrätt på hårdkokta ägghalvor. Man kan blanda brandade med potatismos till provencalsk ”lappskojs”, men det tycker jag verkar mindre lockande…

Det här behövs till en liten sats:
200 g torsk, utan skinn och ben
0,75 dl flingsalt
1 dl olivolja
1 schalottenlök, skalad och finhackad
4 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
1 kvist timjan
1 lagerblad
kanske lite vitpeppar

Gör så här:
Strö saltet över torsken. Låt den rimma i rumstemperatur i en timme. Ta upp torsken, skölj av saltet och skär den i mindre bitar.

Fräs lök och vitlök i olivolja en stund. Lägg i torsk, timjan och lagerblad. Låt röran koka på lägsta värme i 50 – 60 minuter.

Ta upp timjanskvisten och lagerbladet. Mosa torsken med en gaffel. Häll i olivoljan och mosa ner den till ungefär samma konsistens som potatismos.

Receptet följer nästan helt Danyel Couets brandade i kokboken Mina smaker från Provence.  Det är en kul och sympatisk liten kokbok, som jag läser med behållning.

Jag hittade den i vintras när jag handlade mat på en stormarknad. Någonstans mellan strumporna och grönsaksdisken låg lite kvarglömda böcker som såldes för halva reapriset. Jag fick den för 39,50. Ibland blir man glad…

Resetidningen Tête à tête – köp en ko!

Senaste sättet att investera sina pengar är att köpa en ko! Investeringen är säker och lika enkel som att köpa fonder. Det här berättar den svenska resetidningen Tête à tête i sitt senaste nummer.

Den franske bonden Jean-Baptiste Galloo har kommit på ett sätt att tjäna pengar. Han säljer en ko för 1 800 euro, men kon bor kvar på hans gård och ger avkastning. I fyra år får ägaren plocka ut en ränta på 6 procent i form av produkter från gården. Det blir ägg, mjölk och kött för sammanlagt 108 euro.

Investeringen är säker: efter fyra år får ägaren tillbaka de satsade pengarna – och skulle oturen vara framme och kon dör, så täcker försäkringar upp bortfallet.

Tidningen Tête à tête har i det senaste numret ett tema om annorlunda shopping. Texten om att köpa en ko roade mig mest, men även en artikel om hur fransmän handlar vin smuttade jag i mig som ett glas kyld Riesling från Alsace.

Tête à tête är en svensk resetidning om Frankrike. I varje nummer kåserar Staffan Heimersson om livet som pensionär i Provence. Förutom att skriva en text då och då så avhåller han sig från ”golf, dricker för mycket vin och har huvuddelen av sitt intellektuella umgänge med sina tre katter”. Det är i alla fall så han presenteras.

Jag köper utan vidare hans kåserier. Det senaste handlar om när han byggde ett gästhus för att hundägare skulle kunna komma på besök. In i huvudbyggnaden kommer inga hundar; det ser katterna till.

Men jag har svårare för namnet på hans hus: Villa Dallas. Det får mig att längta långt bort från Lubéron-bergen…

I varje nummer finns en high-light på en fransk stad. Det här numret handlar om Lyon, förra gången var det Strasbourg som presenterades.

Tidningen är klart läsvärd, även om den ibland blir lite akademisk och ”ojournalistisk”. Den finns att köpa i välsorterade kiosker eller på http://www.teteatetemag.com/

Madame Maigret: Rôti de porc aux lentilles

- Kan vi äta hos er?
- Det är klart ni kan! Vad vill ni ha? Kalvfrikandå? Fläskstek med linser?… Det finns en god lantpastej att börja med.

”Le client le plus obstiné du monde”

Den franske matskribenten Robert Courtine har gett ut kokboken ”Madame Maigrets receptbok” med mat och recept ur den gamla deckarserien om kommissarie Maigret. Under året har jag kollat runt i boken och lagat sju av maträtterna. Jag har moderniserat ganska friskt, och blivit bra belönad. Det har blivit god och lättlagad mat.

Men när jag kom till den här fläsksteken med linser blev det knepigare. Det skulle vara en fläskstek som steks i ungen – och sedan smaksätter man linser med stekspadet.

Jag gick till verket med uppkavlade ärmar och hyfsat humör. Ännu en chans att variera 14-årige sonens krav på fläskytterfilé. Jag stekte den i ugnen, öste köttet med vatten, och lade i kokta linser på slutet.

Resultatet blev kokt kött och linser som inte tagit åt sig av köttsmaken. Ungefär lika lyckat som Dagens rätt på en vägkrog…

Jag rev mig i huvudet och gjorde om receptet. Resultatet ser du här nedanför.

Helstekt fläskytterfilé med linser & kabanossen

Linser kan vara fantastiskt gott om man väljer en god sort och smaksättning. Här får belugalinser steka tillsammans med fläskytterfilé och kabanossen till en smakrik helhet.

Det här behövs till 4 personer:
2 dl linser som du gillar, t ex belugalinser
4 – 5 timjanskvistar
1 vitlöksklyfta, skalad
vatten & salt

olivolja
600 g fläskytterfilé eller fläskfilé
salt & vitpepparpeppar
100 g kabanossen, eller annan smakrik men inte för stark korv (inte Scan), skuren i mindre bitar
2 schalottenlökar, skalade och skivade

Gör så här:
Koka linserna enligt anvisningar på förpackningen. Gärna tillsammans med timjan och en vitlöksklyfta. Häll av vattnet. Ta bort timjan och vitlök.

Skär bort senor och onödigt fett från köttet. Häll i lite olivolja i en traktörpanna och bryn köttet så det får fin färg runt om. Salta & vitpeppra. Sänk värmen och stek tills köttet är nästan klart (känns stumt när man trycker på det med fingret).

Lägg i schalottenlöken och korven. Blanda runt. Häll i lite vatten och linserna. Brässera ett par minuter så smakerna hinner gotta ihop sig.

Ät med en god sallad och kanske surdegsbaguette. Ett glas vin är inte helt fel, kanske en rustik och smakrik Côtes du Rhone…

Monterosso – fyndvin för 49 kronor

Vad får man egentligen för 49 spänn? En tidskrift eller en hamburgare – eller lite mer än en halv pocketbok? Märkligt nog får man ett fullt drickbart vin om man går till Systemet och köper en flaska Monterosso.

Det är ett fruktigt, generöst vin med lite vibbar av mörka, sötfrukta körsbär. Okej, det är kanske inte världens största vin. Men det funkar utmärkt till en grillad fläskkarré eller som följeslagare när man ska ut på picknick.

Den Moterosso som säljs nu är från 2012, så det är ett mycket ungt vin. Och det är nog så man ska se vinet – ungt och läskande en sommarkväll.

Pasta Bohémienne med grillad aubergine, paprika & pesto

Pasta Bohémienne påstås vara romernas mat från Rhône-deltat. Ingen vet om det stämmer, men den här pastan är god och fyllig, smakrik och krämig. Så vad mer kan man begära… Tjaa, den är lättlagad också.

Det här behövs till 3 personer:
1 liten aubergin
2 röda paprikor
olivolja
salt & svartpeppar
1 tomat
lite strimlad basilika
½ – 1 burk pesto, vill du göra egen pesto så finns recept HÄR
och så pasta förstås

Gör så här:
Skölj och skiva auberginen. Salta skivorna och låt dem stå en stund. Sätt ugnen på grill, 225 grader.

Skölj av auberginen. Skär den i bitar och lägg dem i en oljad ugnsform. Salta försiktigt och svartpeppra. Droppa över lite olivolja och sätt in formen i ugnen i sammanlagt ca 30 minuter.

Skölj paprikan. Dela och ta bort kärnhuset. Skär i mindre delar. Lägg i paprikan i ugnsformen så att den grillas i ca 20 minuter.

Kärna ur en mogen tomat och skär den i små bitar. Blanda ner tomaten i de färdiga grönsakerna. Droppa över lite mer olja, strö över basilika och kolla om det behövs mer salt & svartpeppar.

Vi åt & tyckte att smakerna funkade riktigt, riktigt bra ihop. Särskilt pesto och aubergine.

Det här receptet kommer från början från kokboken Till bords i Provence. Det är en ganska gammaldags bok med romantiserad skildring av bondebefolkningen. Det är liksom rätt så gott om glänsande svarta oliver och lagrade getostar, men ont om värkande ryggar…

Men det är en ganska charmig bok med kul recept. Egentligen ska grönsakerna grillas hela i receptet, men jag förenklade det så här på måndagskvällen.

Om någon undrar varför det är pesto i fransk mat, så är svaret att pesto finns inte bara i Ligurien. I Provence gör man också basilikaröran, men där kalas den egentligen pistou.